Första kvällen utan direkta arbetsbehov.

Vad säger man förutom helt jävla underbart! Nu ikväll kan jag ta tag i allt annat som fått förfalla under 2 veckor, exempelvis träningen... Ja käkvärken gör sig lite påmind ibland men jag känner mig faktiskt psykiskt ledig och det är det skönaste av allt. Min hjärna skriker inte högt över att jag måste fixa och ordna saker inför allt som komma skall.

Så nu tar vi på löpskorna spottar i gruset och tar oss runt en runda.. Det borde fler göra när höstmörkret sänker sig ;).
Over and Out från en psykiskt utvilad människa!

När saker inte alltid är planerade.

Så började min helg, ett impulsivt ja svar ledde till en riktigt skön helg med mys och fjällvandring upp till passet. Hade vi varit ute lite tidigare på dagen hade nog sömlingshågna fått sig en rundtur också, men tystnaden och lugnet var så påtagligt att det gjorde absolut ingenting att det inte blev så.

Hunden var ett svart fluffigt lämmel jagande streck på fjällheden och det duggade lite lätt en gång från en klarblå himmel. Lördagen och söndags morgonen var lite magisk. Så långt ifrån min vanliga vardag att jag inte riktigt har kunnat koppla tillbaka. 

När jag lämnat mitt mysiga helgbesök på flygplatsen så insåg jag inte hur tomt det blir förrän jag kom in genom dörren. Kraschar i soffan och saknar något.. 

Sen ramlade spänningsproblemen in igen, under hela helgen har jag varit spänningsbefriad, träningsvärk ja, men inget annat. Nu började nacken, sen huvudvärken och jag började läsa innehållsförteckningar efter en varning från sjukvårdsrådgivningen att inte blanda bamyl och voltaren. För jag hade redan voltaren i kroppen mot min värkande käke som jag fick i fredags, som mystiskt tonat bort lite under helgen. 

Efter en längre stunds letande så blev det en ipren på det, mat, dusch, liniment,halsduk och en promenad och nu är jag på accepterbart läge igen. Men varför ska det behöva sluta så här? Varför kan jag inte få vara lite smärtfri och bara njuta inför nästa arbetsvecka.

Nej nu ska jag försöka koppla bort mina problem och se på det som varit så skönt under helgen och se framemot en ny vecka med nya utmaningar i min älskade skola. 

Koppla av och sluta tänka så mycket, och jag som är så bra på att tänka.. och oroa mig..

Sluta jobba nu då...

Det är kommentaren som flyger genom mitt huvud när jag klockan 18:00 sätter mig efter en paus på 1½h med fika och vila får en ide och sätter mig och sätter den på pränt. Det efter att ha jobbat från 7:30 till 16:30 redan. Det här är inte bra och sunt inser jag. Visst måste saker göras men inte just nu..

Och det kommer alltid finnas jobb att göra, det blir aldrig ett självgående maskineri. Hur mycket man än kämpar.. Skolan är ett ständigt arbete, men jag känner att nu försöker vi kämpa igång maskineriet med rutiner mm så saker ska löpa smidigare.Så att saker sker på rutin,vissa rutiner är bra, andra är inte riktigt igång ännu... Engelskan kämpar jag vilt med, det har hamnat på efterkälke då jag inte satt mig in i deras arbetsbok, det blir mitt projekt imorgon på morgonen.. sen får vi se vad som behöver göras. Som jag inte kommer på nu.. men som säkert visar sig imorgon. NU har jag slutat jobba, försöker hålla mitt sociala liv vid liv och göra annat.. bara för att få andas ut lite.

Problemet är att jag är som ett barn med en ny leksak, jag vill och vill och vill...sen vill man inget mer när man bränt ut den nya leksaken.. så nu drar vi ut på nöjet..

Ingen mer tornado som inte kan lugna ner sig, får kramp i käkarna, flimmer för ögonen och migrän anfall.. då ska man coola ner betyder det. Och dom varningarna ramlade in förra veckan... så nu ska vi försöka coola ner lite.

Hur ska man göra, en isolerad själ som möter andra...

Följande inlägg gjordes tidigare idag på min Facebook och har nu lämnat min hjärna lite fundersam..

"Undrar om jag skrapade ihop minus poäng precis nu då jag inte bjöd in besökande pingstvänner på fika.. usch är hemskt dålig på det här med hur man ska och inte ska göra vid spontan besök, kan skylla på att jag går runt i pyjamas byxor= kanske precis vaknat?!"

Men är man pingstvän är man ju god kristen och kanske lite förlåtande för en x-storstads människa som inte är van vid spontanbesök. För hur ska man bete sig, för många här verkade det vara fullt normalt att folk ramlar in och knackar på, för mig är det inte helt normalt... 

Det roliga är att jag verkar vara mer accepterad i byn nu då jag faktiskt fick en blomma av pingstförsamlingen! Som en sann ateist då så försöker jag bortse den religiösa kopplingen bakom det hela och se att det är människor inte religion som lämnar mig blommor. Och det är ju fint!

Nej man känner sig lite dum när man står i pyjamasbyxor klockan 11 på dagen när folk kommer på besök, men jag har inte något behov att vara som andra så jag kan ta det.  Jag hade tur att det inte hängde en BH på en köksstolen! Sån ordning har jag på mitt hem... Men jag gillar det och det är huvudsaken.

Jaha man kanske ska anpassa sig in i den här världen kring spontan besök, eller nej, jag kan inte göra spontan besök hos andra och gör andra det med mig så får dom ta det som det är... pyjamas byxor, kaffe brist och inget fika bröd och allt. För det är så jag har det, lever av te, äpplen och yoghurt, inget fika bröd, inget kaffe... hälsosam som attan..

Då glömmer vi bort flaskan med rom som står på ett litet bord i köket.. Nu fortsätter söndagen utan pingstvänner.

6 månader av en illusion..

Det svåraste är att erkänna för sig själv att man blivit lurad.
Lurad av mig själv, blind för sanningen, en sanning som kanske gjorde mer ont än lögnen.
Men ändå.
Det är när man skådar sanningen i vitögat man får tiden att sörja.
Avsluta och gå vidare, slipa bort dom sista törnar som borrat sig in i själen och gnager när hjärtat slår lite hårdare.
Ilskan gör att man önskar allt ont till någon som är så långt ifrån att förtjäna det.
Jag vill skjuta ansvaret för lögnen så långt ifrån mig som det bara möjligen går, skylla på någon annan men inser det omöjliga.
Vad jag känner och har känt är alltid mitt eget ansvar. För hur blind du än kan vara så bär du alltid det själv.

Avslut är inte ett slut, det är en början för det som kommer sen, livet efter, livet under och livet innan. Hela livet är en berättelse om en position innan något specifikt hände i ditt liv.
Hela tiden en början och ett avslut, hela tiden en händelse och en erfarenhet som ska markera vad som pågick i ditt liv.
Nu börjar livet efter eller är det livet före?

Kent – Chans