Ready Steady GO..

Laddad! Så känns min hjärna just nu, imorgon åker jag tidigt från Lofsdalen för att vara hemifrån till den 22:a juli.. Känns helt sjukt och lite nervöst!
Imorgon susar vi till Tännforsen (ni vet Ronja Rövardotters vattenfall ;) sen blir det hem till min far och spendera helgen där eller stannar faktiskt där ända till den 4:e då jag och Salza åker till Östersund. I Östersund så ska Salza bo hos min bror och jag ska spela Spyro en dag eller så ;). Kvällen där åker tåget mot stockholm och sen.. sen jäklar är det Skavsta och Dublin som gäller! Känns helt sinnes sjukt att det är dags nu, det ska bli så helt underbart, läskigt och kul att åka själv på semester dit, inte jobb och inget slit.. Bara latcha runt och träffa folk och se på saker, vad kan vara fel?
Okej tidigt den 10:e åker jag vidare till Edinburgh och stannar där till tidigt den 13:e då det ska åkas vidare (tidigt till Göteborg.. Sen är schemat tomt.. Från Götet ska jag till Östersund men tänkte stanna till hos lite roligt folk på vägen och njuta av livet.

Så ikväll, sista kvällen hemma...

Jag vill så gärna...

Jag slår i min telefon
Konstaterar att det är nu mer än en vecka sen jag blev själv
Inte själv som övergiven
Utan medvetet valde att inte höra av mig
För att döda av vissa känslor, som du sa du inte hade för mig men jag börjat få för dig..
Sånt som sårar när bara en person upplever det.
Så kanske blev jag övergiven, svårt att säga

Hela förra veckan gick mellan försöken att inte tänka på det
På dig
På oss och vad vi gjorde
Hur vi njöt av varandra
Lärde känna varandras kroppar och sinnen
Utforska någons själ
Bekräftade varandra
För att sen bara sluta en eftermiddag i juni
Försvinna och klippa tråden
Smärtsamt slut när man bara vill ha mer

Jag tog bort alla SMS, raderade andra konversationer
Jag skulle inte kunna gå tillbaka och läsa
Tänka på hur det var och sakna det
För det förflutna kommer inte tillbaka
Det är vad man skapar i nuet som är det viktiga
Att radera var lika smärtsamt som att sluta
Inse verkligheten, som att slå sig själv psykiskt

Idag mer än en vecka senare kan jag tänka tillbaka
Bli lite ledsen men inte helt förstörd
Bli lite svartsjuk på nästa flicka som kommer vara "Hon"
Leta dom där konversationerna
Dom som inte finns
Tänka "Jag vill bara berätta för dig"
Berätta hur bra det kanske har gått
Bara ett SMS
För att i och med det falla tillbaka 1 vecka

Tillbaka till att kolla telefonen och inse att det inte...
Ringt.. SMS;at.. Facebookat... eller något annat..
Och där vill jag inte vara.
Så jag skickar aldrig SMS:et..
Bara för att berätta...
Men jag vill så gärna..

Bra start på dagen..

Mm solen letar sig in mellan gardinerna man myser sig upp ur sängen och känner sig skönt utvilad och avslappnad. Sträcker ut kroppen under täcket och njuter av känslan.. En liten hårslinga har letat sig in i synfältet och får hela världen att gå i rött och brunt. Din hund vaknar till... Sträcker sig och kommer för att säga godmorgon.. Ni går ner för att njuta av en frukost i solljuset..

Så hade morgonen kunnat börja, men sant som regnet som slår mot rutan gjorde den inte det.
Min telefon meddelade mig först om ett sms, en timme senare berättade den om att jag glömt stänga av larmet, 2 timmar senare var det batteriet som höll på att dö av att ligga helt stilla och lugnt en hel natt...

Då bestämde jag mig att det var dags att gå upp, smiter ner lite nyvaken fyller min vattenskopa och hämtar en huvudvärkstablett för det har inte gett sig fullständigt ännu... Hela dagen igår var migrän varningar och sömn. Sväljer tabletten och börjar dricka, men har lite bråttom..
Häller ut hela ½ litersskopan över mig... Tur för mig att jag brukar sova naken, men ½ liter kallt källvatten över brösten magen och sen låren är inte så sexigt som det låter..  Chocken fick kroppen att vakna ordentligt..
Faktiskt sitter jag nu i löparkläder och tycker att det ser kallt ut utomhus.. och vill egentligen inte, men en morgonpromenad är en bra början, så på med fleecetröjan (ja ni hör själva) och ut.. Och hoppas dagen blir bättre efter hand.

Egentligen hade jag velat mysa ner mig bredvid en varm kropp och bara somnat om igen..

Jaha så börjar ledigheten :)

Innan har jag rest och åkt runt, varit hos min far, med min bror hos hans flickväns familj och nu är det första dagen jag sitter hemma, ledig och inte vet vad jag ska göra..
Jag försöker lista saker jag kanske vill göra..

1. Vandra sömlingshågna runt - inte så sugen på det idag.. regn.. kallt.. grått
2. Åka till Orsa och kolla in björnarna.. Hm dom stänger fyra inte riktigt rätt dag idag..
3. Åka till Röros och kolla in staden lite... Kanske det kanske..
4. Sola (kan inte ske här...)
5. Bada.. Sveg då.. troligtvis stängt idag..
6. Gymma... Sveg igen.. stängt
7. Planera resan som tar vid någon gång efter den 28 när jag måste vara hos tandläkaren.. Det kan jag!
8. Läsa bra böcker... Absolut möjligt!
9. Se bra film... Ännu mer möjligt...
10. Dricka öl i goda vänners sällskap... Långt till en del vänner.. Är de någon som vill dricka öl en söndag ring!
11. Spendera dagen i säng tillsammans med en annan människa and just be happy, sexy and enjoy... Okej det hade nog varit det roligaste en söndag men lite svårt, saknar någon som kan leka med mig.. Jaja de kommer fler söndagar!
12. Massage- inte möjligt just idag men det kan stå ändå så får vi det gjort i veckan kanske ;)
13. Klippa hunden - inte något varken jag eller hund kände för.
14. Beställa kamera - Japp de borde vi kunna göra!
15. Kolla om jag hinner till Abisko i år! - möglisch att göra.
16. Checka in riktigt sexiga underkläder för att utöka samlingen lite.. Japp det ska vi få gjort!
17. Yoga- Okej har längtat efter ett bra pass men är lite lat ibland och får inte tummen ur. Men idag så borde vi kunna göra det.

Okej 17 punkter som vi kan jobba på under veckan, fler kan det bli, men en söndag som den här verkar vigd åt vila, njutning och drömmar. Men vi kanske ska börja med frukost då klockan passerat 12..
Over and Out

Som att drunkna i en vattendroppe

Det är nu sommarlov och jag är filosofisk och skriver shoppinglista till Ikea för mig själv på en dator som har vissa problem med bokstaven _ ja... G... den får man vara tydlig med när man skriver vilket är synd då den sitter mitt på skrivbordet.. Arbetsdatorer är som dom är...

Sorgen i min själ har lagt sig lite och jag blir mer ledsen istället för devestated.. 

Saken är den att man blir ledsen på olika saker, inte att personen ifråga inte finns i mitt liv. 

Det kan jag ändå inte påverka, vem vill att någon annan bestämmer över dig?

Mer ledsen över ord, tankar och saker vi sa även när vi visste, saker som sa annat än det vi redan visste.

Hur slutet skulle komma.

Man fastnar i orden och söker svaren i gamla meningar och inser att det finns inget där under dessa verbala stenar, inte ens gråsuggor.

Det är som att betrakta en droppe på ett blad och snubbla och finna sig drunknande i detta lilla. 

Det sväljer dig helt och du vill inte därifrån hur dödande det än är när luften lämnar dina lungor.

När du hostar till och betraktar de minuter precis som förfor, tanken lämnar din själ.

Och du lever en stund till.

Ibland kommer du själv på hur du spelar upp dessa konversationer i ditt huvud, som en gammal skiva fastnar vissa stunder, on repeat.

Det är en tom fläck i min själ som jag försöker måla över.

Färgen har flagnat redan nästa dag och bilden tittar igenom igen. 

Jag betraktar min säng  och det är inte längre min, den är en plats av minnen, tankar och ord.

Därför startar man projektet reclaim the bed, men fortfarande drar jag mig för att sova i den, vakar hela natten tills min kropp desperat drar mig dit. 

Svettig, trött och utmattad. 

Vaknar man under natten svider tomheten till i själen tills man vänt på sig..

Och vänt på sig igen..

Och igen..

Morgnarna kliver man upp snabbt bara för att inte bli liggandes tänkande.

Lämnar det rummet snabbt..

Barar för att till kvällen igen kolla in i sovrummet och känna en motvilja att sova.

Det handlar inte om han, det handlar inte om oss, det handlar om en tanke en ide som sakta ska dö ut. 

Försvinna ner i avloppet med allt annat som går igenom våra liv. 

Ett utrymme som ska krävas för något annat, en plats i mitt minne som ska bli mitt igen.

Det tar bara lite tid.

                    Att sluta, titta, leta och söka..

Tågluffs planer..

Okej efter att några vänner till mig reser bort i juli och så får jag ändra lite planer, planen var att hänga i Umeå en tid men åker folk bort känns det lite tråkigt :(. Så nu planeras det för att eventuellt ge sig ut och tågluffa i Europa i 22 dagar..
Planen ser ut så här än så länge..

Köpenhamn 1 dygn
Amsterdam 3dygn ca...
Sen blir det England.. tanken är att jag ska ända upp till Edinburgh och sen över till..
Irland och där spendera drygt 1 vecka..
Fast jäklar jag hade helt glömt OS.. Inte kanske den bästa erfarenheten att resa till London under OS tiden.. Får undvika London helt enkelt..
Eller kanske ska vi skippa öarna överhuvudtaget, har ju varit på Irland och i Skottland, men inte i Edingburgh.. Hm nu måste vi tänka om.

Så Köpenhamn,
Amsterdam
Paris då istället kanske.. 4 dagar...
Vidare från Paris till...
Ja gud vet, det enda land jag inte vill till är Tyskland, Spanien kanske, eller mer av frankrike och sen Italien och en riktig doldis är Budapest i Ungern.. Men då måste man nästan åka via Tyskland hem.. Usch nej det blir det inte..

Hm om man inte planerar undrar om man blir fast i Paris då i 3 veckor.. Lätt hänt men waste of money verkligen. Så vi får väll hitta en alternativ lösning när OS råkar komma ivägen för brittiska öarna..

Story of my life all over again..

I wanna hold your heart in my both hand, Now I know you never loved me.. "Drunk"

Ett glas vin, tomt hus, tom själ och tomma andetag.. Should I.. Maybe I get drunk again.
Nej livet är på repeat igen, all by myself, I'm here again all by myself.
För jag har en rutin som återupprepar sig, under de senaste två åren har 4 män gått turen och alla fyra har gett samma resultat, en period osäkerhet oro och sen en stund lycka och nyfikenhet om detta kommer gå eller ej...Then crash and burn.. Jag kastar in hjärtat före hjärnan och lever på det som kanske kan vara och aldrig det som faktiskt blir.

"Du borde ha lämnat denna mannen nu ikväll" ett citat till från en ny låt, men jag är lyckligare nu, eller kommer vara i över morgon.. När insikten att hellre ensam än olycklig i par blir realitet igen.
Hade jag haft en ärlig chans?

Frågan är realistisk, inget jag gör och inget jag är, ger mig det jag tror mig kunna se runt hörnet ibland.
"Jag har vakat många nätter, förhandlat med mig själv."Och det gör man, om och om igen, den här gången svider det på ett annat sätt, för jag var realistisk från början och hade en liten känsla av att nej du ska inte tro på det här, men hoppet går inte att döda. När det dör kommer tårarna, och sorgen över något som egentligen aldrig fanns, då känner man sig tragisk.

"Think, let your mind go, let yourself be free." ytterligare en sång. Jag hade egentligen kunnat begrava mig i arbete och försökt sluta tänka, men istället handlar mina tankar om vad som är fel på mig? Är jag för ful, fet och otränad, dum eller smart... Men egentligen oavsett vad som är fel på mig, kan man inte leva med det.. Varför ska man då ens tänka sig en möjlighet ens till en kompis relation?.. Så säger realisten men vem har någonsin lyssnat på den?

Nu blev det ju ingen relation alls för mig, som vanligt, jag är stark och vart igenom det här förut, men ibland vill jag vara svag och må dåligt.. Tänka på tomheten och hur det där lilla saknas. Gräva ner mig och må precis så jävla dåligt som jag bara kan. Men nått säger mig att jag just idag inte kommer orka göra det.

Jag är rädd, rädd för en morgondag ensam, vakna ensam, leva ensam, och inte finns det någon som kan.. vara den där speciella..
Jag vaknar alla dagar ensam, jag bor själv, men det är/var med kunskapen att det kanske fanns någon, vilket det inte gör nu.
Ensamheten blev så mycket tuffare helt plötsligt.
Jag önskar att det var arbetsdag imorgon, att jag kunde jobba och glömma bort det där för en stund..
Men nej imorgon ser mörk ut, och läskig, innehållslöst.. Så det är bäst att göra stora planer!
Jag har inte ens hästen kvar att bryta mina tankar med, vad ska avbryta hur jag mår en söndag? Vad hände med det ljuva livet?
Nått så nära kan vara så extremt långt bort.. Men bryt inte ihop nu, livet går vidare har man sagt.

Baby save up all your tears you might need them some day... baby save up all your tears, cause you'll be crying over me..Cher – Save Up All Your Tears

Fokus förflyttning

Sjukdom har flera stadier,
Nr 1 är när du ömkar dig över ditt sorgliga anlete, du hatar det och tycker extremt synd om dig själv. Du hade hellre genomgått ett boot camp i Kuba än varit sjuk..

Nr 2. Du är frisk, eller egentligen inte men orken börjar återvända, du tycker det är extremt onödigt att ligga och lata sig, vi är uppfostrade arbetsnarkomaner och arbete är det som skapar eget värde. Mopp, skurhink, krattor och datorer löser det plötsliga arbetsbehovet.

Nr 3. Fokus förflyttning, insikten slår dig i ansiktet som en flugsmälla. Du är sjuk ja, men kommer knappast dö, må dåligt ja, hosta blod ja, ömma muskler ja.. men inte dö nej. En ton, en låt en musiksnutt får dig att flytta dina funderingar från dig själv och ditt självömkande, se nyheterna på tv för det som det verkligen är. Verkligheten.
Se på de omkring dig för det dom egentligen är. Människor! Plötligt blir den sjukdom som gör dig hemma bunden en gåva, en möjighet att filosofera över alla dessa saker, komma med nya frågor att söka svar på.. En chans att i din sjuksäng finna dom svar du aldrig hade haft tid för när du arbetar, för då arbetar du oavsett om du är ledig eller ej.

Så just idag gick jag igenom stadie 1 klockan 8, drog i mig te och huvudvärkstabletter, somnade om, tog stadie två klockan 10:00 matade hunden och gjorde frukost.
Jag är nu i stadie 3 vilket infann sig sittandes på duschgolvet med vatten strilande över mig och min badanka. Ja jag sitt duschar, hade jag haft ett badkar hade jag bott där, som en groda. Nu har jag bara 15 min varmvatten så det här är en ganska torrlagd groda.. Men duschar man 3 gånger om dagen blir saker bara bättre!

Så nu filosoferas det helt och hållet på kärlek, män, kvinnor, krig, syrien, poesi, vår, förlåtelse, smärta, sorg, glädje, ensamhet, skönhet.. får se om någon av tankarna ramlar ut här.

Over and out från groddammen.

Hatar att vara begränsad av mig själv..

Det är en sak att vara begränsad av ekonomi, världsläget mm. Men när sjukdom kryper in och påminner oss om vår skörhet då blir jag bara arg.. Eller först blir jag lite eller ganska mycket ledsen, grät faktiskt en liten skvätt över hur ont det gör och hur trött jag var och ingen hjälp fanns att få enligt vc. Men sen blir jag förbannad, Nr 1 det är min kropp, den känner jag bäst. Vc kan inte påstå något om den för jag vet hur det känns när jag hostar så jag kräks, inte kan andas när jag vaknar på nätterna, knappt kan svälja mitt eget saliv för halsen skriker. Det vet inte dom, dom var inte där inatt när allt bara var ont..
Nr 2, varför tror min kropp att den får bete sig så här. Få mig att må riktigt illa och sen inte vara tillräckligt sjuk för att bli behandlad.

I grunden är jag nog mest arg på att inte kunna styra över det här, jag hatar verkligen att bli sjuk. Samtidigt är jag lite rädd, what if liksom.. What if jag verkligen inte får luft, What if jag inte orkar sköta mig själv, What if... Det värsta med att vara sjuk och bo själv är att det är läskigt..

In sickness and in health

Just nu är det mesta sjukdom, en helg som skulle vara vigd till ridning och löpträning då invaderas min kropp av en elak hosta, svullen hals och ont i bröstkorgen.. Sen regnar det som tusan,  så jag har massor av tid att utföra lite arbete på hemma plan. Grejen är den att jag inte vill jobba, så jag ligger på soffan och Blänger på skräpet.. Blir jag inte bättre i halsen så kommer det bli svårt att jobba då jag är lite stum för närvarande...

Men va fan man fler väll ta tag i sig själv.. Laga frukost och jobba lite.. Sen måste hästen in, ett skönt avbrott. Det svåra är att inte ge sig ut och rida, för det kanske känns som en bra idé just då men det slutar med lunginflammation... Bad idea!