måndag 6 oktober 2008
Mörka höstkvällar.
Dom tomma och bleka ögonblicken
Det är de svagaste dagarna
Dom tysta stunderna
Som du kommer tillbaka till mig.
Som andar och spöken tröstar du mig
Med gamla minnen plågar du mig
Jag är aldrig ensam när jag minns
Le, skratta, skämta och lev.
För det är så jag ser dig
Lycklig och någon som nått mig in i själen
Jag vände mig om efter en bekant röst
Det var inte du, denna gången heller.
En dag när jag minst anar det kommer du stå där
Som inget hänt, som allt var den där vårdagen i februari.
I din röda jacka, med ditt vackra leende och huvudet på sned.
Och vi kommer skratta och le, med huvudet fullt av minnen som attackerar
Minnen av delade dagar som slutade med tårar i något som inte längre var ett förhållande.
Men en viss kärlek finns fortfarande kvar eller hur?
Det kanske inte är den som bildar par för livet, men det räcker för att plåga mig än idag.
Och jag längtar tills den dagen du står där.
Jag skulle vilja sårad kunna vända mig bort för att visa att du fortfarande betyder något med en tår i ögat.
Men det kommer inte ske. Jag kommer le för att visa mig stark.
Så länge du frågar kommer allt alltid vara bra.
Du kommer aldrig höra om dagarna jag gråter
Hur det svider och bränner i det klassiska hål som alla talar om
Mitt i hjärtat
Som får mina ben att vika sig, kroppen att skaka och livet att drunkna i ett totalt mörker.
Det får du aldrig höra, för i dina ögon ska jag alltid vara stark.
Jag måste visa att du inte betydde något, när du egentligen betydde alldeles för mycket.
Vi kommer tala om allt möjligt sen tar jag mod och frågar, hur står det till med flickvän?
Jo svara du hon finns och ni är lyckliga. Jag kommer le och säga bra, men önska mig till en annan dimension där jag kan vända mig om och gå. Men det gör inte jag, för sån är inte jag.
Du kommer fråga om den nya pojkvännen, jag kommer bara skaka på huvudet och säga inte än.
Sen går alla åt sitt håll, jag kommer stå kvar.
Undrande över vad jag gjorde fel, önska att jag varit den som vågat göra något.
Något som kanske kunde få oss.. men det finns inget oss.
Fel, allt blev fel, och Mörka höstkvällar så vet jag det.
Och erkänner det men vem kan göra något åt det.
Man vill ju bara känna så där igen..
söndag 28 september 2008
Höst och singel
You want to get away...kan sammanfatta allt totalt.
Men vad gör man fortsätter i samma spår och upptäcker att du bara är på samma plats som du var på för två år sen. Sorgligt egentligen, men va fasen man kanske lärt sig något i slutändan. Och är man verkligen då på samma plats som tidigare? Hell No I'm livivng my life, och kan säga upp allt och bara byta liv precis när jag vill!
Over and out
onsdag 3 september 2008
Gud, vad har jag gett mig in på?
De skulle få vara någon väldigt speciell..och dom kommer inte förbi varje år. Over and Out
fredag 29 augusti 2008
Fattigdom
Kompisar och familj som du delat hela ditt liv med i gud vet hur många år bara försvinner som en illusion av rök. Visst finns det jul och påsk samt delar av sommaren då vi arbetar och bor hos våra föräldrar men förutom dessa ca 3,5 månader, har vi mycket tid när vi ska vara den lycklige studenten.
Men jag finner den lycklige studenten vara en väldigt genomskinlig bild, som klistras fram när de nya studenterna ska lockas in till de nya kurserna. För finner du ingen att dela den allmänna fylle gympan eller lekandet under de första dagar som kallas inspark så lider du helt plötsligt av en helt ny typ av fattigdom, Ensamhet.
För skolan är precis som ett arbete fast lite värre, du har din uppgift att utföra, sällan i grupp, du lyssnar ensam på din föreläsning, du skriver ensam på din rapport, du tänker ensam på hur tentan kommer att sluta, nästintill alltid ensam. En utbildning i ensamhet för hur du ska klara verkligheten i grupp.
Har du tur sluter du upp med ett antal personer som du faktiskt kommer överrens med eller åtminstone hinner diskutera litteraturen med i en hel timme på fiket över en 6 kr koppkaffe. I de bästa fallen lyckas ni gå samma kurs i en hel termin eller längre. Då kan man börja skönja en glimt till längre social kontakt, ni hinner gå på krogen, käka lunch ihop hemma hos varandra, spela spel eller bara träffas för att snacka skit. Men så kommer en ny termin, nya kurser och man slinter ifrån varandra.
Jag tror att under ca 4 års studier hinner du träffa så mycket människor och tappa så många goda vänner längsmed vägen att du till slut får nog, du slutar slarva med dina kontakter och håller hårt i de vänner du får kvar, och du struntar i att bygga nya. Vilket leder till att de som du pluggar med nu också känner av den ensamhet du en gång led av och de fortsätter att vara fattiga. Ensamma.
Då har vi ju turen att alkoholen finns, för du har aldrig funnit så många goda vänner eller hittat så många okända ansikten att känna igen dagen efter som när du spenderat natten på den lokala student puben, som den Lyckliga Student jag är.
För ska saker bara jävlas varför oroa sig för vad som kommer?
Lev i nuet framtiden blir inte bättre av att man grubblar.
SkålSamtidigt som facinationen sväljer min uppmärksamhet med stora blodiga fläckade tuggor, kryper skräcken uppför nacken med sina tunna ludna ben.
Jag hänförs av dessa genier, Jack the Ripper, Markis de Sade och dess fiction motsvarigheter i filmer som Röd Drake och Lammen tystnar.
Men samtidigt så äcklar dessa personligheter mig.
Det förbjudna gör det facinerande.
Jag vill veta vad de tänkte, vad som drev dem och vad fick dem att leva mitt ibland oss och sen helt plötsligt stå utanför denna flock av människor, som en varg på vakt.
Vad gör att en människa kan vända sig mot det vi kallar normalitet och vända sig mot reglerna? Och vad gör att en ledare kan få hela länder att följa i dess spår av blod, mord och våld?
Vad gör att vi kan förkasta en mördare, för att senare själva JUBLA när giftet sprider sig i hans blod och döden inträder? Vad skiljer oss, vi som står utanför och blundar för döden som vi själva sprider i andra och våra egna länder från mördaren som sållar bland våra flockar?
onsdag 27 augusti 2008
Shopping wit a big S ( Ytterligare ett yttligt inlägg från någon som inte orkar annalyser mer idag =migrän)
And other wonders happens, de 2:a plats placerade X:et var helt plötsligt inne på msn och via något misstag som han måste lyckats med så var de någon som pratade med mig igen helt plötsligt.... Men under den här tiden har jag verkligen börjat komma igen som singel, jag tittar in nya killar och börjar leta någon ny, för jag har kommit fram till att de jag vill ha var inte de jag fick med den förra mannen, jag vill ha en man som tänker lite som jag och har lite drift....om ni förstår hur jag menar.. Sådana finns, har haft en men dom är lite trixiga att hitta..but what the hell jag är bara 21..och het som tusan speciellt i mina nya stövlar så se upp där ute ;)
måndag 11 augusti 2008
Vem är boven i dramat och vad vill dom egentligen?
Mm bra fråga...och att Georgien skulle helt lagt ner vapnen slutat kämpa och bara låter sig skjutas som kaniner i en tunna det tror jag vad jag vill om...
Ännu värre är denna totala media propaganda som förs mot Ryssland utan att veta vad som egentligen händer på plats, men Ryssland är store bror därför ska de sluta banka på Lillebror Georgien...Annars kommer mellan bror USA att ingripa..Och sen har vi vårt tredje världskrig..hela cirkeln börjar om igen...