Den otrevliga delen
Torsdag 14:30.. Jag bestämmer mig för att rida unghästen utan ledare men med sällskap, han drar igång en riktig bockningssekvens och ett av våra nya stigläder går av. Jag åker av och håller kvar i tygeln han vänder sig om och slår iväg en sista bock, träffar mig i bäckenet, jag tappar andan och släpper hästen. Efter att återfått andan, fångat in åbäket, suttit upp och ridit en liten tur med ledare så blev det akuten. Och efter en konflikt mellan gyn och kirurg jouren så blev det övernattning på urologen. Inget hände mer än att jag har ett blåmärke som en stor handflata över genitalierna, och ett annat i baken efter landningen på backen. Ser mycket misshandlad ut..
Fredag morgon fick jag åka hem efter normala värden med en order att hålla koll efter blödningar eller liknande.
Fredag kväll flytningar med blödning, åkte in gjorde en check och det såg lugnt ut.
Lördag morgon blodigt uppvaknande, åkte in igen för en check, förklarades med p-stav som spökar, stress och en smäll = tidig menstruation.. möjligen också norlevo tabletten från i måndags.
Trevligheter
Helt underbart kul utflyttningsfest igår kväll med utgång, självklart var man ren från smärtstillande vilket visade sin fula sida vid 1 någon gång, kramp i magmusklerna och ont i mitt stora blåmärke så då blev det avslutning av kvällen.
Idag söndag mysigt adventsfika och glögg :) salza är mer nöjd än någonsin då hon fått vara social alla dagar i veckan. Jag känner mig mer avslappnad efter den här helgen än någonsin. På något sätt så behövde jag nog en spark för att förstå att x-arbetet är inte hela livet.. och att jag mår bra är viktigare än några sidor i en text. Så jag behöver fysisk skada och risk för livet för att kunna släppa saker..
Idag så känns saker så enkla, man gör så gott man kan men kör sig inte ner i botten. Jag ser fram emot att åka från Umeå och börja ett nytt äventyr men kommer sakna folket här :). Man kan inte få allt här i världen och jag inte sitta still för länge eller ska man säga längre.
Det intressanta är att det värsta minnet av filmen var att jag råkade se en grymt störande film om en schimpans och en groda... inte en syn jag vill minnas..
Att bli sparkad i magen gav mig bara en chans att ta ut all min stress i en grymt elak ilska över dålig utrustning och jävlig unghäst.. jag blev inte rädd, man kanske ska fråga sig om hur många hjärnceller jag har ibland. Det var 3 månader sen jag fick käkleds inflammation pga. en smäll av samma häst, folk i min omgivning ber mig att kanske ta det lite lugnt och jag känner bara att jag inte är direkt redo att ge upp den här kampen. Tjurig ja, smart..nja kanske inte..
Tyvärr lär det bli så att jag får ge upp kampen då jag flyttar ut nästa helg... By By Umeå blir det.
söndag 12 december 2010
onsdag 8 december 2010
Kvinnor är löjliga... MEN
Män är ännu löjligare. Annars hade ni inte haft med kvinnor och göra eller hur?
Nej erkänner att jag har tråkigt och har inget annat att göra än skriva utdragna ointressanta reflektioner till tonerna av My Chemical Romance.
Dagen slutade ganska bra, ny artikel medföljde att jag inte behövde plåga mig igenom en intervju idag. Och imorgon är vi för upptagna för det.
Åter till de ack så långdragna referenserna. I'm not afraid to walk this world alone, en text snutt ur ytterligare en sång som susar förbi. Vem kan vara rädd för att spendera livet ensam? För är du egentligen någonsin ensam eller är ensam bara ett sinnestillstånd? Ett tillstånd som medför att du känner dig utsatt och plågad. Människor är ju gruppdjur så ensamhet är sällan uppskattat. Men samtidigt kan jag gilla att vara ensam när den är självvald för då vet man att i andra ändan kan man alltid välja motsatsen, att inte vara ensam.
Sen har vi det här väntandet vid telefonen som jag vet att inte enbart ett kön håller på med. Kvinnor och män är lika stora suckare och uttalar sig lika ofta kring "Oh varför ringer hon/han inte" så efter en googling och ha läst en hel del trådar om hur himla hemskt det är att vara en sån som väntar vid telefonen så kan man börja fundera.
Varför är det tragiskt att göra det? Är det för att vi visar ett beroende till en annan person, ett skrämmande beroende som vi inte vill göra offentligt oavsett hur mycket vi hoppas till när det kommer ett okänt ljud någonstans ifrån, för det kunde varit mobilen med det där mycket efterlängtade samtalet..
Ibland kan jag tycka att det inte egentligen är särskilt tragiskt utan ganska sött, så länge det dyker upp bland båda könen och så länge det inte påverkar ditt sociala liv!
Varför blir vi så rädda för att andra är intresserade av oss? Varför skräms vi av saker som kan innebära engagemang? Eller är vi bara rädda om våra ack så fragila hjärtan.. Jag vet att jag är det.. jäkligt rädd!
Men sen väntar jag inte vid telefonen... Det är ju tragiskt.. jag råkar bara ha den liggande nära om den skulle råka ringa.. haha vilket bull shit man försöker slå in i sin egen hjärna.
So what happend när personen inte ringer? Ja i grunden ingenting det är ju själva problemet..
En vän till mig förklarade det här intressanta fenomenet som vi människor har, att en icke händelse kan medföra att vårt liv plötsligt blev sämre.. han ringde inte oh nej vad gör man! Hm ja i regel så känner man sig förnärmad, bortglömd och irriterad, för varför prioriteras inte jag högre än allt annat i hans liv? Men efter den där lilla diskussionen med en vän till mig så har jag ändrat inställning.. man gör ingenting för ingenting har egentligen förändrats!
Okej ja det kanske är ett tecken att de här är inte för dig/han/hon/er men du står fortfarande mitt i livet och allt annat finns kvar, eller så har bara telefonen dött eller personen lider av tillfällig senilitet.. eller är apfattig och har slut på pengar, har hänt mig mer än 1 gång.
Sen när personen väl hör av sig slokörad, för att förklara någon av ovanstående alternativ så ligger ens egen känslonivå långt ifrån det klassiska stalker euforiska tillståndet där man inleder ett samtal med ett " Oh nej det var ingen fara jag satt inte alls uppe och väntade på ditt samtal" fast i verkligheten var du uppe tills ögonen gick i kors och du kanske till och med grät en skvätt.
Du kanske till och med kan tänka separat från ditt hjärtas euforiska rörelser över att höra personens röst och klämma ur dig att du tyckte de var tråkigt att inte höra av personen men va fasen du har ju ditt liv så det var ju offret för din kärlek som gick miste på din uppmärksamhet inte tvärtom!.. vilket du inte hade sagt om du faktiskt tog det personligt att den andre inte ringde när du förväntade dig. Grow som balls people... för dom kan behövas.
Kanske är det egoistiskt att säga att leva för sin egen del är alltid nr uno men ska jag vara ärlig så är det mer attraktivt.
Men sen är ju allt sånt här bara ord, ord på en blogg och ja jag kanske inte alltid har det modet att agera så men på något sätt har jag alltid i grunden en känsla av "Fuck You om saker inte passar så dra" när det kommer till relationer.. för jag gillar mitt liv och har inte en tanke att ändra just det. Men du får gärna följa med och ge mig idéer till hur det kan utföras..och kanske kan vi göra gemensamma planer.. som räcker länge..
Over and Out från en tankfull kväll utan att jag väntar på att telefonen ska ringa..för nu är de för sent.. God Natt världen.
Nej erkänner att jag har tråkigt och har inget annat att göra än skriva utdragna ointressanta reflektioner till tonerna av My Chemical Romance.
Dagen slutade ganska bra, ny artikel medföljde att jag inte behövde plåga mig igenom en intervju idag. Och imorgon är vi för upptagna för det.
Åter till de ack så långdragna referenserna. I'm not afraid to walk this world alone, en text snutt ur ytterligare en sång som susar förbi. Vem kan vara rädd för att spendera livet ensam? För är du egentligen någonsin ensam eller är ensam bara ett sinnestillstånd? Ett tillstånd som medför att du känner dig utsatt och plågad. Människor är ju gruppdjur så ensamhet är sällan uppskattat. Men samtidigt kan jag gilla att vara ensam när den är självvald för då vet man att i andra ändan kan man alltid välja motsatsen, att inte vara ensam.
Sen har vi det här väntandet vid telefonen som jag vet att inte enbart ett kön håller på med. Kvinnor och män är lika stora suckare och uttalar sig lika ofta kring "Oh varför ringer hon/han inte" så efter en googling och ha läst en hel del trådar om hur himla hemskt det är att vara en sån som väntar vid telefonen så kan man börja fundera.
Varför är det tragiskt att göra det? Är det för att vi visar ett beroende till en annan person, ett skrämmande beroende som vi inte vill göra offentligt oavsett hur mycket vi hoppas till när det kommer ett okänt ljud någonstans ifrån, för det kunde varit mobilen med det där mycket efterlängtade samtalet..
Ibland kan jag tycka att det inte egentligen är särskilt tragiskt utan ganska sött, så länge det dyker upp bland båda könen och så länge det inte påverkar ditt sociala liv!
Varför blir vi så rädda för att andra är intresserade av oss? Varför skräms vi av saker som kan innebära engagemang? Eller är vi bara rädda om våra ack så fragila hjärtan.. Jag vet att jag är det.. jäkligt rädd!
Men sen väntar jag inte vid telefonen... Det är ju tragiskt.. jag råkar bara ha den liggande nära om den skulle råka ringa.. haha vilket bull shit man försöker slå in i sin egen hjärna.
So what happend när personen inte ringer? Ja i grunden ingenting det är ju själva problemet..
En vän till mig förklarade det här intressanta fenomenet som vi människor har, att en icke händelse kan medföra att vårt liv plötsligt blev sämre.. han ringde inte oh nej vad gör man! Hm ja i regel så känner man sig förnärmad, bortglömd och irriterad, för varför prioriteras inte jag högre än allt annat i hans liv? Men efter den där lilla diskussionen med en vän till mig så har jag ändrat inställning.. man gör ingenting för ingenting har egentligen förändrats!
Okej ja det kanske är ett tecken att de här är inte för dig/han/hon/er men du står fortfarande mitt i livet och allt annat finns kvar, eller så har bara telefonen dött eller personen lider av tillfällig senilitet.. eller är apfattig och har slut på pengar, har hänt mig mer än 1 gång.
Sen när personen väl hör av sig slokörad, för att förklara någon av ovanstående alternativ så ligger ens egen känslonivå långt ifrån det klassiska stalker euforiska tillståndet där man inleder ett samtal med ett " Oh nej det var ingen fara jag satt inte alls uppe och väntade på ditt samtal" fast i verkligheten var du uppe tills ögonen gick i kors och du kanske till och med grät en skvätt.
Du kanske till och med kan tänka separat från ditt hjärtas euforiska rörelser över att höra personens röst och klämma ur dig att du tyckte de var tråkigt att inte höra av personen men va fasen du har ju ditt liv så det var ju offret för din kärlek som gick miste på din uppmärksamhet inte tvärtom!.. vilket du inte hade sagt om du faktiskt tog det personligt att den andre inte ringde när du förväntade dig. Grow som balls people... för dom kan behövas.
Kanske är det egoistiskt att säga att leva för sin egen del är alltid nr uno men ska jag vara ärlig så är det mer attraktivt.
Men sen är ju allt sånt här bara ord, ord på en blogg och ja jag kanske inte alltid har det modet att agera så men på något sätt har jag alltid i grunden en känsla av "Fuck You om saker inte passar så dra" när det kommer till relationer.. för jag gillar mitt liv och har inte en tanke att ändra just det. Men du får gärna följa med och ge mig idéer till hur det kan utföras..och kanske kan vi göra gemensamma planer.. som räcker länge..
Over and Out från en tankfull kväll utan att jag väntar på att telefonen ska ringa..för nu är de för sent.. God Natt världen.
THE TIMES FROME HELL
En dag kommer jag le när jag ser tillbaka på det här meddelandet. Förhoppningsvis är det en dag när min examen är klar och jag är en välbetald lärare med ett underbart liv. Men nu är det ju mig vi pratar om så hm.. jag kanske kan få en av dom där 3 sakerna. Jag hoppas att det är att min examen är klar.
Idag och igår har spenderats med en förmiddag med intervjuer eller tanklöst skrivande och sen ut till draggen och jobba, hem vid 3 äter lunch, kraschar i sängen för 3-4h och är så trött att huvudet kan knappt hålla sig uppe. Ögonen svider när man vid 6-7 på kvällen sätter sig ner och tänker att nu jävlar.
Igår började jag en tradition, för förutom de svidande ögonen och blåa påsar under ögonen har jag haft en jagande huvudvärk de senaste dagarna. Så då kör vi med alvedon.. och te.. Så är huvudet klart och kroppen håller sig varm. Sen sitter man och försöker pressa ur smarta citat ur böcker som inte är så smarta, och nu den nya plågan.
Det är dags att transkibera ut lite material från mina intervjuer, det är dags att se om jag har ett resultat eller om jag kört ihop helt..jag har hållit tillbaka allt jag bara kan för att inte behöva göra det här men nu måste jag hugga i.
Det är plågsamt att höra sig själv tala inspelad, och det är inte bara för att jag har en mycket mörk och lite udda röst. Utan även för att det jag säger kanske inte är helt korrekt. Ja jag gör helt enkelt fel.. jätte fel.. och sånt gillar inte jag att höra om mig själv. Men tänk om jag inte har något resultat? Just nu skulle jag vilja vara glatt omedveten.. men den tiden är förbi. Så en till kopp te och sen blir det hörlurar för hela kvällen..och mer te...ända tills man får en liten gul ton och luktar som en murken trästubbe.
Eller åtminstonde tills det att salza och jag behöver en långpromenad innan det kan bli lite sömn..
Idag och igår har spenderats med en förmiddag med intervjuer eller tanklöst skrivande och sen ut till draggen och jobba, hem vid 3 äter lunch, kraschar i sängen för 3-4h och är så trött att huvudet kan knappt hålla sig uppe. Ögonen svider när man vid 6-7 på kvällen sätter sig ner och tänker att nu jävlar.
Igår började jag en tradition, för förutom de svidande ögonen och blåa påsar under ögonen har jag haft en jagande huvudvärk de senaste dagarna. Så då kör vi med alvedon.. och te.. Så är huvudet klart och kroppen håller sig varm. Sen sitter man och försöker pressa ur smarta citat ur böcker som inte är så smarta, och nu den nya plågan.
Det är dags att transkibera ut lite material från mina intervjuer, det är dags att se om jag har ett resultat eller om jag kört ihop helt..jag har hållit tillbaka allt jag bara kan för att inte behöva göra det här men nu måste jag hugga i.
Det är plågsamt att höra sig själv tala inspelad, och det är inte bara för att jag har en mycket mörk och lite udda röst. Utan även för att det jag säger kanske inte är helt korrekt. Ja jag gör helt enkelt fel.. jätte fel.. och sånt gillar inte jag att höra om mig själv. Men tänk om jag inte har något resultat? Just nu skulle jag vilja vara glatt omedveten.. men den tiden är förbi. Så en till kopp te och sen blir det hörlurar för hela kvällen..och mer te...ända tills man får en liten gul ton och luktar som en murken trästubbe.
Eller åtminstonde tills det att salza och jag behöver en långpromenad innan det kan bli lite sömn..
tisdag 7 december 2010
Jisses vilken dag..
Trött som ett djur är man efter en mycket produktiv dag på alla sätt och vis.
Hade två intervjuer på Östra gymnasiet, min två sista till examensarbetet, vilket innebar en tidig morgon för mig. Så efter att ha raffsat ihop mig själv vid 8 och packat väskan, slängt i mig en tråkig frukost så bar det iväg genom snöglop och knöliga cykelvägar.
Tur att man var för trött för att vara rädd när man släppte på cykeln nerför mariehemsbacken. Intervjuerna gick bra men energin dog helt i kroppen efter den andra intervjun, jag behövde lunch och hade inga pengar på mig..så lunchen fick vänta. Sen bar det iväg till Dragonskolan tvinga mig igenom en lektion i genteknik med en lite små tjattrig klass och 0 energi. För att vara jag så var det godkänt!
Efter det hade man kunnat krama ur mig och torkat de snöblöta golvet med mig. Men på något magiskt sätt tog jag mig hem, med cykeln, genom staden bara för att susa in på affären och veta att jag hade för lite pengar på kortet.. precis min tur.. och att telefonen begått tillfälligt självmord i min ficka.
Det blev bara att åka hem, trött, hungrig och hjärndöd som en grönsak. Laga mat och nu är jag redo för sängen igen.. och klockan är bara 16.00 och hunden behöver en promenad pronto.
Yey jag älskar att vara jag...
Och jag skulle behöva börja transkribera allt mitt material.. eller hur jag nu ska gå tillväga.. men inte idag! Nej idag blir det nog promenad och sen åker ett par sopsäckar fram och jag rensar igenom alla skåp för att slänga det som inte behövs...eller så ställer jag mig i duschen och somnar.
Jag har fortfarande två stolar, en byrå, en hurts och en tv som behöver nya hem eller åtminstone en tur till soptippen. Så känner sig någon manad varsågod..
Over and Out från en bra men uttröttande dag..
Hade två intervjuer på Östra gymnasiet, min två sista till examensarbetet, vilket innebar en tidig morgon för mig. Så efter att ha raffsat ihop mig själv vid 8 och packat väskan, slängt i mig en tråkig frukost så bar det iväg genom snöglop och knöliga cykelvägar.
Tur att man var för trött för att vara rädd när man släppte på cykeln nerför mariehemsbacken. Intervjuerna gick bra men energin dog helt i kroppen efter den andra intervjun, jag behövde lunch och hade inga pengar på mig..så lunchen fick vänta. Sen bar det iväg till Dragonskolan tvinga mig igenom en lektion i genteknik med en lite små tjattrig klass och 0 energi. För att vara jag så var det godkänt!
Efter det hade man kunnat krama ur mig och torkat de snöblöta golvet med mig. Men på något magiskt sätt tog jag mig hem, med cykeln, genom staden bara för att susa in på affären och veta att jag hade för lite pengar på kortet.. precis min tur.. och att telefonen begått tillfälligt självmord i min ficka.
Det blev bara att åka hem, trött, hungrig och hjärndöd som en grönsak. Laga mat och nu är jag redo för sängen igen.. och klockan är bara 16.00 och hunden behöver en promenad pronto.
Yey jag älskar att vara jag...
Och jag skulle behöva börja transkribera allt mitt material.. eller hur jag nu ska gå tillväga.. men inte idag! Nej idag blir det nog promenad och sen åker ett par sopsäckar fram och jag rensar igenom alla skåp för att slänga det som inte behövs...eller så ställer jag mig i duschen och somnar.
Jag har fortfarande två stolar, en byrå, en hurts och en tv som behöver nya hem eller åtminstone en tur till soptippen. Så känner sig någon manad varsågod..
Over and Out från en bra men uttröttande dag..
söndag 5 december 2010
Därför att..
Jag fick precis frågan av killen som jag var ner och träffade i Malmö om jag skulle skriva om det här i min blogg. Ja sa jag självklart, men vad ska du skriva då frågande han, Det vet jag inte riktigt blev svaret något som kan sammanfatta helgen.
Och det värsta är att jag lämnade allt och det kändes väldigt bra, nästintill lite för bra.. tills nu. När insikten ramlade in att nästa gång vi kan ses så här ligger månader bort, helt plötsligt ångrar jag att vi sågs nu. Jag ångrar att saker gick så bra som dom gjorde.. att det kändes så bra som det gjorde.
För jag är en "feeling good" narkoman, en narkoman som insett att den tidigare drogen som gav "feeling good" inte räcker till för att uppnå den nya nivån av feeling good och det ger mig abstinens besvär bara att tänka på hur svårt och långt borta nästa kick möjligen kan vara. Hur skör chansen är att det kan finnas en till sådan här "feeling good" kick längre fram. Och så är jag tillbaka där igen, till ett liv där jag flyr från det jag tänker och känner för det gör saker krångliga, det stör min koncentration när mitt liv innehåller något som jag inte kan styra. Något jag kanske vill ha men inte borde vilja ha. Den drunknande som klamrar sig fast vid en livboj bara för att drömma om båten man föll av istället för att simma..
"Det som skapar överlevare är förmågan att kunna fokusera på det viktiga"
Jag är så gott som död..
Killen är den samma som jag skrev om i mitt inlägg Old News get New again . Jag vet mycket mer nu och kommer inte kommentera hans situation mer än att den gör saker komplicerad. Jag klarar inte av tålamod i regel, jag klarar inte av att vänta eller att inte veta.. eller jo jag klarar av det hela men jag vill inte behöva klara av det hela. Jag vill vara stormande betagen och kunna bara improvisera det som händer och leva fullt ut.. Vilket inte går.
Samtidigt är jag rädd igen, rädd att om det skulle bli något kommer det bara sluta med att någon blir sårad, och hur många gånger har människor inte skrivit just det?
Nej mindre hjärta och hjärna mer bara vara... bra tum regel..
Japp de borde ju gå att hålla.. eller?
Och det värsta är att jag lämnade allt och det kändes väldigt bra, nästintill lite för bra.. tills nu. När insikten ramlade in att nästa gång vi kan ses så här ligger månader bort, helt plötsligt ångrar jag att vi sågs nu. Jag ångrar att saker gick så bra som dom gjorde.. att det kändes så bra som det gjorde.
För jag är en "feeling good" narkoman, en narkoman som insett att den tidigare drogen som gav "feeling good" inte räcker till för att uppnå den nya nivån av feeling good och det ger mig abstinens besvär bara att tänka på hur svårt och långt borta nästa kick möjligen kan vara. Hur skör chansen är att det kan finnas en till sådan här "feeling good" kick längre fram. Och så är jag tillbaka där igen, till ett liv där jag flyr från det jag tänker och känner för det gör saker krångliga, det stör min koncentration när mitt liv innehåller något som jag inte kan styra. Något jag kanske vill ha men inte borde vilja ha. Den drunknande som klamrar sig fast vid en livboj bara för att drömma om båten man föll av istället för att simma..
"Det som skapar överlevare är förmågan att kunna fokusera på det viktiga"
Jag är så gott som död..
Killen är den samma som jag skrev om i mitt inlägg Old News get New again . Jag vet mycket mer nu och kommer inte kommentera hans situation mer än att den gör saker komplicerad. Jag klarar inte av tålamod i regel, jag klarar inte av att vänta eller att inte veta.. eller jo jag klarar av det hela men jag vill inte behöva klara av det hela. Jag vill vara stormande betagen och kunna bara improvisera det som händer och leva fullt ut.. Vilket inte går.
Samtidigt är jag rädd igen, rädd att om det skulle bli något kommer det bara sluta med att någon blir sårad, och hur många gånger har människor inte skrivit just det?
Nej mindre hjärta och hjärna mer bara vara... bra tum regel..
Japp de borde ju gå att hålla.. eller?
söndag 28 november 2010
Vansinnig inombords
Jag vet inte riktigt hur man annars ska uttrycka sig, jag kan säkert se lugn och kanske lite sammanbiten ut i ansiktet just nu men inombords försöker jag verkligen verkligen att inte bryta ihop. Jag måste så mycket just nu..
Jag måste:
Kan ingen bara slå till mig så jag sover lugnt och avslappnat en natt, inte hoppar högt av minsta ljud och kanske kan sluta bita ihop käkarna så det krampar...
Men nu ska jag lyssna på lite trevlig musik, andas in och ut... sen ta tag i paniken igen och försöka avsluta helgen lämpligt och lugnt, typ gräva ner mig i en snödriva. Jag har hört att frysa ihjäl är en lugn och lycklig död.
Okej lite drama queen där men jag vill bara få saker klara eller att dom försvinner.
Jag måste:
- Få ordning på boendet i Lofsdalen, jag älskar en stuga som är för dyr, kan tänka mig en annan där jag känner att någon försöker blåsa mig på en hyra i december, vilket gör mig lite irriterad...som jag måste bråka om antagligen när de ska skrivas kontrakt..
- Jobba imorgon, kommer bli jätte kul men samtidigt måste jag..
- Skriva examensarbete så de ryker men jag måste också..
- Boka in mina 2 manliga intervju personer som vägrar komma med tidsförslag...och jag måste..
- Fixa hundvakt till fredag-lördag då jag troligen kommer åka till malmö (jag blir bjuden!)...och inför det borde jag...
- Fixa till håret, klippa mig, och köpa linser... där slutar nog min måste lista..för vecka 48.
Kan ingen bara slå till mig så jag sover lugnt och avslappnat en natt, inte hoppar högt av minsta ljud och kanske kan sluta bita ihop käkarna så det krampar...
Men nu ska jag lyssna på lite trevlig musik, andas in och ut... sen ta tag i paniken igen och försöka avsluta helgen lämpligt och lugnt, typ gräva ner mig i en snödriva. Jag har hört att frysa ihjäl är en lugn och lycklig död.
Okej lite drama queen där men jag vill bara få saker klara eller att dom försvinner.
fredag 26 november 2010
Work all day long...
Snön yr ner i massor, fast jag kan faktiskt inte se det just nu då jag dragit ner persiennerna..men någonstans i mitt bakhuvud vet jag att snön yr ner och att min hund inte fått sin 1h promenad idag ännu. Och att det inte blir varmare ute. Det är sådana här dagar man är en glad hund ägare.. för vem skulle annars få motion alla dagar dygnet runt?
Mycket har hänt för dom som följer mitt liv så här och inte via the al mighty facebook. Det normalaste är att jag jobbar med mitt examensarbete förfullt och just nu känns det som det flyter på för bra, jag börjar leta efter fel, hål och problem som kanske inte finns för kanske är de mina intervjuer som inte duger, är fel konstruerade, mina källor som inte är tilräckliga eller gud vet..
Men det går bra och det oroar mig. Udda eller hur ;).
Sen har jag fått jobb, Lofsdalens förskola vill ha mig som lärare från den 1 januari, ja eller den 3 januari blir mer rätt, jippie yey vad kul :). Det innebär att nu så brottas jag som rena affärskvinnan med äldre gentlemän som jag fått slita upp ur sina hål för att få dom att vilja hitta en stuga att hyra ut åt mig, eller något liknande. När man fått deras intresse med ett löfte om pengar gäller kampen om hur mycket, det är rena affärssnacket, övertyga mig om varför jag ska betala så där mycket för den bostaden..
Det är lite nervöst och ger mig verkligen lite av en kick att haggla om pris hit och dit. Har 2 alternativ jag är riktigt sugen på, dom är lite dyra men äsch just nu känns det som helt okej.. eller jag vet inte..
Ja så det är jobb dygnet runt med att ordna allt, ta bort kontrakt i umeå, extra jobba, sälja möbler osv osv..
Jag lever på riktigt just nu, men har en regel, inget plugg på helgerna!
Svårt och hålla ibland, speciellt när de snöar som det gör just nu..
Nej hunden ville ut just det ja..Over and OUT
Mycket har hänt för dom som följer mitt liv så här och inte via the al mighty facebook. Det normalaste är att jag jobbar med mitt examensarbete förfullt och just nu känns det som det flyter på för bra, jag börjar leta efter fel, hål och problem som kanske inte finns för kanske är de mina intervjuer som inte duger, är fel konstruerade, mina källor som inte är tilräckliga eller gud vet..
Men det går bra och det oroar mig. Udda eller hur ;).
Sen har jag fått jobb, Lofsdalens förskola vill ha mig som lärare från den 1 januari, ja eller den 3 januari blir mer rätt, jippie yey vad kul :). Det innebär att nu så brottas jag som rena affärskvinnan med äldre gentlemän som jag fått slita upp ur sina hål för att få dom att vilja hitta en stuga att hyra ut åt mig, eller något liknande. När man fått deras intresse med ett löfte om pengar gäller kampen om hur mycket, det är rena affärssnacket, övertyga mig om varför jag ska betala så där mycket för den bostaden..
Det är lite nervöst och ger mig verkligen lite av en kick att haggla om pris hit och dit. Har 2 alternativ jag är riktigt sugen på, dom är lite dyra men äsch just nu känns det som helt okej.. eller jag vet inte..
Ja så det är jobb dygnet runt med att ordna allt, ta bort kontrakt i umeå, extra jobba, sälja möbler osv osv..
Jag lever på riktigt just nu, men har en regel, inget plugg på helgerna!
Svårt och hålla ibland, speciellt när de snöar som det gör just nu..
Nej hunden ville ut just det ja..Over and OUT
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
