Haha idag spenderade jag och Stjerna 2½h ut på en rejäl ridtur. Vi begav oss ut över isen, trotts en lite nervös matte för isens kvalite men blev lugnad av några skoterförare att det var fruset och fint över hela isen.
Så med långa steg och en ryggsäck njöt vi av solen ute på isen. Stjerna undrade om och om igen vart matte hade tänkt att vi skulle men hängde med hela vägen bort till västvallsvägen där hon fick sträcka ut och trava av sig utan större krav en lång sträcka.
Vi svängde sen av från västvallsvägen till rombovallen där vi stannade och tog en fika.
Stjerna markerade tydligt att vara bunden vid en lina var inte vad hon tänkt sig när hon snodde runt bland granarna, så vi gjorde ett andra försök med att binda henne vid ett träd vilket hon inte heller hade tänkt sig.
Så ståendes bredvid matte med huvudet halvvägs ner i min ryggsäck så var hon nöjd. Efter att ha provsmakat korv och ätit 1 äpple och 1 äppel skrutt så bestämde hon sig för att intressera sig för sitt eget hö.
Men hon hann välta ut 1 kopp te och stå med huvudet i mitt ansikte under hela min fika bara för att kolla om matte hade sämre/bättre mat.
Efter Stjerna äntligen hade avslutat sitt fika tog vi vägen hem med långa steg.
Läxa till mig själv inför nästa tur:
1. Bättre handskar
2. Mer fika till mig.
3. Mer ull i skorna så man slipper kalla tår.
När vi väl kom hem var hon nästan helt torr och åt och drack med stor glädje och var pigg hela vägen så det kändes som en alldeles lagom tur. Inte visade hon någon ömhet eller svullnad någonstans heller. Själv var man stel och kände av en lite öm rumpa så hästen är i bättre form än jag..
Totalt 1.2 mil i blandad skritt och trav, förra turen var 1.5 mil i enbart skritt ganska mycket uppåt och jag gick 30 min av turen. Så jag är nöjd om hon håller sig så här fräsch. Nu måste vi hitta längre turer med bra underlag och det hade varit skönt att slippa så mycket trafikerad väg mitt i sportlovet.
tisdag 6 mars 2012
tisdag 28 februari 2012
Östersund in motion
Dagen spenderas i östersund för en läromedelsmässa. Men jag finner mig själv mest funderandes över vad jag förlorat genom att flytta från en stad.. Just nu känns det som mycket.. Men vem vet kanske man blir hemma blind..
Usch känner mig satans trött och grinig vilket fick tyvärr gå ut över den stackars saten som satte sig brevid mig genom lite surt muttrande..
Följande personer har jag skällt ut idag eller näppsat av..
Otrevlig säljare på någon teknik butik
Otrevlig monter person på mässan pga att han vägrade erkänna sin religionsbok som dålig, 80% kristendom och inget om samisk religion.. Utskälld efter noter försökte han försvara sig med björklunds citat.. Not a good idea! Snacka om att trycka på fel knapp tyckte nästan synd om honom..men bara nästan;).
Så totalt en bra dag egentligen, det märks att man bor isolerat när man nästan önskar att någon ska våga vara otrevlig..
fredag 10 februari 2012
Jane; Alexander... falling deeply in love with you..
Underbara Home, en låt som aldrig kan vara för lång.
Så idag när jag och hästen varit ute på en skritt tur på isen med hunden, träffat 3 skotrar och klarat oss förbi dom med bara lite nervösa rörelser så är det här som mer balsam för själen.
-3 grader och en vagel i ögat, det är dagens insamling och en helt unerbar dag med lektioner och planering av vårt klassrum. Det finns inget roligare än att sitta och resonera med mina elever om hur saker ska vara för att fungerar och vem som pratar mest och vem som får arbetsro med vem. Det är så himla motiverande och se att dom vet allt som jag vet och har lika stor insikt över vad som krävs för att lektionerna ska bli bra.
Jag vet inte om alla lärare har den här känslan men jag kan se en framtid för alla mina elever, i varenda en av dem ser jag en blivande vuxen som har förutsättningarna för att på något sätt att klara sig. Man blir hemskt stolt över dom, speciellt när man jobbat på gymnasiet och sett dom som inte klarat sig hela vägen. Jag hoppas verkligen att alla barn jag träffar varje dag klarar livet men det kan hända så otroligt mycket på vägen.
Vem behöver egna när jag lånar andras för 6h varje dag?
Så idag när jag och hästen varit ute på en skritt tur på isen med hunden, träffat 3 skotrar och klarat oss förbi dom med bara lite nervösa rörelser så är det här som mer balsam för själen.
-3 grader och en vagel i ögat, det är dagens insamling och en helt unerbar dag med lektioner och planering av vårt klassrum. Det finns inget roligare än att sitta och resonera med mina elever om hur saker ska vara för att fungerar och vem som pratar mest och vem som får arbetsro med vem. Det är så himla motiverande och se att dom vet allt som jag vet och har lika stor insikt över vad som krävs för att lektionerna ska bli bra.
Jag vet inte om alla lärare har den här känslan men jag kan se en framtid för alla mina elever, i varenda en av dem ser jag en blivande vuxen som har förutsättningarna för att på något sätt att klara sig. Man blir hemskt stolt över dom, speciellt när man jobbat på gymnasiet och sett dom som inte klarat sig hela vägen. Jag hoppas verkligen att alla barn jag träffar varje dag klarar livet men det kan hända så otroligt mycket på vägen.
Vem behöver egna när jag lånar andras för 6h varje dag?
torsdag 9 februari 2012
När ilska övergår...
...ramlar hjälplöshet in, när det talas om att omorganisationer och indragningar bara för att spara pengar. När man själv inte vet om arbetet finns kvar, när allt bara känns hopplöst..
Vart finns då ens hjälte? Den som man kan vila huvudet mot? Och känna lugnet..
Tryggheten och säkerheten..
Nej man får alltid klara den biten själv, ingen axel erbjuder sig, ingen vill ta steget ut och lyssna, höra och se vad som pågår.
Förstå, orka, för ibland vill man inte bära allt själv.
Det är när man känner det så här som man avundas alla med partners.
Jag har en sjuk inställning att dom alltid har en stödjande partner.. Men samtidigt knackar verkligheten på och berättar att det troligtvis inte är så..
Stämmer den där drömmen när man kan komma hem och spotta och svära över jobbet och bara få känna att någon annan än du behöver bära din oro. Delad oro är alltid lättare..tror jag, det var ändå 4 år sen sist..
Eller nej det var inte 4 år sen jag var kär, men när någon inte kan ta emot allt jag vill ge då kan det inte vara aktuellt för det jag vill. Det finns inget mellan läge med mig, det är allt eller inget.. Mellan läget orsakar bara en störande känsla hos mig.
Att jag inte får vara mig själv och det sliter på mig något enormt, jag behöver få vara det där emotionella vraket som sitter uppe natt efter natt bara tänkandes, funderandes, filosoferandes och ofta med papper och penna, tecknandes eller skrivandes.
Det är då jag mår som sämst, men också då jag lever som mest, när allt är upprivet och livet går sönder lite i taget. När den allmäna gråa världen bara ramlar bort och blir ett hav av rött och blått som övergår i klara gula och gröna drag med ett musikstyckes mjuka toner. Hur huden knottrar sig under tonerna från ett pianosolo och tårarna rinner av en vacker röst.
Så totalt ostabil och så helt underbart levande.
I den stunden vill du bara fortsätta men det där ögonblicket dansar förbi och försvinner så snabbt när hjärtat börjar läka igen..
Vart finns då ens hjälte? Den som man kan vila huvudet mot? Och känna lugnet..
Tryggheten och säkerheten..
Nej man får alltid klara den biten själv, ingen axel erbjuder sig, ingen vill ta steget ut och lyssna, höra och se vad som pågår.
Förstå, orka, för ibland vill man inte bära allt själv.
Det är när man känner det så här som man avundas alla med partners.
Jag har en sjuk inställning att dom alltid har en stödjande partner.. Men samtidigt knackar verkligheten på och berättar att det troligtvis inte är så..
Stämmer den där drömmen när man kan komma hem och spotta och svära över jobbet och bara få känna att någon annan än du behöver bära din oro. Delad oro är alltid lättare..tror jag, det var ändå 4 år sen sist..
Eller nej det var inte 4 år sen jag var kär, men när någon inte kan ta emot allt jag vill ge då kan det inte vara aktuellt för det jag vill. Det finns inget mellan läge med mig, det är allt eller inget.. Mellan läget orsakar bara en störande känsla hos mig.
Att jag inte får vara mig själv och det sliter på mig något enormt, jag behöver få vara det där emotionella vraket som sitter uppe natt efter natt bara tänkandes, funderandes, filosoferandes och ofta med papper och penna, tecknandes eller skrivandes.
Det är då jag mår som sämst, men också då jag lever som mest, när allt är upprivet och livet går sönder lite i taget. När den allmäna gråa världen bara ramlar bort och blir ett hav av rött och blått som övergår i klara gula och gröna drag med ett musikstyckes mjuka toner. Hur huden knottrar sig under tonerna från ett pianosolo och tårarna rinner av en vacker röst.
Så totalt ostabil och så helt underbart levande.
I den stunden vill du bara fortsätta men det där ögonblicket dansar förbi och försvinner så snabbt när hjärtat börjar läka igen..
Bara lust att strunta i allt...
Jag vet inte vad det är som gör det, men jag har världens dipp just nu.. Motivations mässigt, humörs mässigt ja allt.
Jag har en konstant osäkerhets känsla kring mig och känner mig inte nöjd med livet och inte nöjd med mig själv. Det kliar i kroppen efter att hitta någon stabil punkt, något som är ÄKTA och SANT, för just nu känns det som att allt man vill bygga något på bara består av KANSKE, VI FÅR SE och OSÄKERHET.
Jag vet inte om jag har jobb i höst, det pekar åt det motsatta, jag har varit sjuk under en längre tid (alltså mer än 3 dagar för mig;) och har sämre ork och tålamod med barnen vilket gör det svårare att arbeta. Motivationen dyker ännu mer när man faktiskt inte vet vad som kommer hända. Lite har man känslan av att bara lägga ner och låta saker falla.
Varsågod, se hur det fungerar när jag inte upplever mig uppskattad.. Men jag kan inte arbeta så, jag älskar mitt arbete och försöker alltid göra mitt bästa även när jag inte känner mig 100%..
Jag vet inte vart jag står socialt, vänner till höger och vänster, vänner här, inget 100% fast förhållande fan saker kan bara försvinna och sjunka undan, och det ända man står kvar med är en känsla av att så här skulle det inte gå.
Jag blir bara arg av att tänka på det, arg på att inte veta och hur osäkert allt är, men samtidigt är det här livet, lite motgångar ska tydligen vara karaktärsbyggande, undrar om smärta också är det?
Visst borde jag ha karaktär som en elefant då vid det här laget?
FRUSTRATION, SVEK, ILSKA och bara en lust att be folk att FARA och bli riktigt ARG men nu ska man vara vuxen så det kanske man inte ska göra.
Det känns som man ska upp i en boxningsring, det enda man vet är att motståndarn har tränat hela livet och tagit massor av bälten, själv går du upp med 1 veckas träning och hoppas att du kanske ska klara livet..
Men ärligt i slutet är det livet som går fram och ger dig en Knock Out och du som spenderar ett par dagar på akuten..
Någon sa att löparskor inte var något för vintern men jag skulle behöva det idag, bara för att bryta bort alla dessa tankar. Men tror jag går och dränker mig i duschen..
Men det blir bara 15 min för längre räcker inte mitt varmvatten..
MEN jag ska inte gå arg till jobbet imorgon..
Wilmer X – Om En Hund Mådde Så Här
Jag har en konstant osäkerhets känsla kring mig och känner mig inte nöjd med livet och inte nöjd med mig själv. Det kliar i kroppen efter att hitta någon stabil punkt, något som är ÄKTA och SANT, för just nu känns det som att allt man vill bygga något på bara består av KANSKE, VI FÅR SE och OSÄKERHET.
Jag vet inte om jag har jobb i höst, det pekar åt det motsatta, jag har varit sjuk under en längre tid (alltså mer än 3 dagar för mig;) och har sämre ork och tålamod med barnen vilket gör det svårare att arbeta. Motivationen dyker ännu mer när man faktiskt inte vet vad som kommer hända. Lite har man känslan av att bara lägga ner och låta saker falla.
Varsågod, se hur det fungerar när jag inte upplever mig uppskattad.. Men jag kan inte arbeta så, jag älskar mitt arbete och försöker alltid göra mitt bästa även när jag inte känner mig 100%..
Jag vet inte vart jag står socialt, vänner till höger och vänster, vänner här, inget 100% fast förhållande fan saker kan bara försvinna och sjunka undan, och det ända man står kvar med är en känsla av att så här skulle det inte gå.
Jag blir bara arg av att tänka på det, arg på att inte veta och hur osäkert allt är, men samtidigt är det här livet, lite motgångar ska tydligen vara karaktärsbyggande, undrar om smärta också är det?
Visst borde jag ha karaktär som en elefant då vid det här laget?
FRUSTRATION, SVEK, ILSKA och bara en lust att be folk att FARA och bli riktigt ARG men nu ska man vara vuxen så det kanske man inte ska göra.
Det känns som man ska upp i en boxningsring, det enda man vet är att motståndarn har tränat hela livet och tagit massor av bälten, själv går du upp med 1 veckas träning och hoppas att du kanske ska klara livet..
Men ärligt i slutet är det livet som går fram och ger dig en Knock Out och du som spenderar ett par dagar på akuten..
Någon sa att löparskor inte var något för vintern men jag skulle behöva det idag, bara för att bryta bort alla dessa tankar. Men tror jag går och dränker mig i duschen..
Men det blir bara 15 min för längre räcker inte mitt varmvatten..
MEN jag ska inte gå arg till jobbet imorgon..
Wilmer X – Om En Hund Mådde Så Här
söndag 8 januari 2012
Philosophers song, bara för att jag alltid tjatar om den!
Jag glömmer aldrig vissa filosofer och det är för monthy phyton har gjort dom odödliga på sitt sätt...
Immanuel Kant was a real pissant Who was very rarely stable Heidegger, Heidegger was a boozy beggar Who could think you under the table
David Hume could out-consume Schopenhauer and Hegel And Wittgenstein was a beery swine Who was just as sloshed as Schlegel
There's nothing Nietzche couldn't teach ya 'Bout the raising of the wrist Socrates, himself, was permanently pissed
John Stuart Mill, of his own free will On half a pint of shandy was particularly ill Plato, they say, could stick it away Half a crate of whiskey every day
Aristotle, Aristotle was a bugger for the bottle Hobbes was fond of his dram And Rene Descartes was a drunken fart "I drink, therefore I am"
Yes, Socrates, himself, is particularly missed A lovely little thinker But a bugger when he's pissed
Immanuel Kant was a real pissant Who was very rarely stable Heidegger, Heidegger was a boozy beggar Who could think you under the table
David Hume could out-consume Schopenhauer and Hegel And Wittgenstein was a beery swine Who was just as sloshed as Schlegel
There's nothing Nietzche couldn't teach ya 'Bout the raising of the wrist Socrates, himself, was permanently pissed
John Stuart Mill, of his own free will On half a pint of shandy was particularly ill Plato, they say, could stick it away Half a crate of whiskey every day
Aristotle, Aristotle was a bugger for the bottle Hobbes was fond of his dram And Rene Descartes was a drunken fart "I drink, therefore I am"
Yes, Socrates, himself, is particularly missed A lovely little thinker But a bugger when he's pissed
2012
2012, året då allt ska gå under, livet avslutas och försvinna...
Eller året då någon slutade fylla ut sin kalender, välj själv!
Själv har jag firat nyår i ett underbart Umeå, kändes precis som på gamla dagar förutom att jag har mer pengar på fickan och har råd att faktiskt köpa saker. Så annorlunda är livet från studenttiden.
Min 2012 inleddes med ett par 2-3 st inte så välmående människor som jag sov över hos, men dom rätade ju upp sig dom med. Den följdes upp av ett nytt sällskapsspel mansion of madness, helt underbart lagom en bakfull dag!
Sen var det bara stört i säng igen för att återvända hem till Härjedalen..
Sedan dess har jag hunnit bli 25, ingen ångest, inga födelsedagskort heller, vilket tyder på att man börjar bli gammal och måste snart skaffa barn för att få ett kort med små paljetter eller i värsta fall om förskolan är allt för aktiv, makaroner med guldfärg på och ett felstavat Gratis till Mama.
Nej nu ska vi inte vara bitter och sur över bristen på födelsedagskort, jag firade min födelsedags nästan svimmande medans jag körde bil till Sveg och följde upp det med att sitta på vårdcentralen 1h för att få veta att det var ju inget fel på dig. Det är som vanligt min kropp är bara sjuk i smyg, den dag jag bryter ryggen kommer jag kunna hoppa och dansa så fort någon ser och falla ihop förlamad när dom vänder sig om.
Det börjar bra med mitt 25 levnadsår, det här kan ju gärna få vara det sista vårdcentralsbesöket för i år om jag har något att säga till om. Men sist jag inledde ett år med vårdcentralsbesök blev det många under året pga av mindre olyckor, det var 2010. Ett års uppehåll kanske är nog ;).
Fick ett erbjudande om en annan lägenhet med inflyttningsdatum 1 maj, jag vet inte riktigt hur jag känner för det. Jag har inte någon lovad fortsättning i Lofsdalen efter sommaren, men det ser inte helt svart ut.. Always look on the bright side of life som sagt.
Men den sången går också Always look on the bright side of death, just before you draw your terminal breath, life's a piece of shit when you look at it.
Man får inte glömma hur verkligheten ser ut, därför vill jag spender 4 veckor i afrika i sommar. Botswana har etsat sig fast i mitt minne som ett ställe jag måste åka till.. Så går allt som jag vill, med betalt sommarlov osv så ska vi nog ta och resa lite.
Det här inlägget känns så himla värdelöst, det saknar den skarpa bitterheten och ilskan allt annat jag skriver har, den saknar fuck of känslan som jag älskar med mig själv. Så kanske ska jag sluta skriva just nu..
Så hur ser statusen ut år 2012.
Bostad: Lägenhet
Förhållande: Nej du... Ja e int bitter..
Ålder: 25
Utbildning: Lärarex. Kandidat i religion
Arbete: Grundskollärare
Körkort: Japp :D
Bil: Ja en "fin" volvo 460, som enligt "dom som vet" behöver fixa kopplingen, ja men då kanske vi först ska ta reda på vart mitt kylarvatten tar vägen.
Djur: Japp både hund och årets nyhet häst!
Ekonomi: Inte student fattig, men inte stenrik med minst 25 000 på banken.. det händer som inte när man har mina hobbies.
Drömmar: Japp men får se hur många vi hinner utföra under 2012, dom är ganska stora, resor, hus/gård.. bra bil eller en bättre bil, säger man något annat tar 460 illa upp och börjar bete sig illa.
Over and out från ett Monty Python maraton Monty Python – Parrot Sketch (Live)
Eller året då någon slutade fylla ut sin kalender, välj själv!
Själv har jag firat nyår i ett underbart Umeå, kändes precis som på gamla dagar förutom att jag har mer pengar på fickan och har råd att faktiskt köpa saker. Så annorlunda är livet från studenttiden.
Min 2012 inleddes med ett par 2-3 st inte så välmående människor som jag sov över hos, men dom rätade ju upp sig dom med. Den följdes upp av ett nytt sällskapsspel mansion of madness, helt underbart lagom en bakfull dag!
Sen var det bara stört i säng igen för att återvända hem till Härjedalen..
Sedan dess har jag hunnit bli 25, ingen ångest, inga födelsedagskort heller, vilket tyder på att man börjar bli gammal och måste snart skaffa barn för att få ett kort med små paljetter eller i värsta fall om förskolan är allt för aktiv, makaroner med guldfärg på och ett felstavat Gratis till Mama.
Nej nu ska vi inte vara bitter och sur över bristen på födelsedagskort, jag firade min födelsedags nästan svimmande medans jag körde bil till Sveg och följde upp det med att sitta på vårdcentralen 1h för att få veta att det var ju inget fel på dig. Det är som vanligt min kropp är bara sjuk i smyg, den dag jag bryter ryggen kommer jag kunna hoppa och dansa så fort någon ser och falla ihop förlamad när dom vänder sig om.
Det börjar bra med mitt 25 levnadsår, det här kan ju gärna få vara det sista vårdcentralsbesöket för i år om jag har något att säga till om. Men sist jag inledde ett år med vårdcentralsbesök blev det många under året pga av mindre olyckor, det var 2010. Ett års uppehåll kanske är nog ;).
Fick ett erbjudande om en annan lägenhet med inflyttningsdatum 1 maj, jag vet inte riktigt hur jag känner för det. Jag har inte någon lovad fortsättning i Lofsdalen efter sommaren, men det ser inte helt svart ut.. Always look on the bright side of life som sagt.
Men den sången går också Always look on the bright side of death, just before you draw your terminal breath, life's a piece of shit when you look at it.
Man får inte glömma hur verkligheten ser ut, därför vill jag spender 4 veckor i afrika i sommar. Botswana har etsat sig fast i mitt minne som ett ställe jag måste åka till.. Så går allt som jag vill, med betalt sommarlov osv så ska vi nog ta och resa lite.
Det här inlägget känns så himla värdelöst, det saknar den skarpa bitterheten och ilskan allt annat jag skriver har, den saknar fuck of känslan som jag älskar med mig själv. Så kanske ska jag sluta skriva just nu..
Så hur ser statusen ut år 2012.
Bostad: Lägenhet
Förhållande: Nej du... Ja e int bitter..
Ålder: 25
Utbildning: Lärarex. Kandidat i religion
Arbete: Grundskollärare
Körkort: Japp :D
Bil: Ja en "fin" volvo 460, som enligt "dom som vet" behöver fixa kopplingen, ja men då kanske vi först ska ta reda på vart mitt kylarvatten tar vägen.
Djur: Japp både hund och årets nyhet häst!
Ekonomi: Inte student fattig, men inte stenrik med minst 25 000 på banken.. det händer som inte när man har mina hobbies.
Drömmar: Japp men får se hur många vi hinner utföra under 2012, dom är ganska stora, resor, hus/gård.. bra bil eller en bättre bil, säger man något annat tar 460 illa upp och börjar bete sig illa.
Over and out från ett Monty Python maraton Monty Python – Parrot Sketch (Live)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
