Det började med att jag var ute en kväll...

Det är hur låten Ansiktet – Äckligt börjar..
För att knyta an med mitt förra något pressade smått generande inlägg om kvinnlig kåthet så hoppar vi tillbaka ett steg till innan han får ut henne en kväll.
 Eller flera dagar innan om man är kvinna, låt oss hoppa till förberedelserna.

För den kvinnliga kåtheten byggs upp av en process av tillsnyggande i vissa fall. Om det nu inte spontant blir ett ragg på fjällturen i blåbärsriset 1 vecka från närmaste dusch.
Men i normala fall börjar allt med lite förberedelse och speciellt hårborttagande.
Det innebär ett par steg av gymnastiska övningar i ett badrum framför en spegel, en del ställningar skulle lätt passa i en Olympisk gren. Det blir mumlande, tungspetsutpetande koncentration som inte får avbrytas av annat än kanske ett telefonsamtal med en vän i headset om hur satans svårt det alltid ska vara att känna sig lite sexigare än vanligt.

I slutändan står man blödande, ja för jag har aldrig lyckats med det här momentet utan att dra på mig stridsskador av både större och mindre proportioner, letandes efter barnolja och kanske ett plåster. Beroende på stridsskadornas storlek. Ingen kvinna kan påstå att dom inte äger ett ärr som är självförvållat i ett badrum med en rakhyvel, och då menar jag inte den typen av ärr som uppstår av att man mår extremt dåligt i ett badrum.
Mår man dåligt är det ingen god idé att ta med rakhyveln in i badrummet från början.

Ibland undrar jag ärligt vad problemet med kroppshår är, det växer på kroppen och det är inte ett tecken på sjukdom eller grym vanvård, men ändå ska vi jaga det hår som inte växer på huvudets topp..
Det som växer på huvudet poleras och vårdas, det kostar flera tusenlappar om året för att få det precis som man vill ha det, åtminstone för ett par dagar.

Kanske är det därför vi jagar kroppshåret, vi känner att ett par tusenlappar till om året för kroppshåret är mer än våra sinnen kan klara av..
Personligen stör jag mig inte på andras kroppshår, speciellt inte mäns..
Men jag har mina ärr efter ett antal strider och kommer antagligen skapa ett par till under mitt liv bara för att förhöja livsstandarden lite till.
To show myself that I care..

Just horny hunny..

That´s how life is, when you're single.. Eller vad säger man när huvudsamtalsämnet med vänninor blir sexleksaker snarare än män. Ibland behöver man bara det ena och inte det andra, ibland behöver du vatten men inte öl, ibland behöver du solljus men inte värme.

Men jag ska vara ärlig att skriva ett inlägg om kvinnlig kåthet får mig att darra på manchetten, för oh my god hur ska det passa ihop med min image vad hände med den fina lilla flickan som borde, kunde, ska var vara så asexuell.
Men alla är vi det, alla kan vi titta på en människa och det enda vi får i huvudet är hur vi trycker upp personen mot en vägg och sätter igång ett rejält grovhångel med hungriga händer som söker ett mål..
Du vill bara känna den där råa känslan av passion och njutning, utan några som helst gränser, eller kanske är det just det som är saken. Att det fanns en gräns och nu balanserar du på den med dina bara fötter och bara njuter av vinden som blåser uppför våra nakna ben.

Det finns alltid så konstiga gränser kring kvinnlig sexualitet som du bara vill riva ner.
Som singel stirrar du så ofta på den där tunna linnan som markerar gränsen och funderar, what if..
What if it isn't there..
Vad kan jag då göra, vad har jag missat som stirrar på gränsen och inte kliver över den.. Så du tar sats och hoppar..

När du landar, ruffsig, småleende och hungrig efter mer, då har gränsen bara suddats ut till en tunn dimma. Åtminstonde för stunden.  För erkänn ibland är vi bara rakt av kåta, allt vi vill ha är dig, just nu, just här och ja tack med lite mindre kläder..

På en trappa vid en tall..

På en trappa vid en tall sitter en liten själ.
Tystnaden susar runt och avbryts bara av en hackspetts hårda skratt.
Snön virvlar mjukt som anddun i himlen.
Kylan är skarp mot kinden.

"Om" tänker själen.
"Om det här är allt jag minns från den här tiden"
"Då ska det vara ett minne som ska tysta arga elaka röster som river och sliter i mig."
Suckande och smått leende solar sig själen i det bleka solljuset som strilar genom en grafitgrå molnbank.
En liten stråle letar sig allra längst in i dom mörkaste vrårna.
Torkar dom allra tyngsta tårarna.

"När" tänker själen.
"När min kärlek är som tyngst och känns så långt borta från mig."

"När det här är allt jag minns ska jag njuta av den värme som smekt min kind."
Tyst lyssnar den bleknande själen på viskningarna i vinden och låter den leka med håret.
Så går vi in och glömmer den dagen..
Varför skulle vi njuta nu när vi alltid tror att vi kan njuta en annan dag..
Själen gick in men jag sitter kvar och njuter än.. 
Det blev så lugnt och skönt..

Två dagar in.. redan seriös..

Jag har bestämt mig för att få ordning på mig själv, i mitt kök ligger nu en lapp med orden..

Disciplin - Morgonövning

nedskrivit med stora bokstäver och där skriver jag ner alla övningar jag gör varje morgon totalt 3 övningar, armhävningar, sittups, och rygglyft. Tjugo stycken totalt, varje morgon.
I två dagar har jag nu gjort det här.
Det finns även en extra ruta på mitt papper, där skriver jag ner all konditionsträning som sker under dagen, promenader, skidåkning, löpning osv. Än så länge står det bara löpning ca 3km (TUNGT) och promenad 2,5km men det har bara gått 1.5 dag på schemat än. 

Men så blev jag ännu seriösare och skrev ett träningschema på baksidan...

Allt detta bara för att jag vill gärna delta i Aim challenge i år, och vill ha med mig lilla syster också!
Nu är ju den lilla damen idrottslärare och kan träna på jobbet, själv får man ta tag i saker på sin fritid hör och häpna..
Så fram till den 3 april ska jag försöka träna varje morgon, och konditionsträna 5 av 7 dagar i veckan, och det måste bestå av minst 5.5km längd eller runt 3km löpning.

Inombords är det en liten röst som skrattar sig blå över att jag redan har träningsvärk.. och låter därför den här lördagen bli den första vilodagen..
Den här lilla rösten tror inte heller på detta ack så seriösa försök att bli multisportare.

Men så som jag räknar så kostar mig den här träningen inte 3000kr/månad i en grundkostnad vilket det gjorde att ha häst och sen tillkommer ytterligare 2h/dag i  bara skötsel och en stor budget för eventuella skador som kan ske. Vi får inte glömma alla andra små saker som kommer till bara för att det ska gå att utöva sporten, som byta av utrustning, hovslagare, veterinär, försäkring...
Så speglar man allt med ridningen och hästägandets stora budget blir de flesta sporter billigare i längden.. Mycket billigare.

Men frågan är om det kan bli precis lika roligt, för jag är hemskt längtande och sugen efter en häst igen.. Men du har aldrig hört om vilodagar för hästägaren även om hästen vilar, eller att du kan ställa undan hästen (plus allt annat arbete) för 3 veckor och fokusera på annan träning.
Hästägandet är inte bara en sport, ett nöje, det är en livsstil som äter ditt liv och du älskar det, du offrar din själ och din plånbok.. Ja allt för att bara få mysa ner dig med ett djur som älskar dig villkorslöst..

Och det är nog så att jag känner att själva livstilen inte passar min bostadssituation eller min plånbok just nu.. När jag skaffar häst igen vill jag kunna ha den hemma, jag vill kunna njuta av en koppkaffe till tuggande hästar en tidig morgon. Jag vill leva hästlivet till 100% för jag blir bara så frustrerad när jag bara får 80%.

Så då ger vi oss in på konditionsidrotter istället.. det är i vilket fall billigare men kräver kanske lika mycket om inte mer fysiskt hårt arbete, tyvärr bara med mig själv och inte med ett fluffigt stort djur.

Oj så synd... Eller?

Jag undrar när den dagen kommer att en uppdatering att någon har ett förhållande på facebook får kommentarer som
"Oj så synd!"
"Oh nej.. så sorgligt, men man kan ju alltid hoppas" eller " Ja ja det finns ju alltid fler fiskar i sjön".
"Jaha nej jag har aldrig gillat honom ändå..."
Varför inte ta en klassiker.
 "Jaha så kan det gå, men det är bara att rycka upp sig och komma igen!"
För det är ju vad vi singlar får som kommentarer om vi råkar gå från ett förhållande till inget förhållande.. Där egentligen ett förhållande innebär ett löfte om tvåsamhet (oftast, inte alltid) och singel livet en total frihet och öppnar upp för alla möjliga roliga utvecklingar..

Okej då ska vi erkänna att jag säger det här medans jag lyssnar på min förra kärleks spotify lista, jag kan ju inte rå för att mannen har grymt bra musik smak. Och vi är helt över på alla sätt och vis.. även om jag fortfarande har din film, och du har fodralet..

Men det som stör mig så mycket är att det alltid ska uttryckas en sorglig empati när människor blir singel. Jag har under veckorna som gått haft stor lust att skriva på varje singel uppdatering som kommer fram "Yes, well done, jag vet det känns hårt nu men jag lovar du kan ha så mycket roligt nu med som singel!".
För livet tar liksom inte slut.
Så när snön nu faller här utanför, jag själv har en alltför stor fleecetröja och BH:n ligger över en stol vid köksbordet.. så är livet inte allt för illa. Jag har inte bråttom någonstans, flingorna kan singla snabbt ner och joina alla andra i en driva, en bland alla andra.
Men jag tar saker lite som dom kommer just nu..
Vill jag läsa en bra bok får den svälja hela min värld i ett par bra dagar och långt inom mig känner jag mig mer trygg och säker än på mycket länge.
Så tyst ställer jag mig på bron och tittar på snön som täcker min bil som ett mjukt och fluffigt täcke, kylan biter ner sig i mina nakna fötter och jag drar filten närmre runt mina nakna ben.
Ett djupt andetag... lugn och frid.. för en stund..

Om saker var konstanta i livet hade vi likaväl kunnat vara döda, för det är precis vad döden är, konstant. Att saker förändras det är vad som kallas för liv.
Hur hårt det än kan kännas i början så lever du lite mer.. varje gång saker förändras.
Jag hoppas jag kan se på förändringar som något positivt så ofta det går..
Men ibland är det tuffare än andra gånger.
Just idag känns det enkelt.