Fattigdom

På Tv pratar en kvinna om hur flytten blir ett steg närmare mot ett eget liv. När jag och andra studenter flyttade kanske för första gången till den nya staden för att bli Den Lycklige Studenten med inget annat att oroa sig för förutom den magra plånboken, nästa tenta och hur mycket ölen kostar på den lokala student puben. Då insåg vi nog inte vad som följde med flytten, eller rättare sagt vad som inte följde med, vännerna.

Kompisar och familj som du delat hela ditt liv med i gud vet hur många år bara försvinner som en illusion av rök. Visst finns det jul och påsk samt delar av sommaren då vi arbetar och bor hos våra föräldrar men förutom dessa ca 3,5 månader, har vi mycket tid när vi ska vara den lycklige studenten.

Men jag finner den lycklige studenten vara en väldigt genomskinlig bild, som klistras fram när de nya studenterna ska lockas in till de nya kurserna. För finner du ingen att dela den allmänna fylle gympan eller lekandet under de första dagar som kallas inspark så lider du helt plötsligt av en helt ny typ av fattigdom, Ensamhet.

För skolan är precis som ett arbete fast lite värre, du har din uppgift att utföra, sällan i grupp, du lyssnar ensam på din föreläsning, du skriver ensam på din rapport, du tänker ensam på hur tentan kommer att sluta, nästintill alltid ensam. En utbildning i ensamhet för hur du ska klara verkligheten i grupp.

Har du tur sluter du upp med ett antal personer som du faktiskt kommer överrens med eller åtminstone hinner diskutera litteraturen med i en hel timme på fiket över en 6 kr koppkaffe. I de bästa fallen lyckas ni gå samma kurs i en hel termin eller längre. Då kan man börja skönja en glimt till längre social kontakt, ni hinner gå på krogen, käka lunch ihop hemma hos varandra, spela spel eller bara träffas för att snacka skit. Men så kommer en ny termin, nya kurser och man slinter ifrån varandra.

Jag tror att under ca 4 års studier hinner du träffa så mycket människor och tappa så många goda vänner längsmed vägen att du till slut får nog, du slutar slarva med dina kontakter och håller hårt i de vänner du får kvar, och du struntar i att bygga nya. Vilket leder till att de som du pluggar med nu också känner av den ensamhet du en gång led av och de fortsätter att vara fattiga. Ensamma.

Då har vi ju turen att alkoholen finns, för du har aldrig funnit så många goda vänner eller hittat så många okända ansikten att känna igen dagen efter som när du spenderat natten på den lokala student puben, som den Lyckliga Student jag är.

För ska saker bara jävlas varför oroa sig för vad som kommer?

Lev i nuet framtiden blir inte bättre av att man grubblar.

Skål

Jag är en orolig själ som hänförs av mörka scener och mord på TV.
Samtidigt som facinationen sväljer min uppmärksamhet med stora blodiga fläckade tuggor, kryper skräcken uppför nacken med sina tunna ludna ben.
Jag hänförs av dessa genier, Jack the Ripper, Markis de Sade och dess fiction motsvarigheter i filmer som Röd Drake och Lammen tystnar.
Men samtidigt så äcklar dessa personligheter mig.
Det förbjudna gör det facinerande.

Jag vill veta vad de tänkte, vad som drev dem och vad fick dem att leva mitt ibland oss och sen helt plötsligt stå utanför denna flock av människor, som en varg på vakt.
Vad gör att en människa kan vända sig mot det vi kallar normalitet och vända sig mot reglerna? Och vad gör att en ledare kan få hela länder att följa i dess spår av blod, mord och våld?
Vad gör att vi kan förkasta en mördare, för att senare själva JUBLA när giftet sprider sig i hans blod och döden inträder? Vad skiljer oss, vi som står utanför och blundar för döden som vi själva sprider i andra och våra egna länder från mördaren som sållar bland våra flockar?

Shopping wit a big S ( Ytterligare ett yttligt inlägg från någon som inte orkar annalyser mer idag =migrän)

Japp behöver de någon annan förklaring, igår inhandlades en soffa ny bokhylla samt en grymt fin stor taklampa..inte min dröm krona men fortfarande fin... totalt blev det 1400:- ...idag ramlade jag in på wedins sko rea och kom ut med ett halband ett par ursnygga nya stövlar samt ett par mindre nätta ballerina skor i svart satin..280:-...sen djurmagazinet, måste ju skämma bort mina älsklingar också slutade bara på 150:-. Tror jag ska slut ta med mitt betal kort till stan nu, men har fortfarande inte löst min avskärmningsvägg...den ska vara BILLIG, enkel men ge en känsla av luft och ljus. Så jag funderar på en enkel lina i taket eller en stång i ena kanten och en krok i väggen. Men det får vi väll se vart jag hamnar, kanske en dusch stång går att använda...

And other wonders happens, de 2:a plats placerade X:et var helt plötsligt inne på msn och via något misstag som han måste lyckats med så var de någon som pratade med mig igen helt plötsligt.... Men under den här tiden har jag verkligen börjat komma igen som singel, jag tittar in nya killar och börjar leta någon ny, för jag har kommit fram till att de jag vill ha var inte de jag fick med den förra mannen, jag vill ha en man som tänker lite som jag och har lite drift....om ni förstår hur jag menar.. Sådana finns, har haft en men dom är lite trixiga att hitta..but what the hell jag är bara 21..och het som tusan speciellt i mina nya stövlar så se upp där ute ;)

Vem är boven i dramat och vad vill dom egentligen?

Hela OS har överskuggats av striderna mellan Georigien och Ryssland. Striderna handlar om rätten till Sydossetsien och vart dessa vill tillhöra (ursäkta ev stavningsfel). För vem är boven? Media och Calle Bildt vill på måla ryssland som boven, men enligt tidigare rapporter vill Syd Ossetsierna bryta sig loss och tillhöra Ryssland, med tydliga protester från Georgien självklart. Så vem ska vara boven? Dem som ev för ett frihetskrig för att befria Syd Ossetsierna samt får en ny provins (Ryssland) Eller Georgien som håller på att förlora stora delar av sitt land och försöker hålla fast allt den kan med näbbar och klor?
Mm bra fråga...och att Georgien skulle helt lagt ner vapnen slutat kämpa och bara låter sig skjutas som kaniner i en tunna det tror jag vad jag vill om...

Ännu värre är denna totala media propaganda som förs mot Ryssland utan att veta vad som egentligen händer på plats, men Ryssland är store bror därför ska de sluta banka på Lillebror Georgien...Annars kommer mellan bror USA att ingripa..Och sen har vi vårt tredje världskrig..hela cirkeln börjar om igen...

Ett helt år bara borta...

Man får mycket att tänka på när sommarjobben drar igång..Man går igenom det gångna året och finner sig på en helt oväntad plats som man aldrig trodde sig vara...
Aron är det som sårar mig mest, en människa som man verkligen har delat livet med och byggt upp runtiner som bara försvinner ut i intigheten...Ett liv en vänskap..eller det kanske är bara jag som saknar den tryggheten och styrkan man har i att vara två personer? Ibland skulle jag vilja höra av en annan människa att mitt liv faktiskt har spelat en stor roll för dem och att det vi delade var värt något.. Det är sånt här som får mig att fundera på ciggaretter..
Men det sårar mig djupt när man bara klipps bort och raderas ur någons liv, jag hade nog behövt en annan person ibland... Men nu gör jag motsatsen, isolerar mig från allt med kärlek och liknande att göra. Jag vill inte ens tänka åt det hållet längre när jag träffar nya människor, ingen har orkat stå ut med mig mer än 1år hittills så varför skulle jag orka spender tid med något som är dödsdömt från början?
Nej den som ens tänker tanken att bli kär i mig kommer få jobba hårt för att jag ens ska tänka på möjligheten att ha ett förhållande med personen, för det har aldrig fungerat hittills och jag orkar inte riktigt med det här...
något
Jag ska högmodigt bära fanan för singelivet och falla när den brinner för att återuppstå i askan och åter ta upp kampen för ett liv där inget kan såra dig.

För det är ren idioti att säga som jag gör, att jag kan se mig själv som singel resten av livet. Jag vet att jag aldrig kommer lyckas med det, det kommer komma små andningshål med relationer som sen trasas sönder också står man där man var för ett år sen.. Singel utan planer eller pengar och inget riktigt eget liv.

Tragiskt men varför inte se verkligheten i vitögat och acceptera det.. Kärlek är aldrig något jag kommer vinna några medaljer i..

Panik, värsta sättet att bli väckt på

Paniken stormade in med ett telefon samtal. Chefen ringde och frågade vart jag var, aldrig ett bra tecken, speciellt när man ligger i sin sköna säng och tänker att det där är inte ringklockan. Efter ett stressat samtal där allt jag fick ur mig antagligen var nej jag är säker på att det står den 11 på mitt schema så blev utgången att jag verkligen börjar på onsdag och inte idag. Vet inte vem av oss som hade fel, om jag missat någon vital del utanför schema läggningen eller om han har sett fel. Men som försvar så är jag schemalagd den 11 men inte den 9 och den 10. Men usch vad jag hatar den känslan. Jag har aldrig någonsin kommit sent till ett jobb eller missat en dag utan legitim orsak...kan legitim orsak räknas som att jag inte visste? Jag hatar verkligen att göra människor besvikna, det är en hemsk känsla.. Över and out

Mycket har hänt.

Ja det är sanning, nu är det semester och jag har så tråkigt så det finns inte. Men jag är dessutom hundägare till en helt underbar Kerry blue terrier och jag bor numera i obbola i min etta. Ledig till den elfte, suck tiden går långsamt, men nu ska jag upprätta lite rutiner (tror jag) så hunden kan följa dem när jag inte är hemma. Jag har dessutom (thank good) hittat en hundpromenerare hoppas jag som ska ge henne en rastning under dagen... nej nu ska jag fördriva tiden med dålig tv,grus och hundkärlek och kyla because baby natten är äntligen här och jag kan leva igen..för vem kan ha missat värmen som sköljde in? Inte jag i alla fall, jag hatar värme. Over and out skriver mer imorgon när jag orkar...or maybe not.