Skägget i brevlådan

Ja skägget hamnade i brevlådan när jag skrev att det förflutna det var vi klar med. För jag skriver inte mycket om perioden innan gymnasiet här. Den när man växte upp i en liten inlands by som har så stora likheter med filmen mas jävlar så att jag nästan skäms. Men alla karaktärer har 2 sidor. Efter surfning, jagning och snokning så ramlade jag över fler människor som jag som spiller sina hjärtan tankar och små irriterande fluglortsliv på nätet. Och vissa var faktiskt facinerande, så facinerande att de fick till och med en kommentar. Vilket inte jag får av någon av mina läsare vilket visar på statusen på mitt eget lilla fluglortsliv...

Men i alla fall så råkade författarna av denna midnattsläsning komma från min hembygd. Så med koffein och adrenalin studsande runt i kroppen som en astronaut på månen började jag gotta ner mig i andras skrifter. Är vi inte ett enormt skriftstyrt land? Skrivs det ner så är det viktigt bla bla bla...vilket bull shit.

Det visar sig att kvinnor som jag känner, eller vet vilka dem är, yngre och jämnåriga, ploppar ut barn i imponerande takt. Min inställning till barn är ju ganska allmänt känd, skulle det gå att ordna barnfria zooner så skulle jag offra mitt liv för en plats just där. Men i alla fall så ramlar jag rakt ner i det normativa tänket, Barn NU? Är det det som är den nya flugan för generation 87 ?

Please save me, ska jag bli sedd som sämre nu för att jag vägrar bära en snyltare i 9 månader, för att senare offra minst 18 år för att den ska överleva. Dessutom kommer den hata mig i 8 av dem åren och det ska jag bara ta...

Visst det kommer en dag när någon blå, brun, grönisch ögd sak med snygga muskler och en hjärna som kan mer än att le vid tanken på Pamela Anderson, skotrar, motorer och vapen lyckas övertala mig att familj inte är fel och barn hör till familjen osv.
Och ja jag kommer jollra åt andras barn i vissa tillfällen men inte lika mycket som alla andra. För mina barn kommer vara en helt annan sak än andras barn. När jag själv valt att stå ut med barn ( ja jag vet att det finns glada fördelar osv osv men det struntar jag i just nu alla mödrar/fädrer där ute) då kommer jag av ren jävleskap manipulera och tvinga folk att acceptera mina barn samt att dom ska agera annorlunda mot mig! För jag är ju mamma den fulländade kvinnan.

Vilken framtid och den är helt grundad på att jag råkade läsa om hur folk från samma inlandsby skaffar ungar på löpande band...

Snacka om att "Om dem hoppar från en bro kommer du också göra det ?" scenariot inte kunde vara mer aktuellt. Nej denna fria människa ( IRONI) ska bända datorn ur fingrarna sluta leva i hyper fart och få ner koffein halten till minimum...för imorgon är det sovmorgon, precis som alla andra lediga dagar! Och jag ska ta en lång shopping tur utan barn, barnvagn, blöjbyten, skrik och panik. Lycka till med det ni småbarnsföräldrar...

Happy happy days

Ja 2009 måste kunna slå 2008, året har dock börjat med en influensa runda, därav bilden, det är så man andas ute när lungorna kollapsar av att du öppnar kylskåpet...

Jag har hunnit säga nej till män och skriva en tenta, jag har kommit på att jag är nöjd med livet som singel och jag skrämmer mig själv med den insikten. För innebär det att jag kommer vara singel hela livet? Det känns skönt på ett sätt att veta att ingen annan än jag kommer ha något att säga om saker i mitt liv (om vi bortser från arbete, djur och studierna) men deprimerande på ett annat sätt... För kärlek är ju rätt mysigt, men känner man mig så brukar allt bara börja om igen när jag väl kommit till insikten att jag som singel kan faktiskt också ha ett liv utan någon annan. Så våren ska bli intressant, den är helt tom nämligen. Inga planer alls så jag är fri att skapa mina egna planer. Lite kärlek hinner säkert den här snyggingen med det brukar ju vara så.

År 2008 var det värsta år jag någonsin haft, det kan inte bli sämre om jag inte skulle drabbas av en dödlig sjukdom eller liknande... Så snälla ni som om möjligen läser det här gör 2009 till ett bra år för er...då kanske det kan smitta mig...
För visst är vi klara med 2008 nu? Det är färdigt med att leva i det förgångna future here we come.

Mitt andra liv

Långa dagar leder till snabba nätter, nätter som gör att dagen inte kan gå fort nog.

När så sömnen smygit in i rummet och tystnaden sänkt sig så smyger du ner brevid mig och viskar i mitt öra.

Vi stormar genom nätter och drömmar, ridandes på viljan visas världen upp för oss.

Stormar river upp under vårt skepp sänker det till botten av oceanen, bara för att visa sig vara den heta öken där vårt plan kraschat.

Du dör och återkommer varje natt. Jag sörjer varje natt och saknar dig för varje gång. Mellan nederlag, blod och sorg så vilar vi vid tysta sjöar under klara skyar.

Där visar vi varandra kärlekens alla konster och skrattar och leker som dom barn vi alltid bär inuti varandra.

Solen lyser på våra bara kroppar, en trollslända kittlas med sina långa ben när den sitter på din tå och betraktar oss med ett roligt uttryck.

Som att den vill säga njut när ni kan, livet är kort ändå.

Äventyren kallar tillbaka oss, jag har ett svärd i min hand, du står bakom min rygg och kämpar lika hårt som jag.

Blodet kokar i våra hjärtan när vi kämpar för det som bara vi kan förstå. Återigen dör du och i min djupa sorg så tar mordet över.

När tystnaden faller över slagfältet släpper jag svärdet och går mot dig. Ditt uttryck i dina döda ögon är fullt av frid och i den stunden hatar jag dig. Jag hatar dig lika starkt som jag älskar dig och minnen av de varma kvällarna vid sjöarna dränker mig.

Tyst vänder jag och går därifrån. Jag klär av min rustning, tvättar bort ditt blod från mitt ansikte, går ner i den djupa älven och försvinner med strömmen.

När så döden verkar ta ett välkommnande grepp om min själ så kliver du upp ur djupen, ny, återfödd, i en annan kropp men med samma själ. Så vi återvänder ännu en gång in i de tysta sjöarnas lugna område. Vi existerar för känslan att leva återigen.

Den grymma gryningen kommer alltför snabbt, en mjuk kyss på min kind och en doft av dig berättar om våra äventyr under natten.

Dagen blir lång tills i natt då vi återigen ska rida stormen som en vänn och älska som de första älskarna på jorden, sörja som de första och leva som de enda.

Natten är allt för kort, låt oss återigen ta världen med storm min älskade och släpp mig inte ur ditt grepp.

För natten är vår och endast vår.

Trötthet har tagit mig ur form.

Jag vågar inte beskylla min prekära situation på sjukdom eller alkohol.
Veckan sprang förbi med symptom som förvärrades för var dag.
Inte den långa helgens besök och mysterier har bättrat på denna trötthet som äter av min själ.
Livet har fått tillbaka sitt hopp och åter känns livet som en enda persons, jag.

Så i det dimmiga skuggan av smärta och trötthet så infinner sig ljuset.
Lagom i tid för att inspirera mig till kommande veckas prövningar.
Tenta i psykologins mysterier där jag själv skulle vilja säga att endast mörker och inget ljus kan spridas.
Men den rösten och kritiken talar för döva öron.
Nej boken ska få styra mitt liv kommande veckor, sista, finito prövningen i denna kalla kärlekslösa kväll och sen jul.
Utan tankar på partners och kärlek, utan tankar på sårade liv
Nej på julen finns bara jag min familj och mina strapatser över den vita snön i inlandet.

Redan i en ålder av 21 så tänker jag på hur många olika liv jag levt. Hur många ska inte komma på det liv jag har nu? Jag känner mig som en vis gammal kvinna i en ung kropp.
Jag är ibland trött och vill bara stadga mina pålar, leva mitt liv som jag drömt om.

Livet känns bara tyngre ju äldre man blir, det är som en konstant börda av sten som fylls på för varje dag, månad och år. Min revolterande ungdom känns trött seg och utan hopp. Men ibland biter den gamle kämpen ifrån och vänder sig mot sina förtryckare med ett vrål.
Stolt och stark vänder den sig om och går genom snåren från den utpekade vägen.
När snåren klarnar och en ny viloplats dyker upp slummrar den åter in igen, sovande, vilande men redo när någon eller något försöker ta oss ifrån varandra. Död till den som vågar ropar hon och synen förblindas av blodslust. Sorg och smärta till dig som ens tar steget att sära på oss och förtrycka min mästarinna.

Två sidor av mig i den mångfasetterade spegeln. Den som en dag ska falla till marken krossas och bli till sand. Revolten är lika mycket jag som den som skriver dessa ord. Vi är en men ändå inte. Bisarra värld gav oss mer än en person i samma kropp. Så lever vi alla, frågan är bara vem av oss som kommer bli älskad, för man kan inte få den ena utan den andre.

Jag är en fattig bonddräng...inte längre..

Men en gång i tiden gick jag också i bland korna och arbetade, eller satt i en traktor och körde..Och vissa dagar så vill jag lite tillbaka dit igen. Det var ett ärligt liv bland ärliga människor och djur. Dagarna bara flöt förbi och året styrde dagens arbete. Men är man uppvuxen på detta sätt så ser man det som den ultimata levnadsstandarden. Jord att stoppa mina händer i och en varm mule att pussa på en tidig morgon. Mm det ligger en bit framåt men en dag har jag också jord att stoppa händerna i som är min och en varm mule att pussa på när snön faller ute. Men idag får jag nöja mig med drömmar, drömmar om en framtid som kommer.

The botten is nåd...

Japp en sån vecka är det, jobbar varje förmiddag och slöar hela eftermiddagarna..de ska jag visserligen sluta med och ta och köpa min studiebok..men fan allt känns som ett mörker och inget gör mig riktigt glad...det är som själen har blivit sjuk och inte orkar med längre..
Höst deprissioner drar mig alltid i botten, likadant förra hösten och ingen lösning finns.. Men livet är för kort för att skapa sina egna helveten på jorden eller hur?

På ett sätt skulle jag bara vilja bli knäckt gråta mm så jag bara kan gå vidare men hey ni känner mig, thats not happening..

Hemligheter finns inte...

Hm kom precis framtill att om jag vill så kan jag hitta vem som helst vart som helst och vad som helst om personen... Jag ser om du är omgift, har barn, har ekonomiska problem, åkt fast hos polisen (yes dom länkarna finns) osv..

Det värsta är att folk oftast inte är medvetna om hur mycket jag kan rota reda på, vilket de egentligen också kan rota reda på. Det räcker med ett förnamn och adress, hint om adress, eller ett efternamn, telnr är grymt bra... Ännu bättre är om någon rakt av säger hur gammal de är...sen har jag hela personnr inom 15 min. Jag är verkligen en snok och skäms inte för det på något sätt!
För vad har du att dölja...

Nej nu tillbaka till helgens händelser, jag har precis konstaterat att återigen har jag sprungit in i väggen just för att man är blåögd och lite seg.. Nu återstår de att se om jag får hämnden på idioten eller om han bara håller käften och kryper ihop och aldrig mer hör av sig.

Imorse dök faktiskt tanken upp att det skulle vara skönt att bara sätta i kula i pannan på han dessutom göra världen en tjänst. Speciellt den söta snälla gulliga tjejen som han hade snackat skit om och nu leker med..han förtjänar inte henne nånstans. Hoppas hon också inser det, annars lär hon få en läxa för livet.

Ännu bättre hade varit och dumpat han med en kommentar som oj visste du förresten jag har HIV eller jag är gravid och ska behålla det, ha ett bra liv. Morr har en tiger i mitt bröst som vill se blodet flyta och höra bytet skrika i skräck...frågan är bara om tigern ska få det eller om den stolt ska gå därifrån.

Det får vi se.