Braindead things...

Jag skall inte för femte gången börja ett inlägg med Japp, utan vi struntar i den biten.

Senaste nyheten i vk.se är om x hundratal renar som gått igenom en is under flytten av hjorden. Där hjordarna drivs med helikopter, cross mm ner till andra betesmarker, nu är det osagt om isarna var testade eller ej. Men hur tragisk olyckan än är så har dem själva drivit ut renarna på isen och varit ansvariga för vad som hände. Därför har jag ingen riktig sann medkänsla för dem som ägde renarna, för sånt här händer tyvärr och dem det egentligen är synd om är renarna som dog.

Klipp från SVT...

Självklart dyker funderingen upp om renarna hade gått ut på isen om dem inte blivit drivna ut på den och om isarna var testade. För så som vädret är just nu skulle jag inte skicka ut en hund på isarna än mindre en hjord renar. Det är tragiskt för renarna och det kommer svida för ägarna ett bra tag, både i plånbok och själ. Visst blir man chockad när man förlorar djur, det går inte att säga emot.


Ett annan inte så trevlig händelse fann jag förra helgen i japan, National Geographic hade en dokumentär angående Jätte maneter så kallade Nomura som tydligen skulle försvåra fisket för den japanska fiskeflottan. Denna manet brukar "blomma" ca var 40 år, men i år har den varit lite överaktiv och återkommit i större mängd och oftare än förväntat. Innan jag fortsätter så skall jag förklara att maneter inte är växter utan djur, dem har ett nervsystem (vilket vissa forskare helt nyligen har upptäckt) och kan jaga och fånga egen föda.

I alla fall i Japan så drar man ihop dessa jättelika maneter och dödar enorma mängder av dem, skär ett krys med knivar rakt över klockan (se bilden som visar den sanna utrotningspolitiken) och anser inte alls att detta DJUR kanske skulle lida av det. Man drar också enorma stål nät genom ansamlingarna som självklart skadar och trasar sönder dem... Hemskt total tortyr att se på och ännu värre att se hur National Geographic verkar försvara denna massdöd av ett relativt ovanligt djur genom att förklara att dem sprider sig, är ovanligt många och kommer sprida sig ut i alla varmare hav. Men det helt absurda är att de erkänner att deras tillväxt beror på globala föroreningar, uppvärmning osv. Och detta skulle kunna godkänna detta plågsamma massmord på ett djur som inte kan fly eller försvara sig?

Vidare i dokumentären kunde vi även följa forskningen på Box Jelly fishes, ett av havens giftigaste djur. Forskaren fångade in vilda exemplar, tog med dem in i burkar. Han studerade nervsystem och hade funnit att dem faktiskt har syn och ögon. Så helt kallt lyfter han upp sitt viltfångade exempelar och skär ut ett öga, djuret är fullt vid liv, och lägger upp det snabbt under mikroskåp.
Det är helt absurt hur man kan erkänna att de har ett nervsystem och sen bara skära ut ett öga utan att döda djuret innan. Hur hade folk reagerat om detta var en hund eller låt oss säga en ko? Ett djur som hade skrikit rakt ut av smärta?

Man får se fler exempel på andra forskare inom Box Jelly fishes som drar upp vilda exemplar och klipper av deras fångstarmar och stolt visar upp hur mycket gift hon samlat in. Alla box jelly fish exempel utförs av Amerikanska och Australiensiska forskare, då det är artens naturliga biotop. Jag trodde alla I-länders forskning var tvungna att följa en etisk kodex. Men tydligen inte när man gör studier på maneter..

Djurplågeri på film, och vi är stolta över det. Massutrotning på film och national geograpich försvarar det. Hur svårt är det för de japanska fiskarna att anpassa sig efter denna cykel Nomura maneterna håller? Det måste finnas bättre lösningar än att utrota alla dessa fullt utvecklade vuxna exemplar! Men Nomura får nog sista skriket.. för i panik över denna stress innan dem dör så släpper alla exemplar sina ägg och sperma och skapar en ny generation... tror forskarna i alla fall.

Over and Out

Uppsats skrivandet fortsätter...

"Den profana kulturens Gud" ja så heter en av stolpskottsböckerna jag försöker läsa för att få en lämplig bakgrund till tidigare forskning. För dem som undrar så skall jag göra en studie på svenska kyrkans betydelse i glesbygdsmänniskors liv och hur denna har ändrats över generationer. . Så det lät väll enkelt...no no hel fel. För vart börjar man när alla studier jag hittar sen tidigare har gått åt andra hållet, alltså studerat vad diakoner kan göra för samhället och vilken roll dem skall ta. Men jag är ärligt mer intresserad i människorna som lever i församlingen och vilken betydelse anser dem att kyrkan har för deras liv.

Sen vågar jag inte sparka igång det här för långt utan att ha pratat med Herr S som min handledare heter. För om jag är helt fel ute så kanske man inte ska ha gjort halva jobbet som sen måste slängas.. Men jag vill ju komma igång typ nu!.. nej letar och läser istället.

Den 25 bär det hemmåt igen, hem till riktigta norrland och hoppas att jag kan rota efter personer som vill bli intervjuade.. den 25 är förövrigt 1 MÅNAD innan jul :D. Vem kan missa det. Och hur stressad blir jag när man inser att jag snart måste vara klar..

I dont need sex -life fucks me whenever it can!

Japp uppsats arbetet har påbörjat, jag vet ännu inte vilken handledare jag kommer få, och våran ansvarige fick ett mindre nervöst utbrott och kände sig stressad när frågan dök upp. Men sen så ska jag ju bara åka hem och göra intervjuer som hon så vackert lade fram det. Jag satt i säkert 15 min och undrade om jag skulle ta illa upp och om jag orkade göra det idag. Det gjorde jag inte annars hade jag gjort en "Vad menar du med det?" värdig min mor... För det finns bara en kvinna som kan få det att låta som en tung metall handske som slängs ner i ett glasbord...

Jag har dessutom anmält lite tider för lite springvik, vilket förstörde en hel måndagsmorgon utan ett samtal... och har en sådan morgon imorgon. Men kanske skulle gå upp vid 6 och vara lite aktiv, ringer någon så är man ju redan uppe. Också får man lite aktivt gjort, hunden får tidig morgon och frukost.

Men jag får ingen sovmorgon och antagligen inget springvik heller...som sagt I dont need sex, life fucks me whenever it can!

Flytt igen!

Japp nu är det bestämt från den 1 februari bor jag på mariehem...så nu skall saker säljas flyttas och packas men det gör jag nog inte förrän efter jul. Det ska bli skönt att slippa dem långa bussresorna och ha juni och juli utan hyra är ju inte fel det heller! Men flytta...slänga saker, flytta in i ett studentrum där möblerna inte ens är mina..och packa... ah gud det kommer bli lite oroliga tider..

Nostalgitripper och blåmärke.

Numera är LF arbetet enbart nostalgi, jag har nämligen sagt upp mig och börjat arbeta mig in på min lärarbana. Det var helt underbart befriande att lämna LF, jag har varit klar där hur länge som helst och bara kännt cynismen växa till sig inom mig för varje kväll. Det är en branch jag inte kan försvara eller känna mig hemma inom.
Så 100kg lättade från mina axlar och massor av tid befriades, så vad ska man göra nu när tiden är ledig och kroppen lätt? Ja jag har ju alltid velat satsa mer på ridningen och nu kan jag det, projekt medryttare har startat, nu ska vi bara hitta en liten tokig häst att utveckla.

Hade jag haft mer pengar ,hatar pengar by the way och hela hysterin runt den, har jag dem spenderas dem, lägger jag dem på hög blir jag frustrerad av att jag till slut börjar använda dem..det är som en gördel av skuld att spara pengar,men hade jag haft mer pengar hade den underbara lilla Pamela fått flytta upp utan tvekan.. Nu ser ju verkligheten lite dystrare ut så tyvärr kan de få ligga på "att drömma om listan".

Nyaste äventyret är bara 8h gammalt, "klassfest" kanske de skulle kallats men de slutade med ett troget gäng som slutligen hamnade på TC och hade en ganska skön och kul kväll. Tyvärr led TC av dålig DJ sjukan.
Men mysteriet börjar nu för en timme sedan, jag vaknar med ett tumlikt blåmärke på armen.. Blått ömt och stort... Och jag har INTE varit i bråk eller slagsmål.

Jag är dessutom ganska säker på att det inte fanns innan jag gick och lade mig, så jag måste ha gjort det själv inatt... mystiskt.. Vem vet kanske blev hemligt bortrövad under sömnen, gjorde motstånd och sen bara råkade glömma allt om det. Inte troligt men ändå. Så mysteriet fortsätter..

Stockholm nästa dessutom på Torsdag, Hare Krishna, Scientologerna och Asatroenden here I come..Beware :D

Savage Garden och pipes.

Japp kvällen började med jobb, blev öl på Pipes med ögongodis till bartender och slutade med Savage Garden i min MP3 hela vägen hem så nu måste alla andra som bara råkar ramla in här genomgå den underbara stunden när man flyttas tillbaka till ca 1998-2000 då den rumlade runt i min bandspelare (hör och häpna) i stallet.

Savage Garden
- Tears of Pearls
- So Beautiful
- Affirmation

Ett liitet utdrag av nostalgi och jag kan fortfarande alla texter!

PS ikväll är en kväll när singel livet blir lite tråkigt, vem ska man egentligen busa med när dagen är slut och humöret på topp? Man kan ju inte jogga varje kväll...*suck*

Björnar, korpar och lingon.

Så har terminen börjat, pepptalken inför hösten ramlat in både på jobb och pluggsidan. Men för en gångsskull har jag fötterna på fast mark. Välkommen till en kurs om fornskandinavisk religion och samisk religion.
Det kunde inte göras enklare för mig. Så jag tackar och tar emot, läser med glädje om all information folk har om de gamla vikinga gudarna.

Igår blev det en lång promenad med bärplockaren i ena handen och hunden i den andra. Efter att ha raffsat ihop kanske en liter. Så tyckte vi att vi kanske skulle hitta ett fika ställe och ta en paus i hederlig skogsanda. Just då cirkulerade ett stort antal korpar runt oss och flög iväg innåt mot ön. Längre fram såg jag ett större antal som cirkulerade gick ner och kom upp igen.
Nyfiken som jag är så styrde vi om promenaden och gick in djupare i skogen över hyggen och (nästan) över bäckar.
När det enbart låg en myr i mellan men mörkret började krypa in så valde jag att vända, hunden verkade dessutom något avståndstagande till att fortfölja vårt äventyr. Min tanke var att det eventuellt var något kadaver efter älgjakten som låg där och kanske bjöd på fotovänliga korpar. Att dem inte gick ner slog mig inte just då, de kan vara försiktiga om det är nyupptäckt.

Men hinner inte mer än vända mig och titta ner och konstatera att inte för allt så längesedan hade fader björn passerat och lämnat efter lite spillning. Han verkade mest ha kalasat på blåbär och myrstackar. När jag lade ihop de med hundens något ovilliga promenad och hennes konstanta markerande åt vänster, alltså över myren mot korp molnet. Så tyckte vi att de fick räcka.
Visst hade de varit häftigt kunna få se björn på avstånd men jag hade aldrig kunnat med säkerhet veta vart kadavret låg så det fick räcka för dagen. Jag vill inte komma för nära. Korparna fortsatte cirkulera dyka och komma upp igen hela vägen hem..

Men en erfarenhet rikare och med ny kokt lingon sylt i köket så kanske det är dags att plocka mer bär.