Första kvällen utan direkta arbetsbehov.

Vad säger man förutom helt jävla underbart! Nu ikväll kan jag ta tag i allt annat som fått förfalla under 2 veckor, exempelvis träningen... Ja käkvärken gör sig lite påmind ibland men jag känner mig faktiskt psykiskt ledig och det är det skönaste av allt. Min hjärna skriker inte högt över att jag måste fixa och ordna saker inför allt som komma skall.

Så nu tar vi på löpskorna spottar i gruset och tar oss runt en runda.. Det borde fler göra när höstmörkret sänker sig ;).
Over and Out från en psykiskt utvilad människa!

När saker inte alltid är planerade.

Så började min helg, ett impulsivt ja svar ledde till en riktigt skön helg med mys och fjällvandring upp till passet. Hade vi varit ute lite tidigare på dagen hade nog sömlingshågna fått sig en rundtur också, men tystnaden och lugnet var så påtagligt att det gjorde absolut ingenting att det inte blev så.

Hunden var ett svart fluffigt lämmel jagande streck på fjällheden och det duggade lite lätt en gång från en klarblå himmel. Lördagen och söndags morgonen var lite magisk. Så långt ifrån min vanliga vardag att jag inte riktigt har kunnat koppla tillbaka. 

När jag lämnat mitt mysiga helgbesök på flygplatsen så insåg jag inte hur tomt det blir förrän jag kom in genom dörren. Kraschar i soffan och saknar något.. 

Sen ramlade spänningsproblemen in igen, under hela helgen har jag varit spänningsbefriad, träningsvärk ja, men inget annat. Nu började nacken, sen huvudvärken och jag började läsa innehållsförteckningar efter en varning från sjukvårdsrådgivningen att inte blanda bamyl och voltaren. För jag hade redan voltaren i kroppen mot min värkande käke som jag fick i fredags, som mystiskt tonat bort lite under helgen. 

Efter en längre stunds letande så blev det en ipren på det, mat, dusch, liniment,halsduk och en promenad och nu är jag på accepterbart läge igen. Men varför ska det behöva sluta så här? Varför kan jag inte få vara lite smärtfri och bara njuta inför nästa arbetsvecka.

Nej nu ska jag försöka koppla bort mina problem och se på det som varit så skönt under helgen och se framemot en ny vecka med nya utmaningar i min älskade skola. 

Koppla av och sluta tänka så mycket, och jag som är så bra på att tänka.. och oroa mig..

Sluta jobba nu då...

Det är kommentaren som flyger genom mitt huvud när jag klockan 18:00 sätter mig efter en paus på 1½h med fika och vila får en ide och sätter mig och sätter den på pränt. Det efter att ha jobbat från 7:30 till 16:30 redan. Det här är inte bra och sunt inser jag. Visst måste saker göras men inte just nu..

Och det kommer alltid finnas jobb att göra, det blir aldrig ett självgående maskineri. Hur mycket man än kämpar.. Skolan är ett ständigt arbete, men jag känner att nu försöker vi kämpa igång maskineriet med rutiner mm så saker ska löpa smidigare.Så att saker sker på rutin,vissa rutiner är bra, andra är inte riktigt igång ännu... Engelskan kämpar jag vilt med, det har hamnat på efterkälke då jag inte satt mig in i deras arbetsbok, det blir mitt projekt imorgon på morgonen.. sen får vi se vad som behöver göras. Som jag inte kommer på nu.. men som säkert visar sig imorgon. NU har jag slutat jobba, försöker hålla mitt sociala liv vid liv och göra annat.. bara för att få andas ut lite.

Problemet är att jag är som ett barn med en ny leksak, jag vill och vill och vill...sen vill man inget mer när man bränt ut den nya leksaken.. så nu drar vi ut på nöjet..

Ingen mer tornado som inte kan lugna ner sig, får kramp i käkarna, flimmer för ögonen och migrän anfall.. då ska man coola ner betyder det. Och dom varningarna ramlade in förra veckan... så nu ska vi försöka coola ner lite.

Hur ska man göra, en isolerad själ som möter andra...

Följande inlägg gjordes tidigare idag på min Facebook och har nu lämnat min hjärna lite fundersam..

"Undrar om jag skrapade ihop minus poäng precis nu då jag inte bjöd in besökande pingstvänner på fika.. usch är hemskt dålig på det här med hur man ska och inte ska göra vid spontan besök, kan skylla på att jag går runt i pyjamas byxor= kanske precis vaknat?!"

Men är man pingstvän är man ju god kristen och kanske lite förlåtande för en x-storstads människa som inte är van vid spontanbesök. För hur ska man bete sig, för många här verkade det vara fullt normalt att folk ramlar in och knackar på, för mig är det inte helt normalt... 

Det roliga är att jag verkar vara mer accepterad i byn nu då jag faktiskt fick en blomma av pingstförsamlingen! Som en sann ateist då så försöker jag bortse den religiösa kopplingen bakom det hela och se att det är människor inte religion som lämnar mig blommor. Och det är ju fint!

Nej man känner sig lite dum när man står i pyjamasbyxor klockan 11 på dagen när folk kommer på besök, men jag har inte något behov att vara som andra så jag kan ta det.  Jag hade tur att det inte hängde en BH på en köksstolen! Sån ordning har jag på mitt hem... Men jag gillar det och det är huvudsaken.

Jaha man kanske ska anpassa sig in i den här världen kring spontan besök, eller nej, jag kan inte göra spontan besök hos andra och gör andra det med mig så får dom ta det som det är... pyjamas byxor, kaffe brist och inget fika bröd och allt. För det är så jag har det, lever av te, äpplen och yoghurt, inget fika bröd, inget kaffe... hälsosam som attan..

Då glömmer vi bort flaskan med rom som står på ett litet bord i köket.. Nu fortsätter söndagen utan pingstvänner.

6 månader av en illusion..

Det svåraste är att erkänna för sig själv att man blivit lurad.
Lurad av mig själv, blind för sanningen, en sanning som kanske gjorde mer ont än lögnen.
Men ändå.
Det är när man skådar sanningen i vitögat man får tiden att sörja.
Avsluta och gå vidare, slipa bort dom sista törnar som borrat sig in i själen och gnager när hjärtat slår lite hårdare.
Ilskan gör att man önskar allt ont till någon som är så långt ifrån att förtjäna det.
Jag vill skjuta ansvaret för lögnen så långt ifrån mig som det bara möjligen går, skylla på någon annan men inser det omöjliga.
Vad jag känner och har känt är alltid mitt eget ansvar. För hur blind du än kan vara så bär du alltid det själv.

Avslut är inte ett slut, det är en början för det som kommer sen, livet efter, livet under och livet innan. Hela livet är en berättelse om en position innan något specifikt hände i ditt liv.
Hela tiden en början och ett avslut, hela tiden en händelse och en erfarenhet som ska markera vad som pågick i ditt liv.
Nu börjar livet efter eller är det livet före?

Kent – Chans

Nytt jobb nya (o)vanor...

Jisses har bara jobbat en dag med elever och märker redan att jag alltid äter för mycket när jag jobbar. Lunch på jobbet, fika, middag hemma, jag gör aldrig av med alla dessa kalorier.. Nej nu får vi skärpa oss igen, ett lagat mål mat om dagen räcker, inget fika och en portion lunch. Sen på löpningen igen.
Här ska tränings nörda, har under sommaren när jag jobbat mest intensivt tappat 3kg så nu får vi inte krascha helt bara för att nya jobbet kommer in i vardagen.
Så på med jogging skor 3ggr i veckan, cykel till jobbet, promenader och lite allmän träning utöver. Sen kosten, alltid denna mat, varför ska man vara så glad i mat? Varför kan man inte ha en liten hint av anorexi, bara en liten så man inte fick alla dessa bra mat idéer.. Nej nu är vi löjliga, anorexi är inget skämt, men ändå nu får vi skärpa oss!

Jobbet är utmanade som attan har nog inte haft så mycket idéer kring min undervisning tidigare och så svårt att hålla ihop allt som jag har nu. Men det är väll därför saker känns ganska bra, nu testar vi hur mycket och lite vi kan och orkar sen så nästa vecka drar allt igång med det riktiga schemat.
Det är verkligen så att man växer med utmaningen, det är spännande, utmattande men roligt! Stimulerande till tusen och ibland så man dunkar huvudet i väggen bara för att få ordning på saker men samtidigt så är det extremt givande. En utmaning som jag känner inte är för svår. Lärare på en skola med 16 elever mellan F-6, jag har alla ämnen för årskurs 4-6 med åtta elever och ska sy ihop det så alla når sina kunskapsmål. Ibland låter det så enkelt och ibland så svårt.. Jag har inte riktigt bestämt mig för vilket ännu :). En sak är säker än så länge älskar jag mitt jobb, och det måste skrivas så jag en sen november dag kan återvända och läsa det när allt bara känns svårt. Och skratta åt mig själv för min naivitet och samtidigt kanske fråga mig själv över varför saker känns så svårt just nu..

Nu känner den här grundskolläraren för att dra på sig jogging skorna men borde inte.. borde egentligen sova.. så vi gör det istället så vi kan kanske vakna i tid imorgon? För första gången på mycket länge..

Slutat vara tacksam för det jag får..

Jag har den senaste tiden börjat känna mig så extremt gammal, inte närheten av 24, snarare 35-40. Kanske är det för att man inte fått vara lite halvgalen på ett tag (läs hela sommaren) och inte gjort bort sig offentligt nästan en enda gång... fröken städat och tråkig har tagit över. Jag till och med tränar regelbundet... Jisses vad har jag gjort med mig själv?

Sen ungefär samtidigt när man fått för mycket att tänka på så börjar jag tycka att jag är ful, inte bara på vissa ställen som innan utan överallt. Depressions varningarna börjar ringa och jag tränar lite till för att inte känna mig riktigt lika ful längre. Det är ju ett funktionellt sätt att hantera saker.. eller kanske inte.

Så i helgen blev det en tur med ett litet nytt tjejgäng, vilket är ganska ovanligt för mig då tjejgäng inte är riktigt my cup of tea i vanliga fall. Man måste vara så... feminin.. och det råder alltid en högstadie känsla i luften eller inte alltid men det kan vara så. Du vet den sötaste tjejen ber om beundran och de övriga lever för att vara med den personen, och tjejer fungerar bäst i grupper störst om 3.. osv osv not a nice situation oftast.
Så då var en del av mina fördomar om tjejer utlagd.

Jag är ju den som har älskat mina kära vänner som är udda och politiskt engagerade, som lever för mer än barn, pojkvän och vad vi gjorde när vi var 14 (vilket var ungefär lika läskigt som det vi gör idag, har sex med grannpojken och tjuvröker fortfarande när han inte ser).

Nej jag älskar människor som kan ta en diskussion och som kan vara passionerade för saker, släppa loss och inte vara så stereotypiska.

Men för att återgå till helgen, jag hade faktisk ganska trevligt även om jag för tillfället fortfarande är som vanligt.. Full of my self och säger alltid precis det som ramlar ut ur hjärnan, rakt hårt och hjärtligt. Och sen bryr mig ganska lite i vad personer tycker om det.. Kan alltså vara ganska olidlig om man inte tycker om mig..

Så efter ett par timmar av tjejfest var vi lydiga och gick med cyklarna till vår lokala pub och hade en riktigt trevlig och vuxen kväll. Du vet pratar med människor utan att behöva skrika, tar ett par öl och är rent av social. Ett tag där hade jag lust att fråga dom jag pratade med om dom inte tyckte det verkade vara något fel med mig. För jag har alltid känslan av att när folk gillar att prata med mig att dom fejkar och egentligen ser dom hur fel jag är i sammanhanget. Alltså är jag jäkligt osäker.

Träffade en trevlig man, som i slutändan efter en lång promenad hem till mig och lite te kanske inte visade sig vara de jag vill ha men jätte trevlig att prata med. Och trots den lilla gnagande känslan att han inte menade det när han sa att jag var vacker så trodde jag honom.. för han verkade ganska nykter och medvetande om andra saker. Men ibland måste jag be den där lilla gnagande rösten fara åt helvete, annars kommer jag titta på mina bilder när jag är 55 och se en underbart vacker kvinna som jag vet gick runt och bara hatade sig själv.. Ville ändra saker och känna sig älskad och trodde inte man kunde älska henne för den hon var då.
Och då har jag nog missat en hel del av mitt liv.

Nu är det snart semester, då ska jag och hunden packa väskan och kanske ge oss ut på en roadtrip, söderut eller norrut vet vi inte riktigt ännu, oavsett vilket kommer jag vara den vackraste jag kan vara och försöka älska varje ögonblick ;). Yeh right... och kor kan flyga. Men ska man vara realistisk så måste jag börja bryta den här inre mobbingen jag har som snurrar i mitt huvud..
Den har ju alltid varit där men nu när man är mer ensam än innan blir den hemsk..