Ett helt år bara borta...

Man får mycket att tänka på när sommarjobben drar igång..Man går igenom det gångna året och finner sig på en helt oväntad plats som man aldrig trodde sig vara...
Aron är det som sårar mig mest, en människa som man verkligen har delat livet med och byggt upp runtiner som bara försvinner ut i intigheten...Ett liv en vänskap..eller det kanske är bara jag som saknar den tryggheten och styrkan man har i att vara två personer? Ibland skulle jag vilja höra av en annan människa att mitt liv faktiskt har spelat en stor roll för dem och att det vi delade var värt något.. Det är sånt här som får mig att fundera på ciggaretter..
Men det sårar mig djupt när man bara klipps bort och raderas ur någons liv, jag hade nog behövt en annan person ibland... Men nu gör jag motsatsen, isolerar mig från allt med kärlek och liknande att göra. Jag vill inte ens tänka åt det hållet längre när jag träffar nya människor, ingen har orkat stå ut med mig mer än 1år hittills så varför skulle jag orka spender tid med något som är dödsdömt från början?
Nej den som ens tänker tanken att bli kär i mig kommer få jobba hårt för att jag ens ska tänka på möjligheten att ha ett förhållande med personen, för det har aldrig fungerat hittills och jag orkar inte riktigt med det här...
något
Jag ska högmodigt bära fanan för singelivet och falla när den brinner för att återuppstå i askan och åter ta upp kampen för ett liv där inget kan såra dig.

För det är ren idioti att säga som jag gör, att jag kan se mig själv som singel resten av livet. Jag vet att jag aldrig kommer lyckas med det, det kommer komma små andningshål med relationer som sen trasas sönder också står man där man var för ett år sen.. Singel utan planer eller pengar och inget riktigt eget liv.

Tragiskt men varför inte se verkligheten i vitögat och acceptera det.. Kärlek är aldrig något jag kommer vinna några medaljer i..

Panik, värsta sättet att bli väckt på

Paniken stormade in med ett telefon samtal. Chefen ringde och frågade vart jag var, aldrig ett bra tecken, speciellt när man ligger i sin sköna säng och tänker att det där är inte ringklockan. Efter ett stressat samtal där allt jag fick ur mig antagligen var nej jag är säker på att det står den 11 på mitt schema så blev utgången att jag verkligen börjar på onsdag och inte idag. Vet inte vem av oss som hade fel, om jag missat någon vital del utanför schema läggningen eller om han har sett fel. Men som försvar så är jag schemalagd den 11 men inte den 9 och den 10. Men usch vad jag hatar den känslan. Jag har aldrig någonsin kommit sent till ett jobb eller missat en dag utan legitim orsak...kan legitim orsak räknas som att jag inte visste? Jag hatar verkligen att göra människor besvikna, det är en hemsk känsla.. Över and out

Mycket har hänt.

Ja det är sanning, nu är det semester och jag har så tråkigt så det finns inte. Men jag är dessutom hundägare till en helt underbar Kerry blue terrier och jag bor numera i obbola i min etta. Ledig till den elfte, suck tiden går långsamt, men nu ska jag upprätta lite rutiner (tror jag) så hunden kan följa dem när jag inte är hemma. Jag har dessutom (thank good) hittat en hundpromenerare hoppas jag som ska ge henne en rastning under dagen... nej nu ska jag fördriva tiden med dålig tv,grus och hundkärlek och kyla because baby natten är äntligen här och jag kan leva igen..för vem kan ha missat värmen som sköljde in? Inte jag i alla fall, jag hatar värme. Over and out skriver mer imorgon när jag orkar...or maybe not.

No sleep and no pills...

Igår fick jag igen bieffekterna av rosenroten som jag käkat för humöret den senaste tiden... ingen sömn på hela natten, kroppen var hela tiden vaken, på spänn och redo för jag vet inte vad..
Behöver jag ens säga att jag idag är grinig och lättretlig som en mindre huggorm.
But I will survive... Over and out.

Min bästa väns bröllop...

Mm precis den film jag sitter med idag, och med massor av tråkiga tankar som man bara får som singel en lördag kväll ensam hemma. Varför ensam? Ja jag ska ha en vit helg och inget annat förslag har dykt upp så jag får väll spendera kvällen själv. Har dessutom slutat röka vilket inte är en bra kombination när man känner sig stressad och deppad över att inte ha någon att tycka om, någon att dela sina ögonblick med, någon som förstår sig på mig... Ja de blir ytterligare ett inlägg om hur hemskt det är att vara singel... Jag har börjat se ett mönster på vad jag oroar mig för numera. Har jag ingen tvätt,städning,annan über viktig syssla att oroa mig för, när livet är nästintill perfekt då kan jag inte riktigt vara nöjd. Jag måste ramla in på det där med att livet hade säkert varit perfekt med en partner, trots att jag vet att det är en total lögn.

Herregud jag kan ju knappt dela säng och sova med en människa längre, blir galen av att trängas med någon i sängen..men det är väll en vana tror jag..
Så när jag gnäller över singellivet då är allt annat i mitt liv nästintill perfekt...tragiskt eller hur?

Men en annan god(?) nyhet är att min mors tik gick tom så nu kan jag ta henne för ett år, men tanken var att jag skulle ta henne till hösten,men vi får se, blir jag allt för frustrerad och isolerad så kanske jag susar ner till stockholm och hämtar henne tidigare.. Men man får se... Nej nu är det bröllop i rajastan så nu lägger vi ner det här för dagen..

Ytterligare en helg har passerat...

Nej nu får det vara nog med alkohol för ett tag, två helger i rad med rejält alkohol intag känns inte rätt... Men nu är det snart dags för en ny kurs, hemtentan är klar och livet tickar vidare. Var ute en runda igår på köttmarknaden, och ja det förtjänar verkligen namnet. Gick inte hem själv men somnade själv vilket jag är glad för,hatar att trängas med människor i min säng... Har tappat lusten för allt det här med intimitet osv just nu, jag kommer på mig själv med att jämföra alla män jag springer på med mina gamla x och tidigare one nightare. Jag kommer alltid fram till att nej den här personen duger inte åt mig...Men man måste ju prata med människor för att komma fram till just det och jag ledsnar nog lite på att vara så här social. Men då är det tur att man så helt underbart trevliga vänner så man kan vara sig själv en hel kväll och inte behöver passa in i alla dessa standard typer av kvinnor som finns i världen.


Idag får jag nog inget vettigt gjort, skulle ha tvättat men blev väckt av ett telefon samtal när klockan var tre på eftermiddagen, och hade då missat min tvätttid helt...Så jag lever på lax och äppelpaj idag för det var vad som fanns i mina skåp,tittar på chuck och googlar mig igenom världen...
Är det någon som har ett bättre förslag på hur jag ska spendera tiden så kan ni ju skicka det till mig..
Men lite depp varning är det idag, tror det beror på musik valet för dagen, Kents album Pärlor, som kommer från mitt x.. Ja en del funderingar dyker upp, hur har han det nu och vad var det som försvann på vägen? Bakfylle dagar är perfekta att analyser sig igenom, man kommer bara fram till stället där man började ändå i slutändan... Men kanske med en liten mer positiv bild av livet. Vi får hoppas på det.. Over and out

Kl 2 på natten funderingar...

"Sleep in peace when the day is done" jag antar att jag inte har gjort min dag ännu för jag får ingen sömn. Hela dagen har gått till en hemtena som nu ca 13h senare och 15sidor lång äntligen är färdig. Mycket fniss blev det på slutet här, men det blev säkerligen bra. Men trots det så vill inte sömnen infinna sig. Jag sitter och tittar på allt från xena och sex and the city och känner bara hur tomt det är. Hela våren med sin reproducerings drift är helt bortkastat på mig, jag lyckas ändå aldrig med det konststycke det är att hitta "The one"...

Inte ens "The one" for the moment finns i mitt liv...
Jag känner inte som jag hittar en tvilling själ som orkar eller vill se och förstå mig som person, men va fasen det vill jag knappt själv längre. Känns som allt just nu tyder på en viss ton av depression har krypit in i mitt liv, som alltid när det känns ensamt och tomt.

Usch hade en hemsk mardröm för ett par dagar sedan om hur min syster och jag lekte i en kyrka under bönen. Jag ville inte lyssna så jag drog med henne på ett äventyr, vi klättrade upp på någon stenspiral, men vi fick vända när jag nästan rev ner hela spiralen på sista stenen. Sedan försvann hon, jag letade förtvivlat,överallt utom vid själva altaret. När jag springer mot altaret vänder sig prästen om med hennes huvud i en burk och glatt hån flin på läpparna. Jag känner hur allt bara brister, en så enorm sorg, skräck och en enorm hämnd känsla växer fram som dränker allt, jag vänder mig om och flyr förbi alla vitklädda män som försöker få tag i mig... Sen vaknar jag. Kan ju säga att jag haft problem att somna pga av den de senaste dagarna, jag har en tendens att drömma om samma drömmar. Speciellt sådana som berör mig emotionellt.

Men när jag väl somnat har jag kunnat sova länge och väl. Men jag känner mig trött hela tiden, jag har ingen ork riktigt och har verkligen lagt min själ i hemtentan de senaste dagarna, och jag är ändå inte nöjd. Men jag kan inte göra så mycket mer nu, 15 sidor är 5 för mycket, så nu får det vara.

Nej jag ska filosofera runt det ej så uppskattade singel problemet ett tag till...sen kanske vi kan somna ikväll...Kanske..
Over and out