tisdag 22 januari 2013

Janis Joplin, jag bara måste..

Det är något med en röst som kan få dig att önska dig en flaska whisky och en solnedgång med goda vänner vid en sjö som knappt går att beskriva... Janis Joplin gör det och lite till.. Du tänker att du dessutom smitit iväg bakom krönet med en trevlig människa bara för stunden och kommer tillbaka till alla andra lagom "utvilad"..

Janis Joplin – One Night Stand

Hade helt missat den här pärlan och kände att just nu In the Year of Yes som jag har hört att 2013 kan bli kallat av en del så kändes den passande.. Enjoy

Hope..

Laura Marling – Hope In The Air
Yes tentan klarad fick jag veta idag, studierna avslutade för den här gången.
Rastlöst vandrar mina tankar runt, runt spinner som en spindel på speed.
Vad ska jag nu hitta för mening i mitt liv, den jag älskade är borta, för det vågar jag nu erkänna att det var så jag kände. Jag hoppas han är lycklig och kär utan mig. (Himlar i hemlighet elakt åt min tanke och tänker elakt att kan han inte vara min hoppas jag han inte blir någon annans heller..)
Jag vet inte vad som väntar, det känns som jag står på en tröskel, tittandes efter det där som ska hända.
Hur en knackning en dag ska lyfta min dag från den här tristessen av Nothing till Everything.. Måste jag själv dra ut efter adrenalinet och äventyret, eller kommer du och knackar på?

Snälla kom och knacka på, typ nu, eller nyss.. Inte imorgon jag menar verkligen NU!

Snart vill jag ha också ha en pistol och göra det här..

lördag 19 januari 2013

Har jag klivit ut ur mörkret från saknaden från honom nu?



Just nu i den här stunden älskar jag livet, jag spenderade två timmar i backen idag och gav mig en nystart.. Jag drog mig, varför åka ensam och åka slalom, är inte det tragiskt.
Men jag tog i struntade i den tanken, köpte liftkort och gav mig ut. Efter lite uppvärmning och  en tur upp till toppen sen... ja sen hittade jag farten och tekniken igen, känslan när du lyfter lite precis i slutet av varje sväng, hur krönen ger dig luft under skidorna när du tar dom precis så där som man ska.. Snön som susar förbi, isfläckarnas smutsbruna tecken och farten, krampen i låren.. När glädjen kryper in och man känner leendet växa i ansiktet ju längre du åker..
Nej nej är det redan slut tänker jag när jag kommer till slutet och liften kommer, men jag kan inte sluta le och skrattar till av adrenalinet som pumpar i kroppen.. Jag känner hur man riktigt lyser när man tar snabbt liften upp igen. Nästa backe, kom igen nästa, mer fart, mer utmaning!
Men knät krånglade så vi höll igen.. vissa backar och utmaningar fick vara till nästa gång, när värken minskat förhoppningsvis.


Idag senare på promenaden började det snöa och i kombination med Funs senaste genombrotts musik blev jag bara barn igen för en stund. Salza och jag lekte tagen, sprang ikapp och skrattade högt i snön som föll från den mörkgråa himlen med en blek måne som lampa. Om någon sett mig hade dom undrat varför någon dansar till musik ingen hör, gör piruetter i snön och hoppar av glädje. Men hela min kropp bara sprudlade av en glädje jag saknat så länge... så länge..jag kunde inte stå still längre..
Att skratta högt och bara le brett så snön flyger in i min mun.. Hellre galen än tråkig. Jag tror jag har börjat sparka mig ut ur min lilla tankelåda med sina tunga mörka väggar som bara handlade om en man som inte ville ha mig och se att det finns annat här hemma och göra och tänka på. Det finns en annan kvinna att vara än den övergivna.. Och det känns underbart.
Det är som vårens första solstrålar lyser rätt in i min själ och tänder en låga som måste få utlopp någonstans.. Jag kan inte stå still, jag kan inte vara ledsen längre och jag vill bara vara här och nu precis så vacker som jag är. Det kliar, rastlöst söker jag mig runt efter mer!

Jag vet hur turen brukar gå i mitt liv, först lycklig därefter rastlöst letande och sen deprimerad i saknaden efter det där eller den där personen som jag kan lägga min lust och passion kring.
Jag är hemskt dålig på att vara passionerad kring mig själv.. Så jag ska njuta av att dansa i fallande snö och sjunga högt när jag så känner för det. Det kommer dagar när det känns otroligt långt borta. Fun. – Carry On

söndag 6 januari 2013

Back from Egypt

Fidelity
Kaffe, tåg från Köpenhamn, hosta och soleksem Välkommen in i det 26:e levnadsåret!

What shall happen this year I may wonder...

söndag 23 december 2012

The Help.. En kort recension.

The Help
Innan RUT-avdragens gyllene era fanns det en tid när samma typ av arbete kunde utföras utan att den anställde fick del av det samhälleliga skyddet. När den arbetande fick en minimalisk lön, kunde förvänta sig trakasserier och uppsägning om dom öppnade munnen inför sin arbetsgivare.
Där den arbetande fick en egen toalett att gå på ifall att personen kunde smitta arbetsgivarna med nya bakterier. Den arbetande fick även ha speciella bestick, glas, muggar och aldrig ta i sin arbetsgivare ifall den anställde kunde bära på någon annorlunda smitta.
Den anställde kunde nästan ärvas från en familj till en annan och beskyllas för stölder eller liknande förargelse väckande beteenden som att deras dotter kliver in på arbetet och då förlora sitt arbete utan någon uppsägningstid.
När den anställde skulle ta sig hem fick man sätta sig i en specifik avdelning på bussen, äta på en egen restaurang om man hade råd, de anställda fick även flytta sig direkt ur vägen för de som tillhörde gruppen som anställde dig.
Du arbetade när din arbetsgivare begärde det och fanns som en konstant tillgång i hushållet..
 Och allt detta för att du var... Svart.. 


För alla er som inte ser kopplingen mellan dockan i Kalle Ankas jul och förtryck eller ni som röstar på SD, se filmen och anser ni då fortfarande att så ska vårt samhälle vara..
Då undrar jag hade du kunnat döda en annan människa bara beroende på dess hudfärg eller nationalitet? 
Hade du kunnat döda någon då dom begär att få ha männskliga rättigheter och inte vara ett djur på flykt?
Om inte hur kan du då begära att någon som riskerar att dödas eller förlora sin familj ska nekas skydd i ett land som vårt? För då nekar du dom rätten till att vara mänskliga och Du har med ens slutat vara människa och återgått till att enbart vara ett djur som pinkar revir.
 

lördag 22 december 2012

Jul med mm.

Egentligen borde detta bli ett bildbombnings inlägg men tyvärr saknar jag bilder som kan beskriva känslan av låsta bakhjul på en bil 3mil hemifrån och känslan när man lyckas få loss dom.. För det var de andra som hände idag efter att vi hade bakat bullar..

Vi har dessutom hunnit med att göra köttbullar och revben och att göra en sällsynt god fisksoppa.. Jag kommer nog hinna gå upp alla mina kilon som jag tappat då jag inte gör annat än äter men så får det vara i sådana fall ;) eller så Imorgon måste längdskidorna fram för att stilla mitt jämnvikts behov.. Nu ligger jag i broderns pojkrum vilket är mitt gamla rum och känner mig som fjorton igen. Godnatt världen!

tisdag 11 december 2012

Gamla sanningar... och myror

Jag har suttit och läst gamla inlägg, skrivna av en tidigare version av mig, en 1.5 version och här sitter nu 2.0 versionen sproilans ny men byggd på samma chassi och har ett bättre RAM-minne och en bättre processor.
Alltså vem var hon? Hon jag läser om nu, hon som skriver som om världen kastade ord, tankar och jämförelser över henne och hon bara säger FUCK OFF till det som inte passade. Den nya 2.0 versionen är lite mer tam, tråkig och har inte alls samma sprudlande sjuka och sarkastiska ton längre.

2 hela år sen hade jag spenderat en helg på sjukhus sparkad av en häst, jag skrek ut alla tankar i min smått galna hjärna som en revolterande tonåring. Jag försökte se det sjukt positiva i allt som en småreligiös pingstvän med en satirisk tvist passande en djupt troende.
Jag blir småkär i mig, själv, hela den där fuck off attityden.
Men jag gillar den här lilla helylla människan jag börjar bli nu, världen går under för att människor beter sig som fiskmåsarna i Hitta nemo, MIN MIN. Men jag ser inte längre den hypade lösningen, jag ser mer lösningar som betyder att man skärmar sig från det man inte vill ha i sin värld, men att blunda är detsamma som att säga att det är okej, det är det inte!

Men vart tog super duper människan som har åsikter om allt vägen?
Jo jag finns fortfarande här, för att låta tillräckligt schizo, men jag är den människan på jobbet hela 8h om dagen.. så när jag kommer hem kan jag stänga dörren, eller sätta mig på trappan och låta "henne" småle åt dagen och muttra saker om vuxnas dumhet och barns totala genialitet. Barn har inga gränser, dom har inte hunnit göra sig några än och fantasi är det som skiljer genier från andra.
Men okej, gränsen mellan geni och galen kan väll vara tunn.. än så länge är man på rätt sida ;).

Vuxna tror att dom inte förstår.. men va fan har ni ens försökt?
Alla kan, det är min grundståndpunkt i allt, alla kan förstå någonting och har du förstått myrans ben kan du snart förstå dens antenner, och sen kroppen och voila du har en myra som du kan mata eller äta.. eller mata någon med.. och då förstår du samband..
Som att myror smakar illa.. och bits.. så ät inte myror.

Kan du förstå något så svårt som en myra är väll kvantfysik en baggis.. det är ju mindre än en myra och har lite coolare förmågor.. och dom bits inte.. Så tro inte att du inte kan förstå saker, känn dig liten i världen för det är du. SÅ extremt liten i en så stor och utvecklad värld, det är häftigt att vi är så små..

Edward Sharpe & The Magnetic Zeros – Janglin