När ingenting händer...

Mycket udda titel egentligen för det här inlägget, jag har haft det ganska körigt nu och har minst två dagar till med körighet innan det blir en söndag av ledighet. Jobb tillfällena hopar sig på hög och tentan är exakt en vecka borta...Visserligen hemtenta och jag läser sporadiskt och försöker förstå mer än jag försöker trycka in saker jag inte förstår så det känns ganska lugnt. Men det är på andra fronter som inget händer.

För precis som alla andra drabbas jag av vårsjuka och en liten molande känsla i hjärtat, men ingenting händer. Fick en djup analys av en kompis i helgen att jag är hemskt dålig på att ragga och har så dåligt självförtroende att det gjorde han arg... Han verkade mycket besviken på mina resultat under våren, men jag har inte försökt riktigt heller...

Hellre safe then sorry har varit min stil nu under en period, de gånger jag har försökt har jag varit för packad att bry mig, om det har varit anledningen att jag lyckats när jag försökt det låter jag stå obesvarat...

Jag har en sjuk tendens att falla för de icke villiga och glömma alla andra, inte skitstövlar som alla andra brukar gnälla på, nej snarare sådana som precis kommit ur förhållanden och ja leker av sig.. Inte riktigt det jag vill ha kanske, eller ännu värre dem som väntar förhoppningsfullt på den andre partnern. Vem blir då boven i dramat om inte jag. Jag kanske ska börja bryta mönstret, men det får ske efter torsdag nästa vecka, då är tentan klar och jag kan känna mig ganska lugn.

Det är inte att jag vill ha en rest men jag har aldrig skrivit så dåligt att jag varit nära en rest så jag har tappat stinget lite. Men stressen sparkar väll igång på lördag någon gång efter jag har arbetat klart på Barn Nolia...Cigg och kaffe, samt en stor mängd choklad blir strategin. Ska erkänna när jobb och skola hopar sig över mig så hade det varit skönt att ha någon att gnälla till och någon som kunde tycka synd om mig lite mer än vad jag gör...

Nu hänger liksom allt på mig, det finns inget skyddsnät, det måste funka och så är det. Det är utmattande ska ni veta. Over and Out från the soul of skin and bones

Ett litet ställningstagande...

Ett tillägg egentligen till mitt tidigare inlägg, jag kommer aldrig tacka nej rakt av till kolhydrater! Jag kommer aldrig börja leva på endast kött
nr1 för det är ett jävla slöseri på mat,
nr 2 för att jag mår illa (totalt spyfärdig) av tanken på det,
nr3 jag älskar allt grönt! Alla frukter och grönsaker är det jag älskar!

Sen är det min övertygelse att det är grymt skadligt för människor att endast leva på kött, vi är inte gjorda för det, ketos är inte något positivt om någon nu missat det. Dem som utesluter kolhydrater kanske också ska fundera på varför de lider av förstoppning regelbundet...

Jag ser hellre att folk blir vegetarianer än att man slutar äta kolhydrater helt. Nu blir det ett par morötter ha ett bra liv alla vettiga =)

Arg på mig själv...

Ja inte riktigt ovanligt när det kommer till mig, men idag har jag dödat mitt självförtroende och personen i spegeln är inte den jag vill vara just nu. Under dagen har jag fått massor av saker gjort, men imorse när jag vaknade kände jag inte mig lika vacker som vanligt och kände bara mig störd av det jag såg.
Jag vet att jag inte har gått upp i vikt, det är mer en känsla av allt jag ätit under dagen och att det var länge sedan jag tränade som tillsammans gör att bilden av mig själv blir ett fet äckligt snorigt monster med slemspår efter sig...

Nu ska påpekas att längesedan jag tränade är sisådär 1 vecka sen, och då räknas inte alla mina långa promenader under dagarna...
Nej jag tror jag grundlade detta igår, då det var andra dagen i rad jag åt något sött, och idag blev den tredje och bägaren rann över... SÅ äcklad av mig själv och blind för verkligheten ska jag iväg till jobbet, sen när vi kommer hem blir det jogging tur.. för träning kan ge ett endorfin tillslag och smärtor i kroppen så jag glömmer allt annat jag plågar mig själv över....

Sen vet jag att jag kan sluta äta socker, det som hindrar mig är tillgången på pengar. Om jag hade mycket mindre pengar så har jag inget val så då spenderas det inga pengar på godis och matrutinen hålls normal... Nu har jag låst in plånboken i en låda i köket, nu får det vara helt enkelt...

Vad säger att jag inte kommer lyckas denna gång bara för att jag inte gjort det andra gånger? Ja du,bra fråga ÖNSKA MIG LYCKA TILL...Over and Out

Långfredag, på mer än ett sätt...

Ja långfredagen har återkommit, ett år till har gått och inte märks det på något speciellt vis. Jag och vovven har tagit ann en filosoferande livsstil, jag i soffan och hon på golvet... vem av oss som har den djupaste insikten har vi inte kommit fram till ännu.
Jag har dock funnit sanningen idag i en av mina totala favoritböcker. Betänk detta alla ni humanister.

"En gång i tiden var saker och ting så mycket enklare. Då var universum fullt av okunskap och vetenskapsmänen fick vaska sig fram likt guldletare som lutar sig över en bergsbäck på jakt efter den gyllene kunskapen gömd bland oförnuftets grus, osäkerhetens sand och vidskepelsens åttabenta och håriga simmande små tingestar.

Till och från reste någon sig upp och sa saker som " Hurra, jag har upptäckt Boyles tredje lag" Och då visste alla var man stod. Problemet var bara att okunskap var så mycket mer intressant, i synnerhet den stora fascinerande okunskapen om de väldiga och viktiga tingen, såsom materia och skapelse. .... Så istället för att ägna sig åt riktig vetenskap ( som till exempel att hitta den där förbaskade fjärilen, vars vingfladder är upphovet till allt de oväder vi haft på senaste tiden och få den att sluta fladdra) började vetenskapsmän plötsligt tala om hur omöjligt det var att veta något och att det egentligen inte fanns något man kunde kalla verklighet att veta något om."/ Citat från Terry Pratchett ur Häxor i faggorna.

Detta tycker jag flummande humanister ska betänka, för om man kommer fram till detta betyder ju det att deras yrke inte borde existera, för de försöker studera något som inte finns. Vi kan lika väl starta en institution för studier av tomtar.
Men om vi försöker bevisar att vi inte existerar och får rätt i den frågan skulle vi upptäcka oss själva svävande i den tomma rymden. Så varför försöka bevisa något sådant? Det kommer bara sluta olyckligt.. Over and Out från Pratchett studiernas lååånga fredag