Just horny hunny..

That´s how life is, when you're single.. Eller vad säger man när huvudsamtalsämnet med vänninor blir sexleksaker snarare än män. Ibland behöver man bara det ena och inte det andra, ibland behöver du vatten men inte öl, ibland behöver du solljus men inte värme.

Men jag ska vara ärlig att skriva ett inlägg om kvinnlig kåthet får mig att darra på manchetten, för oh my god hur ska det passa ihop med min image vad hände med den fina lilla flickan som borde, kunde, ska var vara så asexuell.
Men alla är vi det, alla kan vi titta på en människa och det enda vi får i huvudet är hur vi trycker upp personen mot en vägg och sätter igång ett rejält grovhångel med hungriga händer som söker ett mål..
Du vill bara känna den där råa känslan av passion och njutning, utan några som helst gränser, eller kanske är det just det som är saken. Att det fanns en gräns och nu balanserar du på den med dina bara fötter och bara njuter av vinden som blåser uppför våra nakna ben.

Det finns alltid så konstiga gränser kring kvinnlig sexualitet som du bara vill riva ner.
Som singel stirrar du så ofta på den där tunna linnan som markerar gränsen och funderar, what if..
What if it isn't there..
Vad kan jag då göra, vad har jag missat som stirrar på gränsen och inte kliver över den.. Så du tar sats och hoppar..

När du landar, ruffsig, småleende och hungrig efter mer, då har gränsen bara suddats ut till en tunn dimma. Åtminstonde för stunden.  För erkänn ibland är vi bara rakt av kåta, allt vi vill ha är dig, just nu, just här och ja tack med lite mindre kläder..

På en trappa vid en tall..

På en trappa vid en tall sitter en liten själ.
Tystnaden susar runt och avbryts bara av en hackspetts hårda skratt.
Snön virvlar mjukt som anddun i himlen.
Kylan är skarp mot kinden.

"Om" tänker själen.
"Om det här är allt jag minns från den här tiden"
"Då ska det vara ett minne som ska tysta arga elaka röster som river och sliter i mig."
Suckande och smått leende solar sig själen i det bleka solljuset som strilar genom en grafitgrå molnbank.
En liten stråle letar sig allra längst in i dom mörkaste vrårna.
Torkar dom allra tyngsta tårarna.

"När" tänker själen.
"När min kärlek är som tyngst och känns så långt borta från mig."

"När det här är allt jag minns ska jag njuta av den värme som smekt min kind."
Tyst lyssnar den bleknande själen på viskningarna i vinden och låter den leka med håret.
Så går vi in och glömmer den dagen..
Varför skulle vi njuta nu när vi alltid tror att vi kan njuta en annan dag..
Själen gick in men jag sitter kvar och njuter än.. 
Det blev så lugnt och skönt..

Två dagar in.. redan seriös..

Jag har bestämt mig för att få ordning på mig själv, i mitt kök ligger nu en lapp med orden..

Disciplin - Morgonövning

nedskrivit med stora bokstäver och där skriver jag ner alla övningar jag gör varje morgon totalt 3 övningar, armhävningar, sittups, och rygglyft. Tjugo stycken totalt, varje morgon.
I två dagar har jag nu gjort det här.
Det finns även en extra ruta på mitt papper, där skriver jag ner all konditionsträning som sker under dagen, promenader, skidåkning, löpning osv. Än så länge står det bara löpning ca 3km (TUNGT) och promenad 2,5km men det har bara gått 1.5 dag på schemat än. 

Men så blev jag ännu seriösare och skrev ett träningschema på baksidan...

Allt detta bara för att jag vill gärna delta i Aim challenge i år, och vill ha med mig lilla syster också!
Nu är ju den lilla damen idrottslärare och kan träna på jobbet, själv får man ta tag i saker på sin fritid hör och häpna..
Så fram till den 3 april ska jag försöka träna varje morgon, och konditionsträna 5 av 7 dagar i veckan, och det måste bestå av minst 5.5km längd eller runt 3km löpning.

Inombords är det en liten röst som skrattar sig blå över att jag redan har träningsvärk.. och låter därför den här lördagen bli den första vilodagen..
Den här lilla rösten tror inte heller på detta ack så seriösa försök att bli multisportare.

Men så som jag räknar så kostar mig den här träningen inte 3000kr/månad i en grundkostnad vilket det gjorde att ha häst och sen tillkommer ytterligare 2h/dag i  bara skötsel och en stor budget för eventuella skador som kan ske. Vi får inte glömma alla andra små saker som kommer till bara för att det ska gå att utöva sporten, som byta av utrustning, hovslagare, veterinär, försäkring...
Så speglar man allt med ridningen och hästägandets stora budget blir de flesta sporter billigare i längden.. Mycket billigare.

Men frågan är om det kan bli precis lika roligt, för jag är hemskt längtande och sugen efter en häst igen.. Men du har aldrig hört om vilodagar för hästägaren även om hästen vilar, eller att du kan ställa undan hästen (plus allt annat arbete) för 3 veckor och fokusera på annan träning.
Hästägandet är inte bara en sport, ett nöje, det är en livsstil som äter ditt liv och du älskar det, du offrar din själ och din plånbok.. Ja allt för att bara få mysa ner dig med ett djur som älskar dig villkorslöst..

Och det är nog så att jag känner att själva livstilen inte passar min bostadssituation eller min plånbok just nu.. När jag skaffar häst igen vill jag kunna ha den hemma, jag vill kunna njuta av en koppkaffe till tuggande hästar en tidig morgon. Jag vill leva hästlivet till 100% för jag blir bara så frustrerad när jag bara får 80%.

Så då ger vi oss in på konditionsidrotter istället.. det är i vilket fall billigare men kräver kanske lika mycket om inte mer fysiskt hårt arbete, tyvärr bara med mig själv och inte med ett fluffigt stort djur.

Oj så synd... Eller?

Jag undrar när den dagen kommer att en uppdatering att någon har ett förhållande på facebook får kommentarer som
"Oj så synd!"
"Oh nej.. så sorgligt, men man kan ju alltid hoppas" eller " Ja ja det finns ju alltid fler fiskar i sjön".
"Jaha nej jag har aldrig gillat honom ändå..."
Varför inte ta en klassiker.
 "Jaha så kan det gå, men det är bara att rycka upp sig och komma igen!"
För det är ju vad vi singlar får som kommentarer om vi råkar gå från ett förhållande till inget förhållande.. Där egentligen ett förhållande innebär ett löfte om tvåsamhet (oftast, inte alltid) och singel livet en total frihet och öppnar upp för alla möjliga roliga utvecklingar..

Okej då ska vi erkänna att jag säger det här medans jag lyssnar på min förra kärleks spotify lista, jag kan ju inte rå för att mannen har grymt bra musik smak. Och vi är helt över på alla sätt och vis.. även om jag fortfarande har din film, och du har fodralet..

Men det som stör mig så mycket är att det alltid ska uttryckas en sorglig empati när människor blir singel. Jag har under veckorna som gått haft stor lust att skriva på varje singel uppdatering som kommer fram "Yes, well done, jag vet det känns hårt nu men jag lovar du kan ha så mycket roligt nu med som singel!".
För livet tar liksom inte slut.
Så när snön nu faller här utanför, jag själv har en alltför stor fleecetröja och BH:n ligger över en stol vid köksbordet.. så är livet inte allt för illa. Jag har inte bråttom någonstans, flingorna kan singla snabbt ner och joina alla andra i en driva, en bland alla andra.
Men jag tar saker lite som dom kommer just nu..
Vill jag läsa en bra bok får den svälja hela min värld i ett par bra dagar och långt inom mig känner jag mig mer trygg och säker än på mycket länge.
Så tyst ställer jag mig på bron och tittar på snön som täcker min bil som ett mjukt och fluffigt täcke, kylan biter ner sig i mina nakna fötter och jag drar filten närmre runt mina nakna ben.
Ett djupt andetag... lugn och frid.. för en stund..

Om saker var konstanta i livet hade vi likaväl kunnat vara döda, för det är precis vad döden är, konstant. Att saker förändras det är vad som kallas för liv.
Hur hårt det än kan kännas i början så lever du lite mer.. varje gång saker förändras.
Jag hoppas jag kan se på förändringar som något positivt så ofta det går..
Men ibland är det tuffare än andra gånger.
Just idag känns det enkelt.

In sickness..

Läste idag på hur jag ska ansöka mitt examensbevis. Där ska jag intyga på heder och samvete att den information jag lämnar är sann, min första tanke var så klart vad händer om jag har varken heder eller samvete.. Då kan jag intyga precis vad som helst och det går inte att bestrida.

Det har varit en del snack den här veckan, från kreationism, vilket jag lämnar okommenterat. Till livet i allmänhet och imorse lämnade två kattastiska människor mig. Det är alltid lika tomt i själen, jag är egentligen inte gjord för ensamhet.
Den tär och äter på mig, den lämnar mig rastlös.
Left on my own så strömmar mitt hjärta ner i allt annat än människorna i min krets, jag tecknar, skriver och tränar.. Kliar på den där klådan av ensamhet som krypit in under huden. Försöker lugna mig själv på alla sätt som går och ändå.. Ändå vet jag att det inte går. Det är den där människan som jag älskar och bryr mig om jag behöver..
Så idag, kliver jag hem från jobbet, feber yr, sjuk och öm i kroppen, sover 4h och sen börjar det klia igen.. Ah vad gör man. Klappar hunden och önskar man var frisk antar jag.

Litet tillägg: In sickness and in health är i grunden en idiotisk formulering, det är skit enkelt att vara där för någon in health..
Varför inte skriva in sickness and no matter how horny you are at another person.. you still will only love me. Even when I'm bloathed from childbirth and hate your guts you still will understand that all I need is a hug. And I'm allways right..
Ja du kyrkan har fått mycket fel, så går det när kvinnor skall tiga..  Då blir det bara fel.

Det här är extrem osammanhängande och det speglar nog mitt liv ganska bra just nu, jag hattar runt som en halt höna som hoppar från isflak efter isflak och önskar att hon var en pingvin som kan simma.. Hönor kan inte simma som ni vet. En dag viker sig benet eller så missar jag isflaket och sen.. Sen får vi se om hönan var en pingvin.

Off-spring and valtentines day..

En dag som den här, alla hjärtans dag, valentins dag, undrar man hur livet kan förenklas ner till en enda dag att visa kärlek och uppskattning på.
Egentligen vill jag bara spy galla på en så kommersialiserad syn på kärlek och bara be alla att glömma det här, älska varje dag... både psykiskt och fysiskt.. och det gäller speciellt för oss singlar här ute.

Alla andra har ju större förutsättningar för att åtminstone älska fysiskt.. Psykiskt låter jag stå okommenterat då det är säkert precis lika illa ställt där som för oss övriga.

Men samtidigt så hoppas jag alla er i förhållanden där passionen har börjat samla damm som gamla böcker, jag hoppas ni får en passionerad natt.. och kan leva på den.. tills nästa år..
Jag missunnar er inte det här dygnet av köpt kärlek, av rosor som vissnar imorgon och kladdiga godisar som snart är borta.. Men jag missunnar inte mig själv heller alla dygn året runt när jag älskar (med) mig själv och andra och råkar glömma kladdiga godisar och röda rosor på valentins dag.
Sen kommer jag på.. Andra kommer ihåg mig, jag har faktiskt fått både kladdiga godisar och ett kort, MEN det är av barn, barn kan få en dag om året då det är enkelt att visa kärlek för det ska ju vara så svårt för oss andra att visa lite passion resten av året..

Nu till den självklara sensmoralen, om vi alla visade lite mer kärlek dygnet runt om vi struntade i telefonen, kramades och kysstes kanske skulle våra kära barn inte behöva Valentins dag. Då kunde dom ha valentins dag när dom helst kände för det.. så som vi drömmer att alla våra relationer ska vara tills vi dör.

Thats how Off-spring and valentines day are connected. The Offspring – The Kids Aren't Alright

Vi som tänker som sport..

Överanalyserande människor där ute, jag vet att det finns fler än den här själen på den här sidan av skärmen. Varför gör vi detta och varför ställer vi oss frågan som att det är något vi vill sluta med? Det är alltid ett klagomål på vår förmåga att ta in så mycket fakta som möjligt, tänka och dra felaktiga och korrekta slutsatser..
Jag tror aldrig att jag kommer sluta analysera och tänka kring människorna i mitt liv, hur deras hälsa är och hur deras liv utspelas där bakom fönstret jag vandrar förbi med huvudet fullt av tankar.

Det är så väl för min egen skull jag lyfter bladet från munnen och hoppas alla ni där ute förstår att det är inte bara en ovana, det är ett behov, en övning för min hjärna att dra slutsatser. När ni andra sitter och fyller upp korsord skapade för er eller ser på tv-shower innehållande löst tagen fakta så betraktar jag det jag vet kring era liv och skapar mina egna blanka rutor som jag försöker fylla med faktan jag har runt omkring mig. Den blir inte alltid helt korrekt, men vissa delar grundar för nästa beslut som påverkar er.

En gång under en resa med min syster fick jag den här kommentaren "Du vet alltid nästa steg, du vet alltid vad du ska göra här näst liksom."  Jag kan inte annat än hålla med.
Jag har en lista över alternativ där situationer som kan ske får utspela sig och man försöker välja det minst onda/smärtsamma/ tråkiga alternativet. Det är konstant pågående process som växer med fler och fler steg. där alla aspekter betraktas som pusselbitar som inte riktigt passar ihop och sen börjar bilden sakta växa..
Luckor finns det alltid och vissa bitar med massor av blå himmel kommer jag aldrig få in, men i slutet kan vi se bilden av den alltid fluffiga kattungen med rosa band runt halsen på någon äng i en flätad korg..

Så att alltid analysera är en sport, en utmattande sport precis som mycket annat. Men vissa av oss blir proffs och lär oss när vi borde hålla käften för kattungen ser mer ut som en flodhäst just nu så då ligger någon bit i pusslet fel.. Totalt fel..

Jag kommer aldrig sluta med den här totala hjärngymnastiken med era liv, där jag betraktar dig och försöker se er, verkligen se den du är men utan att fråga för mycket för att förstå vem du är. Se om jag sen har fått en kattunge eller en flodhäst..