En dag i Sveg

Det blev en dag i Sveg.
Men inte en så tråkig dag som man kan tro att en dag i Sveg kunde råka bli.
Jag hade en trevlig chaufför som jag pratade med hela vägen till Sveg, han visade mig dit jag skulle och gav mig direktiv för dom andra ställena.
Pussade på 5 fina Leonbergers som var på promenad och talade med en medlem till brukshundsklubben och införskaffade lite information om hur den var.
Bra är en god sammanfattning, man får en chans att träna själv och slipper trängas informerade hon mig om.
Därefter tog man en promenad genom ett Sveg som höll på och vakna upp i solljuset, ganska fint faktiskt.
Gjorde en stor införskaffning av dragsele till hunden, lånade massor av böcker och pratade med en mycket trevlig bibliotekarie.
Dagens höjdpunkt var det otroligt intressanta optiker besöket, nu är allt klart för att ansöka om lämpen och börja övningsköra. Fick en förklaring av dom olika undersökningsmetoderna och varför man nyttjade just dom. Optiker har ett mer komplicerat jobb än man tror.

Smet in på det lokala fiket för lunch.
Mycket mysigt och ser bättre ut på insidan än på utsidan.
Råkade tjuvlyssna mig in på ett samtal mellan två lokala förmågor i min ålder som skämtade om gästerna som kom och gick på fiket..
Sen Råkade jag ringa A och råkade redovisa ganska högt för honom inom möjligt hör avstånd för personerna i caféet vad dom hade sagt om alla andra gäster.. det medans jag gick och lämnade brickan.. så de var säkert inom rimligt höravstånd för alla i caféet.
Dom hade gått när jag kom tillbaka från toaletten, fick ett finurligt smil från en gubbe där. Flinade bara tillbaka.
Jag är inte ond.. bara rättvis. Med en gnutta skadeglädje..

Sen blev det badhuset och konstaterade att försöka dyka 3.8m med en ganska ny förkylning är en dum idé.
Tryckutjämningen gick sisådär kan vi konstatera. Därför blev de lite dykning på längden istället och nådde nästan mina 13m som jag försökte få ihop. När jag i min fåfänga och i smyg valde att släppa förbi en äldre pensionär en halv bassäng före för att försöka simma ikapp och förbi så fick jag kramp. KRAMP i hela höger foten, det var plågsamt att paddla sig till grunt vatten och inse att man ska inte göra så när man är otränad.
Men jag hade tagit honom om jag inte fått kramp.. inte illa..
Myste i vattnet resten av tiden, för att sen försöka svimma först i bubbelpoolen och sen i bastun. Lyckades nästan i bastun som vanligt.
Värme och jag är inte en god kombination. Helt slut var man när samma trevliga chaufför plockade upp mig på hemvägen och körde mig hela vägen till dörren.
En dag i Sveg som blev riktigt bra!
Over and Out.

Nytt liv Ny luft inte riktig samma jag längre...

När självständigheten växer till den grad att du faktiskt är mer än det du utför, när jag inser att jag har en stadig inkomst, en säkerhet så lägger ett lugn sig och jag inser att vissa saker förtjänar inte jag.
Jag förtjänar inte att bli bortglömd, sårad och irriterad av människor som borde värna om mig. Jag är så pass självständig att människor som stör sig på det stör inte mig längre. Det är ju inte mitt problem eller hur.
Jag trivs på mitt jobb, ser en möjlig framtid och känner mig som att jag har har landat i den här fjällmiljön och livet här. Köpte längdskidor som ska tas upp på öppna fjället på söndag om vädret tillåter. Jag vet inte men jag har klivit ur melankolin. Jag har slutat ta på mig ansvar som inte är mitt och insett att jag har mycket goda vänner runt om i Sverige. Självgod ja kanske men den som nyttjar ordet kanske skulle behöva lite mer av just det.

Jag har alltid trott om mig själv att jag kan bli precis vad jag vill bara jag bestämmer mig och inser nu när den här utmaningen börjar bli vardag, utmaningen att flytta till en liten ort själv utan körkort och överleva, att man växer och ja jag kan verkligen bli precis vad jag än sätter mig för... Varför satsa på något så enkelt som att bli rik? Varför inte satsa på att bli riktigt lycklig och slippa bli styrd av alla andras ideer om dig själv? Det är det svåra! Rik kan vilken apa som helst bli, lycklig bara vissa få.

Jag växer utanför ramar andra vill finna mig inom och blir förvånade av när man kliver utanför dom. Förvånad var väll ett snällt sätt att framföra det på, irriterade och kanske lite chockade.
Ibland finner jag denna nya livsglädje lite jobbig, man ska inte njuta av livet när man har 39 graders feber och ligger sjukskriven hemma för första gången. Men jo lite gjorde man det men samtidigt visst var de lite synd om mig också?
Men jag tog mig igenom det också och mår helt okej idag första feberfria dagen med en skidtur i kroppen, varför vänta när man kan vara död imorgon?

Därför försöker jag leva efter mina nya regler, är de något som försöker göra att man mår sämre och man inte förtjänar det varför bry sig? Och om man bryr sig låt någon som är orsaken till det få veta exakt hur illa sårad man blir av deras beteende, för det är inte din sak att bära ensam.. men jag har aldrig varit något för att hålla saker inom mig, vilket dom som läst den här bloggen borde veta vid det här laget.

Over and Out från Lofsdalen

Nytt liv nytt jobb men samma gamla ideer.

Jag har påbörjat min tid som förskolelärare i Lofsdalen, en helt annan verklighet än den jag är van vid från min utbildning men samtidigt en erfarenhet som behövs någonstans.
Efter två veckor så börjar man landa i livet som arbetare, man börjar inse att när jobbet är slut är det slut, det måste inte med hem och behöver inte avhandlas på ledig tid.
Jag är inte upptagen längre, jag har inte saker som måste utföras på ledig tid.. jag har tid för att ha ett liv utanför min huvudsysselsättning..
Det har jag inte haft på 4.5 år och känner mig redan lite handfallen. Det är svårt att vakna upp och se att mina händer är tomma på vardagskvällarna och inget pockar på mig att det behöver bli utfört. Jag har tid att ta det lugnt och att skapa annat, en hobby och jag vet inte vart jag ska börja.

Positivt den här veckan, dom har äntligen skottat mitt tak och de har slutat låta, dock verkar lite spån läcka ner från taket till min bostadsvåning via en av pelarna under skottningen, så trycket måste varit massivt känns det som. Men nu är de borta och borta är en av mina största orosmoment och borta är en sak att engagera sig i... tragisk man är ibland.
Kanske skulle man försöka bli en duktig poet, eller en godkänd tecknare, kanske lära sig knyppla men det känns så jäkla meningslöst... vad leder det till? Jag som alltid identifierar mig i det jag gör, när man inget gör så är man inget, hårt liv eller hur?

"Så du saknar begåvning och talang? Du kanske ska bli lärare?" ur Terry Pratchetts Mort.

Jag skrattade gott åt det här skämtet idag, för ibland är de så man känner sig, du är inte bra på något specifikt så du kanske ska utbilda andra till det? Hjälpa andra att förverkliga drömmer du aldrig lyckades med, men va fan jag har aldrig misslyckats med att förverkliga någon av mina drömmar hittills så vad sitter jag och säger?
I mina bästa ögonblick brukar jag få tanken att jag skulle kunna bli exakt vad jag vill om jag bara bestämde mig, för så skicklig är jag.. och tjurig och bestämd.
Men samtidigt så inser man att om det är så varför är du inte det? Eller är jag det jag vill? Jo kanske, jag är ett steg närmare i min plan till att bli självförsörjande och ha en stadig ekonomi som kan ge mig möjligheterna att förverkliga mina idéer och drömmar. Vissa har 5 årsplaner..jag har 20 årsplaner.. med möjligheter till tillägg och modifikationer. Men med tydliga mål!

Nej nu ska jag författa ett brev i mitt chick lit liv som det blev kallat förra veckan till min atypiska chick lit manliga bekant. Mitt liv är en klassisk chick lit för jag är tjejen med utbildningen och livet i stora staden som söker livet på landet i ett litet samhälle. En kultur krock och dessutom med en komplicerad kärleksbakgrund som återkommer och blir aktuell i livet igen. Jag hade läst den och kanske tyckt om den... men samtidigt är mitt liv så billigt?
Nej nu blir de Bridget Jones dagbok för hela kvällen i mina rosa pyjamasbyxor och duntofflor..
Over and Out

Vi sa.

Vi skrattade och pratade över telefon under en timmes tid.
Sa till dig att du kan inte få några löften på papper om vad vi är för varandra. Frågan kom om det kanske kunde ske en gång i framtiden.. "Ja om du sköter dig" svarade jag.
Vi lade på när tiden var slut för oss, men något gnagde på mina ben och hjärterot.
Vad var du fått mig att säga?
Vad var det du alltid frågade? Hur jag kände för dig?
Vad var det du kallade mig inför andra?

Ilskan växte inom mig, vem var du att sätta upp namn, ord och benämningar kring vem jag var och vad jag känner? Vem var du att pressa in mig i vad jag inte riktigt visste var.
En lista ramlade ut på papper där alla dina misstag stod.
Arg, skickade ett meddelande ring mig.
I panik i tron att jag åter hamnat i en olycka ringde du.
Nej den här gången var det du som hamnat i problem.
Hur vågar du sätta den frågan inför mig, att tvinga in mig i en position där jag inte ville vara!
"Men varför har du inte sagt ifrån?" klämde du ur dig..
För att jag gör det nu blev svaret.
Varför pressar du mig dit jag inte vill vara?
" Det har jag inte gjort!" Försvarade du dig..
Jo i mina öron är det vad du gjort, du frågar saker du inte ska fråga, saker jag inte kan besvara, saker jag blir tvungen att besvara, då jag inte kan stå svarslös.
Frågar om förhållanden, kärlek, relationer, och känslor. Ord som järnstänger som bygger in min själ i ett fängelse jag inte vill ha, och som jag inte kan acceptera.
Som jag revolterar och rymmer ifrån.
Inte ska du kunna bygga dig själv på mig, var stark ensam först
Inte ska du kunna känna att du vet vart du har mig

"Kanske skulle du ha frågat innan du nyttjade termen flickvän" sa jag
"Det handlar ju om drömmar och en önskan!" svarade du
Men tanken att du tog rättigheten från mig att välja kanske gick in... arg upprörd och spänd sa jag godnatt och sen gud vet..
Du verkade irriterad, arg, trodde något allvarligt hade hänt..
Det hade det men det insåg inte du riktigt.
Du hade klivit in på mitt område där du inte hade något att göra, klivit in genom dörren satt dig i soffan och inte förstått att du tagit dig friheter.
Kränkt mig som person, tagit saker för givna.. hur kan man kränka någon med ömma känslor kan man undra, genom att ta dom för givna!
Så kliv ut ur mitt område fort som fan!
Kanske tog det mig tid att se vad du försökte med, kanske tillät jag dig att kliva över för mycket men inte idag.. något har gnagt på mig och nu vet jag vad.

Du sa att du förstod, att du inte hade något problem med att backa och vänta på mig.. du lät butter och irriterad.
Frågade om det var något annat som hänt som påverkade hur jag reagerade.
Nej sa jag, men jag vill dra en gräns, för det här skrämmer mig, skrämmer mig så mycket att jag fräser ifrån och ber dig backa.
Okej, det hade gått in svarade du.. tiden var slut och du hade inte mer tid att prata för, vi lade på och jag var fortfarande uppjagad och fundersam över vad som sagts och vad som uppfattats..
Hur det skulle bli sen för vi sa...
Vi sa att ingen av oss var dom som backade ur och flydde.
Jag har inte flytt men blivit skrämd, backat och står nu och ser ut över vidderna för att försöka förstå vad som hände och vad som kommer hända.
Det går aldrig att veta..

They said all teenagers scare the living shit out of me
They could care less as long as someone'll bleed
So darken your clothes or strike a violent pose
Maybe they'll leave you alone, but not me...

Så sant då den här kvällen lutar åt en snabb avslutning..okej kan inte förskjutas att jag är grymt sugen på en cigg och vill inte riktigt avsluta mina funderingar riktigt här..

Så därav kommer alla dessa kära Chemical Romance text inlägg in..jag har tråkigt och skulle behöva en detonator i mitt liv för att ge det lite energi och spänning igen.. du vet att hamna på aktuten var inte så skrämmande dagen efter, I kind of liked it in a bad way.

Jag kan nog se mig själv ta lite mer risker i år. Vem vet of pist skillsen måste ju slipas på nu när jag får chansen att bo på en skidort, har ju hela våren med underbar skidåkning framför mig, vem kan klaga. Sen när snön är borta är de bara att börja träna för fjällräven classic.. Who knows de kanske kan gå bra :)
Men just nu har jag trivsel vikt eller kanske vi ska kalla de vintervikt.. och de går snart över. Från och med imorn blir de en verklighet med skoterkörning och en del ridning av busar, kanske några mil promenader också vem vet. Sen får vi se hur tråkigt de kan kännas efter 2 veckor ;).
Over and Out från min sista natt i Umeå !

My first not so sober one...

Ideer och tankar kommer enklare när man är ensam med en flaska..hm.. måste kolla.. just det ja Chapel Hill pinot noir rose, som jag fick i utflyttningspresent och därför nyttjar till mitt inspirations tema.
Wow så nu är det dags att skriva ner all dom där tankarna som man aldrig skulle säga nykter. Men mitt problem att jag har som inte några sådana tankar.. jag säger allt rakt ut oavsett om jag druckit eller är nykter. Men kanske är de dags för en reflektion över de senaste 4.5 åren i Umeå..

Imorgon lämnar man staden, för gott kanske eller så får man se, det kan bli en återflyttning.
Men samtidigt så tror jag inte det, jag brukar inte återkomma till gamla synder hur roliga dom än varit.
Tillskillnad från mitt flytt från h-stad för många år sedan så behöver jag inte skapa mig ett nytt rykte från min tidigare bostadsort. Umeå blev min första vuxna bostadsort, här slutade man vara 16 och galen. Man lade ner alla bus och tokigheter, lade dom till historien och trodde dom var försvunna likt förra årets snö. Men nej egentligen inte, man levde på dom och saknade lite vansinnighet ibland, men höll tillbaka, fann mycket goda vänner och byggde ett liv som innebar flytt varje år och fattigdom som bara studenter utan sponsrande föräldrar kan uppleva.

Så ikväll när jag skriver dessa ord skäms jag inte för den här perioden, det var 4.5 år av mitt liv jag alltid kommer vilja ha tillbaka, precis som alla andra år jag haft. Mitt första år spenderades i osäkerhet, boende på östteg med hästen nära men vännerna långt ifrån. Någonstans där i mitten klev Aron in och ett förhållande på gott och ont påbörjades, visst njöt vi möjligen av varandras sällskap men var vi någonsin riktigt kära? Det tror jag inte. Därav avslutades det hela 1 år senare och jag påbörjade mitt 1.5 år i Umeå.
Under den här terminen av sorg, tråkigheter och ledsamhet återfann jag tidigare vänner från insparken jag glömt, alla mina underbara manliga vänner klev in och därefter även mina älskade vänster vänner. Jag vet inte vad man ska säga mer än att ni gav mig livet åter under den terminen. Vem vill inte sitta längst bak i klassrummet och måla serier om föreläsaren. Skriva ut afrikanska barn och spika upp dom på väggen för att förstå vilka som skulle motivera oss.. och dricka whiskey när man konstruerar ck1 uppgifter.
Tack för att ha givit mig en alternativ syn på skolarbete, vem trodde de var ni som skulle göra det ;).
Sen vet jag inte vad som hände, jag flyttade till Obbola och blev av med biologerna, fann en ny verklighet och kom fram till att ja Obbola är väll helt okej men de kommer inte funka mellan dig och mig Obbola.
Visst du har underbar natur men en pappersfabrik som förpestar mitt liv och en granne som får mig att ringa brandkåren nja de motiverar inte mig till att stanna kvar.
Så åter till staden, nu till ett liv som vikarie, lärarstudent, och den ständiga singeln... inte för att mitt liv saknat män men dom blev aldrig långvariga...gud vet varför men dom dög nog inte riktigt..
Så var vi nu här, jag skriver på mitt examensarbete och flyttar från Umeå, under vägen har jag dessutom skaffat hund och insett ett flertal sanningar.. bland annat att sådana som jag är inte för alla men samtidigt kan sådana som jag fånga dom mest udda människor i mitt nät så varför ska man inte ta reda på vart den där udda tråden kan leda. Jag har alltid klarat mig innan så varför skulle de ändra sig?
Mitt mål med livet kommer aldrig vara att bli rik, är jag lycklig så räcker de långt..
För det är ett svårare mål än rikedom när det kommer till mig. Så nu återvänder jag till rötterna för att avsluta vissa trådar, påbörja nya och fortsätta väva mitt liv till den mycket komplicerade väv som påbörjades 2003 när jag flyttade hemifrån blott 16 år gammal.

Varför göra livet enkelt? Det är aldrig dom som blir ihågkomna!
Så låt oss starta ett nytt äventyr med samma huvudperson men med fler statister... det blir som MacGyver, något att minnas!

Musikhjälpen..hjälper fler än bara barn..

Om man känner för att lyssna på mitt lilla förvirrade inslag klockan 09:27-28 i tisdags så kan man göra det på den här länken. Kul att kunna lämna en hälsning till någon som möjligen kunde ha haft en chans att lyssa på den, men nej de gjorde han inte.. strunt i vilket, Sverige fick vakna upp till en underbar låt och jag med. Sen kom jag ju igång ordentligt med att skriva den dagen också så musikhjälpen hjälper fler än barn, dom hjälper mig att vakna på morgonen ;).
Och hålla mig vaken hela dagen när jag bara vill slå huvudet i väggen och svimma av... och hela natten när jag befriad från skrivningen tillfälligt och inte kan somna.

Men annars är musikhjälpen årets höjdpunkt och jag väntade hela måndagen med spänning på att de skulle börja. Nu när de snart är fredag och jag flyttar till Sörbygden på lördag så kommer de bli begränsad avlyssning på felsägningar om att dom arbetar MOT försäljningen av barn.. men de ska väll hinnas med nånstans i schemat.
Nej ut i snöstormen med hunden, livet leker häng på!