The Help.. En kort recension.

The Help
Innan RUT-avdragens gyllene era fanns det en tid när samma typ av arbete kunde utföras utan att den anställde fick del av det samhälleliga skyddet. När den arbetande fick en minimalisk lön, kunde förvänta sig trakasserier och uppsägning om dom öppnade munnen inför sin arbetsgivare.
Där den arbetande fick en egen toalett att gå på ifall att personen kunde smitta arbetsgivarna med nya bakterier. Den arbetande fick även ha speciella bestick, glas, muggar och aldrig ta i sin arbetsgivare ifall den anställde kunde bära på någon annorlunda smitta.
Den anställde kunde nästan ärvas från en familj till en annan och beskyllas för stölder eller liknande förargelse väckande beteenden som att deras dotter kliver in på arbetet och då förlora sitt arbete utan någon uppsägningstid.
När den anställde skulle ta sig hem fick man sätta sig i en specifik avdelning på bussen, äta på en egen restaurang om man hade råd, de anställda fick även flytta sig direkt ur vägen för de som tillhörde gruppen som anställde dig.
Du arbetade när din arbetsgivare begärde det och fanns som en konstant tillgång i hushållet..
 Och allt detta för att du var... Svart.. 


För alla er som inte ser kopplingen mellan dockan i Kalle Ankas jul och förtryck eller ni som röstar på SD, se filmen och anser ni då fortfarande att så ska vårt samhälle vara..
Då undrar jag hade du kunnat döda en annan människa bara beroende på dess hudfärg eller nationalitet? 
Hade du kunnat döda någon då dom begär att få ha männskliga rättigheter och inte vara ett djur på flykt?
Om inte hur kan du då begära att någon som riskerar att dödas eller förlora sin familj ska nekas skydd i ett land som vårt? För då nekar du dom rätten till att vara mänskliga och Du har med ens slutat vara människa och återgått till att enbart vara ett djur som pinkar revir.
 

Jul med mm.

Egentligen borde detta bli ett bildbombnings inlägg men tyvärr saknar jag bilder som kan beskriva känslan av låsta bakhjul på en bil 3mil hemifrån och känslan när man lyckas få loss dom.. För det var de andra som hände idag efter att vi hade bakat bullar..

Vi har dessutom hunnit med att göra köttbullar och revben och att göra en sällsynt god fisksoppa.. Jag kommer nog hinna gå upp alla mina kilon som jag tappat då jag inte gör annat än äter men så får det vara i sådana fall ;) eller så Imorgon måste längdskidorna fram för att stilla mitt jämnvikts behov.. Nu ligger jag i broderns pojkrum vilket är mitt gamla rum och känner mig som fjorton igen. Godnatt världen!

Gamla sanningar... och myror

Jag har suttit och läst gamla inlägg, skrivna av en tidigare version av mig, en 1.5 version och här sitter nu 2.0 versionen sproilans ny men byggd på samma chassi och har ett bättre RAM-minne och en bättre processor.
Alltså vem var hon? Hon jag läser om nu, hon som skriver som om världen kastade ord, tankar och jämförelser över henne och hon bara säger FUCK OFF till det som inte passade. Den nya 2.0 versionen är lite mer tam, tråkig och har inte alls samma sprudlande sjuka och sarkastiska ton längre.

2 hela år sen hade jag spenderat en helg på sjukhus sparkad av en häst, jag skrek ut alla tankar i min smått galna hjärna som en revolterande tonåring. Jag försökte se det sjukt positiva i allt som en småreligiös pingstvän med en satirisk tvist passande en djupt troende.
Jag blir småkär i mig, själv, hela den där fuck off attityden.
Men jag gillar den här lilla helylla människan jag börjar bli nu, världen går under för att människor beter sig som fiskmåsarna i Hitta nemo, MIN MIN. Men jag ser inte längre den hypade lösningen, jag ser mer lösningar som betyder att man skärmar sig från det man inte vill ha i sin värld, men att blunda är detsamma som att säga att det är okej, det är det inte!

Men vart tog super duper människan som har åsikter om allt vägen?
Jo jag finns fortfarande här, för att låta tillräckligt schizo, men jag är den människan på jobbet hela 8h om dagen.. så när jag kommer hem kan jag stänga dörren, eller sätta mig på trappan och låta "henne" småle åt dagen och muttra saker om vuxnas dumhet och barns totala genialitet. Barn har inga gränser, dom har inte hunnit göra sig några än och fantasi är det som skiljer genier från andra.
Men okej, gränsen mellan geni och galen kan väll vara tunn.. än så länge är man på rätt sida ;).

Vuxna tror att dom inte förstår.. men va fan har ni ens försökt?
Alla kan, det är min grundståndpunkt i allt, alla kan förstå någonting och har du förstått myrans ben kan du snart förstå dens antenner, och sen kroppen och voila du har en myra som du kan mata eller äta.. eller mata någon med.. och då förstår du samband..
Som att myror smakar illa.. och bits.. så ät inte myror.

Kan du förstå något så svårt som en myra är väll kvantfysik en baggis.. det är ju mindre än en myra och har lite coolare förmågor.. och dom bits inte.. Så tro inte att du inte kan förstå saker, känn dig liten i världen för det är du. SÅ extremt liten i en så stor och utvecklad värld, det är häftigt att vi är så små..

Edward Sharpe & The Magnetic Zeros – Janglin

Så blev vi ledsna igen...

På spotify försvann din och min lista  för någondag sen hos dig.
Jag har gått och undrat hur du har tänkt när den fanns kvar, kanske har det burit lite hopp och den lilla tanken "tänk om".
Men idag såg jag att den var borta, försvunnen, ett kapitel som aldrig har funnits, så enkelt det är i vår media super moderna värld att släppa taget om något, tryck delete och du är färdig.. Borta, för alltid, no more och inget mer hopp.

Så då blev jag lite ledsen när jag såg det.. Men inser samtidigt att det skulle ske någon gång, frågan var bara när.
Så nu måste kanske jag också ta tag i det sura äpplet, skicka det där paketet med saker som inte är mina för det är inte lika enkelt att deleta faktiska saker i den här världen, inte känslor heller.

Men jag blir ledsen för det är och kommer fortsätta vara lite tomt på en hylla i mitt liv där det en gång stod ett namn på en bra människa, och jag hatar att förlora bra människor. Dåliga människor städar jag ut med glädje men bra människor sörjer jag som familjemedlemmar.

Nej nu deppar vi ikväll och imorgon går arbetet vidare mot en stundande premiär på teatern och regissören behöver hänga med i svängarna nu.
Så för att lyfta världen lite, här är bilder på hur underbart den här ledsna regissören bor och lever just nu. Är det inte vackert på insidan får det vara det på utsidan.. Och på utsidan kan det inte regna, bara snöa...

Kvällens njutning

Fairytale Of New York
Den kändes mycket passande när minnen drömmer om att vara med i verkligheten. Det gör ju att jag missar livet just nu, så nu är tar den här underbara och totally gorgeous person och går ifrån minnena för ett tag. Ska jag nu vara singel vill jag göra det the happy way, and hur ska jag annars orka?
Så jul snart whoop whoop, och backen öppnar på torsdag! Egypten om 3veckor... Vad finns det inte att vara glad för?

Happy face!

Tro fan att vi gillar den svenska synden..

http://www.svtplay.se/video/893931/del-6-av-8-den-svenska-synden

Vem gillar inte tanken på frihet och öppen sexualitet? Ja, då tidens 70-tals feminister förstår jag på ett sätt, sexualisering av kroppen och synen på den som en vara osv..
Men visst kan man tro på feminism och den fria sexualiteten, det borde gå och få ihop tycker jag, för både kvinnor och män som "viker ut sig" äger ju fortfarande sin kropp, sin integritet, valet att själv göra vad man vill med den kroppen borde vara en del eller?
Jag vet inte om alla håller med mig.. kanske är det hela Horan-Madonnan köret som spökar igenom, men som feminist måste du ju kunna vara något annat än just dom två rollerna eller?

Men ja, jag stör mig på dom som pga sitt dåliga självförtroende plastikopererar för uppmärksamheten, som tror dom mår bättre bara för att dom ser bättre ut, lever endast på kroppen som ett ideal, det är fokuset på idealet jag stör mig på. Fan, ta folk för vad dom är, hängbröst, acne, magvalkar och bristningar..

Hallå det är inte som män kommer enklare undan, skallighet, impotens, ölmagen, muskelförlusten efter åren kring 20, hår i näsan osv osv .. men vi har ett himla fokus på att vara perfekta, äga dom perfekta sakerna och den perfekta kroppen..

Det har vi mycket nytta av när vi är 78 och begynnande alzheimer, ett liv fullt av ångest som ändå slutar med en hjärna som tror den är 10 igen.
Eller ännu värre, en kropp i krämpor men ett huvud som är friskt och kommer ihåg all den där jäkla ångesten och inser vad man missade när man nojade över sitt utseende, hem, saker och relationer till den grad att man nästan glömde att leva.
Okej relationer är viktiga men samtidigt hemskt svåra att styra, du kan påverka till en viss del men i slutet så är det ändå fler än du som har något och säga till om.. Ibland blir det lycka och underbart, men ibland blir det tandagnisslande och tårar.. Och du kan inte göra så mycket åt det, ja du kan tänka, analysera, försöka igen om du är modig men just våra relationer till andra människor är en av de svåraste saker vi kan hålla på med.

Så kanske gör vi det för svårt, lev var lycklig just då, njut av det du har, var tacksam om du vill det, ta det inte för givet och vem vet du kanske får njuta längre än 3 månader.. Varför noja över en framtid när framtiden är så långt borta, om du bara försöker njuta istället är framtiden snart mycket närmare, och den ser fan så mycket roligare ut.

Så nu har den innre vuxnarösten talat klart för dagen.
Over and Out.

Vaknar...grow flowers!

Trött men det gör ont.. så otroligt ont i kroppen, kryper ihop av smärtan. Reser mig trött, klockan är halv fem på morgonen, går ner hittar värktabletterna, somnar om..
Väckarklockan ringer, mörkt, vitt och tyst.. idag är det onsdag jag kan sova en extra timme, jag jobbade med omdömena i 3 h igår.
Sätter ihop ett sms vindögd, lite dregel på kinden och smärtfri, skickar till kollegan som svarar Ok.. Somnar om, klockan ringer igen, 8:a. Nu skymtas ett ljus i horistonten och jag måste upp, hör hur hunden sträcker på sig och dagen startar..

Eddie Vedder – Hard Sun

Flingor, mjölk, disk i hela diskhon, finner ingen glädje i att diska så då låter jag bli idag.. Suckar, morgnar är en ritual, en plåga och så otroligt tomma nu. Jag dricker inte ens kaffe, varför skulle jag, -20 grader på väg till jobbet kommer väcka mig ändå..
Lånkalsonger, den vackra Lundhagströjan, skalbyxor, jacka, hunden pinkar och gör morgon rutinen på rekord tid. Hon går bara in och lägger sig.. Och sen är det bara att gå, pudersnön knarrar under mina skor som du hjälpte mig köpa, skoterspåret är hårt, solen stiger över kanten och kylan biter ifrån.

Att gå in via förskolan är alltid en stor glädje, barn i alla åldrar, kramar, glada Hej fröken! Det är en energikick. På skolan sjunger dom luciasånger. Slösurfar runt, kollar in att dagensuppdrag är i ordning..

Eddie Vedder – Society

Rasten ramlar in,  vi talar igenom dagen, vad som varit vad vi tänker om barnen, vilka utvecklingar vi kan ta, hur denna omdömeshysteri är sjuk.. Åtminstonde för oss, vi kan inte arbeta närmare barnen än vi gör..
Sen är jobbet i full gång.
Och timmarna flyger..

Dagens slut
Alltid samma ångest, jag vill inte riktigt gå hem men inser att här får jag inget gjort.
Gå hem till en lägenhet som försöker fylla ut mitt hjärta med en liten svart hund. Som försöker vara mitt liv, men det känns så jäkla tomt.  Tomt, är ordet som sammanfattar mycket nu. Jag vill inte ha helg, jag vill inte att jag ska få ledigt under kvällarna, jag vill jobba tills jag svimmar, och vakna och börja om. Inte tänka på dig hjärtat.

Jobba,  när du tänker för mycket jobbar du för lite.. ekar mina tankar till mig..
Men nu sitter man här, ciggen är slut, dom tog slut igår, godiset smakar illa det var för länge sedan jag åt sötsaker för att jag ska uppskatta dom.. nikotinet fyller ju den delen av dealen.

Jag jobbar, självklart gör jag det, jag vill ju inte vara ledig, omdömeslistan ligger uppe när jag skriver det här  och fylls sakta på. Hunden och jag har tränat, kanske ska jag läsa den andra halvan av Fifty shades of grey, disken ligger orörd i diskhon, den gör mig inte glad diskad så då får den vara.

Men va fan nu får vi väll rycka upp oss, ta oss i skägget och sluta gå runt som en äggsjuk höna, duscha, piffa till oss, njuta av livet lite.. Det blir inte bättre än så här, ganska obvious, så vi får väll göra något bättre utav det..shit happens, time to grow flowers!
Witchcraft – Ghosts House

Knastret av morot mellan våra tänder..

Hunden och jag delar på en rå morot..Det finns inget mysigare knaster än när hunden maler ner morötter, själv har jag slut på apelsiner så därför fick det bli en rotfrukt.

Kom på mig själv idag att tänka en gång till när det kommer till ungarnas prestationer på skolan, jag har skrivit omdömen på all utom åk. 6, mina betygsbarn. Dock är deras omdömen formade fast i mitt huvud. Så varför inte dra ner på tempot, sätta fokus på bara teater, utvärderingar, och kreativt skapande ett par veckor?
Igår flöt dagen som ingenting, både jag och barn märkte av att dagen flög förbi. Idag var det motsatsen, barnen var trött, slut och orkade inte mycket mer. Jag var trött, men ville mer, det är en mix gjord för irritation.. Så jag kände mig mer irriterad än andra dagar och det märks ju alltid.
Jag gillar inte att komma hem och känna att det varit mer konflikt än behövt, irritation över små saker. Så why not, nu drar vi om spåret till andra växlar.
Schema finns det och lite kan vi hålla oss inom dess ramar men jag tror.. jag tror det kommer bli roligare än dom tror sista veckorna.
Många har nog redan tagit jullov om man ser över de hålögda trötta små liven.
Hm a horrible scheme starts out here... dom kommer längta tillbaka till skolan när det är dags för lov om jag lyckas ^^^.. Mohaha..

Jag saknar och längtar... vart är du?

Vad säger man när det är det enda ens hjärta och hjärna tänker just nu.

Hur mycket man hoppas att du läser det här.

Att jag längtar, saknar och jag vet inte.. önskar att saker slutat annorlunda.

Livet är lite tungt idag, att vara ambitiös är tydligen något man kan se som negativt.  Jag blir tvungen att arbeta lite hemifrån för att känna att jag ligger i fas.

Jag har svårt att vara nöjd med mig själv just idag. Det hade varit mycket enklare om jag visste att det fanns någon mer än jag som tyckte om mig. Någon som du. En person jag bryr mig mycket om.

Bara vila i den tanken hade gjort saker enklare, lättare, det är tungt att bära allt själv.

Veta att du fanns i mitt liv, brydde dig och någon som jag kunde fokusera på och se livet ur en ny vinkel. Dela minnen med om hotellrum, stugor, dimma, månar, sömniga timmar en sen natt eller en tidig morgon. Det känns så obeskrivligt hårt att inte kunna glädjas över dom minnena med dig längre.

Kunna få ett samtal, som lyfte hela min dag, en tråd ut från min bubbla ut i verkligheten. Till en varm själ som din. Den jag bryr mig om och ville inget hellre än dela saker i mitt liv med.

Vad gör du nu?

Är du lycklig?

Tänker du på mig ibland?

Eller gör du som jag och flyr in i allt annat för att slippa tankarna, men tankarna dom smyger in precis innan man går och lägger sig. Som får mig att vrida mig om och om igen i sängen, tankar om värme, närhet och lycka.. Borta.

Jag har en rynkad panna när jag vaknar, suckar och undrar varför, en själ som kliar som vill mer än vad verkligheten blev. Det äter min tid och mina tankar. Det är som ett behov jag inte kan tillfredställa, ett behov av just dig.

Ibland går mina tankar till att det måste vara så här att bli avgiftad, dina tankar snurrar runt precis det du inte kan få. Jag har aldrig klarat av det särskilt väl att inte få det jag så gärna vill ha.

Irriterad, grinig och ledsen går jag runt runt runt i en tom lägenhet. Det finns en film, en bok och ett linne som är dina. Jag vet inte vad jag ska göra av dom.

Ge tillbaka dom, ja säkert det vill jag, men hjälp tänk om jag möter på dig. Skulle jag orka det?

Jag tror inte det, jag vet inte ens om jag orkar gå in genom dörren till din trappuppgång eller gå förbi ditt hus.

Vad är meningen med att må så här egentligen. Mina vänner säger att det är för att jag vågade, vågade bli emotionellt inblandad. Ja det kan jag inte förneka, lika lite som min kropp inte kan sluta skaka när jag skriver det här. Med rädslan att du faktiskt skulle läsa det här. För vad skullle kunna hända?

Ingenting i värsta fall,

Allt i ett ännu värre fall.

Eller jag vet inte vad som skulle vara svårast.

För det gör nog ingen skillnad vad jag känner..

Martha Tilston – Silent Women

Mupp..

Sur blir man, alla mina bilder på tidigare inlägg är borta pga.... En klumpig utrensning av bilder på telefonen.. som tydligen den här bloggen använder som källa till bilder.. Tack Blogger för ett skitdåligt system!

När vinden slutat tjuta och isen sjunger.

Någon gång i natt slutade det snöa och blåsa för första gången på 3 dagar. Sen blev det klart, och kallt..
Det brukar sägas att svenskar är konstiga som alltid måste ut när solen visar sig. Men sanningen är sådan att under vissa delar av månaden är solen en gåva varje gång den visar sig.

Så efter att vaknat vid 11 idag med, så blev det frukost, grand-prix hoppning och sen klädde jag på hunden och mig själv.

Termometern var inte nådig och då hade solen visat sin bleka nuna i hela 2h..

Men inget dåligt väder, ingen snö, snökanonerna arbetar hårt, hela foten av Hovärken är dränkt i ett eget moln av puder snö och lätta slöj moln från okänd ort.

Hunden njöt av snön och pudersnön och själv undrar jag hur andra står ut med vintern när dom inte har utsikten som jag har.

Eller jo det förstår jag, men det är något speciellt att veta att det här är bara början.

Början på en helt ny magisk vinter, vi hade en borttappad vår, en sommar som knappt visade näsan innan den sprang iväg och sen hösten, med 3 veckor av magiskt gult, rött och frost.

Sen kommer vintern.. Det är en årstid utan nåder, en årstid som fryser in våra bilar, snöar in våra hus, leder folk upp för att se det vi bor i. För att ta skidorna ut över vidder som inte är trevliga under myggornas årstid, njuta av solen i en driva i mars-april när solen strålar och glittrar mot isen och mörkret är påväg bort.

Ja allt det har vi framför oss och nu börjar den tiden kännas närmare och närmare än för 2 veckor sedan.

Så första Advent, det verkar lovande inför resten av vintern.


 Så nu kan men leende gå ut i kylan, snart är det jul, nyår, och sen efter det har jag hunnit bli hela 26 och den 3:e januari har jag bott här i 2 år.
Tiden går verkligen fort..